Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vishet, sanning, godhet. Aforismer af Claës Joh. Ljungström (Forts.) - Fotografier från "de tusen sjöars land". I. Kuustö ruiner. Af Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
grus. Af den gode är menniskan skapad med godhet;
och denna är just hennes sköldemärke. Ägandet deraf
är hennes yppersta företrädesrätt, ådagaläggandet
deraf gör henne till den förnämsta bland varelserna
på jorden, visar, att hon har burskap i himmelen
och ursprung derifrån. - Tapperheten beundra vi,
mannamodet värdera vi, forskningen akta vi, visdomen
hänrycker oss, men godheten älska vi. Vi blicka
upp med vördnad till den, som äger de förstnämda
egenskaperna, men den gode, den vilja vi sluta till
vårt hjerta, med den önska vi blifva ett, - Stora ting
hafva de mäktige på jorden gjort, men de slörsta ting
äro gjorda genom de goda, ty de hafva mera än andra
afsett mensklighetens väl. Godheten är den stilla,
men starka och heliga eld på jorden, hvarigenom allt
renas; der den framgått, der uppblomstra frid
och frihet och menniskorätt, eller - för att begagna
ett bibliskt ord - «rättfärdighet och frid kyssas»».
Tre väsen äro de,förnämsta kring den eviges tron
och de utsända glansen af Hans herrlighet, att den
synes öfver hela Hans af oss omätliga skapelse; de
äro visheten, ’sanningen, godheten. Tre gåfvor äro
gifna åt menniskan, dem hon aldrig kan nog uppskatta,
ty de utgöra de medel, genom hvilkas användande hon
uppnår den högsta lycksalighet; de äro visheten,
sanningen, godheten. Visheten är det frö, hvarur
utvecklas och uppväxer sanningens träd, hvilket bär
godhetens frukt, - en frukt, hvaraf menskligheten,
såsom af Iduns äplen, får en näring, hvilken föryngrar
henne och gör henne kraftig och stark, på samma gång
hon blir en barnskara, som glad och hoppfull blickar
upp till den eviga godheten.
Fotografier från "de tusen sjöars länd",
Af Felix.
ällan hafva tvenne till härstamning så olika folk,
som det finska folklynnet. Den finska envisheten,
så som den rätt svenskarne och finnarne, så länge
och så troget fäktat ; bör förstås, är nationens
vackraste dygd. Det är ur den, vid hvarandras sida
i kulturens aldrig utkämpade strid. Suomifolkets
stora tålmodighet och beundransvärda ståndaktig-Båda
nationerna bära i lika grad äran af denna under mer
| het härflyta; ^det är den, hvilken hädanefter som
hittills skall än ett halft årtusende af sjelfva
folken aldrig rubbade enighet bevara detta folk
en plats bland nationernas antal. Det är i det
ärofulla verket, att bland nordens drifvor odla,
vårda | slutligen denna envishet, som gifver det
finska folket kraft att och i oräkneliga strider
försvara civilisationens dyrbaraste ! genomgå sådana
pröfnirigar som den oerhörda nöd, hvilken nu
frukter - kristna seder och lagbundet
samhälle. Politiken har troligen för alltid skilt
dessa folk; de äro icke mera ett rike, de äro icke
längre solidariska inför historien, men ingen politik
skall kunna lösa de band, som ännu och, vi hoppas
i många år härjat landet samt minskat folkmängden
och dess möjligheter att på långa tider repa sig
till den välmåga, hvari landet befann sig, då den
ännu fortfarande missväxtperioden 1862 härjade;
liksom det är denna samma styfsinta karaktersfasthet,
det, i all framtid skola förena dem, ty dessa band
blefvo al- \ hvilken förvärfvat dem deras grannars
beundran öfver, att under drig knutna ensamt af
politiken: de äro af gemensamma äro- ! allt detta
religionens bud och de sociala banden vidmakthållits,
falla minnen och samma syften sammanknutna i folkens
sociala j ehuru ett hårdt öde beröfvat dem nödtorften
till den djuriska
och religiösa medvetande. Det svenska och det
finska folket hafva vid otaliga ärofulla strider
för mensklighetens högsta intressen blandat sitt
blod med hvarandras och ingått ett fost-brödralag,
som hvilar fast och orubbligt på den säkra bottnen
af pröfvad bergfast redlighet i sträfvandet till
mensklighetens stora mål, frihetsidéens förverkligande
och sanningens seger.
