Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett engelskt hafsbad - Tobaken (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––-214 -
hvilka gerna vilja gälla för eleganter, utan att kunna
föra sig som sådana. Ingenting sitter väl hos
dem, rocken är antin- j gen för kort eller för
lång, och hatten är otymplig, och till ! och med
det sätt, hvarpå de föra sin miniaturkäpp till läp-
j parne, förråder morsgrisen, som ännu icke utvecklat
sig i den högre umgängestonen. Men högt öfver dem
alla, på klippan, tronar den komiske vissångaren,
hvilken, om aftonen sjungande i en af Folkstones
bierstugor, på eftermiddagen hemsöker stranden,
och till den förstämda gitarrens skorrande ljud nyss
uppstämt sin sång.
Dock visa sig vid stranden blott »second-rate-people»
- dessa menniskor, som stundom äga en förmögenhet af
flera millioner, men hvilka icke höra till samhällets
»fine fleur».
För dem af denna klass, hvilka residera i Folkestone,
gifves det hvarje vecka tvenne stora promenaddagar, då
det nära belägna Adlershot-lägrets musikkår infinner
sig för att musicera der uppe på klipporna. Då
församlas den egentligen stora verlden i eleganta
toaletter, och man ser fina ansigten, herrliga
hästar och rika ekipager. Man promenerar fram och
åter, den fina verlden ligger halft utsträckt på
de mjuka kud-darne i sina öppna vagnar. Amazonernas
och kavalierernas kavalkader hålla några Ögonblick i
musikens närhet, antingen för att lyssna, eller också
blott för att betrakta, kriticera och kriticeras -
då om en stund allt åter skingrar sig, och de »öfre
tiotusende» (så många nämligen deraf, som finnas i
Folkestone) försvinna åter för profana blickar.
Tobaken,
(Forts. fr. sid. 142.)
& abrikanten, som sysselsätter sig med tobaksbladets
be-ÄÄ~? redning, söker först och främst förminska
nikotinhalten som företrädesvis i simplare
tobakssorter är ganska betydande, för det andra
söker han att förädla smaken