Det svenska folket har i en tid, då folken häfdade sin
ära genom hjeltebragder i blodig strid, i historien
gifvit exemplet af en eröfrande nation, som varit
lika mäktig i kärlek och aktning för menniskorätt,
som i sina med mannakraft och ärlig kamp vunna
eröfringar. Af den ursprungligen så talrika
tillvarons uppehållande. Det är icke första gången,
det tålmodiga finska folket pröfvats af hungerns
fasor; så långt historien belyser försvunna tider,
har detta folk, med korta mellanskof, drabbats ömsom
af det hårda klimatets och ömsom af de blodiga krigens
härjningar. Få, om ens något folk har i den historiska
tiden genomgått så många och så hårda pröf-ningar,
som det finska; intet folk hade derunder trognare
kunnat bevara sina traditioner i sång och saga, sin
kärlek till hembygden och ärfda seder, sina fasta
familjeband och sin djupa religiositet, med ett ord
allt, som präglar nationens sedlighet. Nationerna
vunno fordom sin största ära i striden
finska folkstammen har endast den del, som eröfrades
af sven- | med svärdet, med svärdet gjorde fordom
sjelfva religionen sina
skarne, bibehållit sin nationella tillvaro.
Också har Suomis ! eröfringar; ännu i vår tid vinnes
ära i strid, men vapnen äro
folk i otaliga blodiga krig, der ofta dess bygder
blefvo skåde- | icke mera de samma. De menskliga
dygderna äro de vapen,
platsen för en barbarisk fiendes härjningar, visat,
huru högt j med hvilka folken i vårtid eröfra
samtidens och efterverldens
de skattat fördelarne af föreningen med det mera
andligt än j beundran; och sannerligen, i
nöden och förtrycket pröfvas
materielt mäktiga svenska folket. Den skandinaviska
kulturens j starkast folkens moraliska grundval.
dödsfiende från urminnes tider
lyckades slutligen att lösslita .
–––––––-
Finland från Sverige, men detta skedde icke förr, än
denna j Efter detta knapphändiga företal
vill jag jemte mina lä-kultur var så rotfast,
att Suomis folk, hur ödet kastar än j sare styra
kurs öfver Ålands haf, för att landstiga, der Erik
dess lott, deruppå skall bygga sin framtid som på
hälleberget. ! den helige och Sanct Henrik för mer än
700 år sedan lade Ännu i skilsmessans sista ögonblick
beseglade finnarne sin i den första grundstenen
till kristen kyrka och civilisation hos trofasta
tillgifvenhet för gamla Sverige genom en herrlig
strid, det sagorika och trollkunniga Suomifolket.
framställande bilden af ett folk, så stort i
olyckan och för-
Af många anledningar förtjenar det gamla
minnesrika
sakeisen, att få, om ens någon nation deri kan göra
dem äran Åbo och dess omgifningar ett besök af
dem, som gerna under stridig. Man såg ett folk, som
»frös och svalt och segrade inflytande af de yttre
sinnenas förnimmelse vilja låta tanke tillika». Under
de sextio år, hvilka sedan dess förlidit, huru.|
och fantasi skåda in i förgångna tiders lif och
framkalla han-ärofullt hafva icke finnarne ådagalagt,
att svensk lag och prote- | sofna slägten. Många
i Sveriges historia betydelsefulla hän-stantisk tro
i Finland icke äro dem påtvingade institutioner, ’
delser och många ur forntiden bevarade namn anknyta
sig till utan oöfvervinneliga nödvändigheter, hvilka
derföre motstå de talrika monumenter, Finlands
gamla hufvudstad och äldsta
hvarje påtryckning. Finnens envishet är i Sverige
ett ordspråk; - ordet är kanske icke rätt valdt,
för att beteckna den fasthet och ihärdighet, med
hvilken finnarne under alla skiften bevara sina
öfvertygelser, sina traditionella föreställningar
och sina sympatier. »Mannen kännes af orden, oxen
kulturtrakter äga.
I.
Kuustö ruiner, I den vackra skärgården utanför Åbo
möta oss ruinerna
af hornen», säger ett finskt ordspråk, hvilket
väl karakteriserar af de mäktiga katolska
biskoparnes i Åbo borg på Kuustö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
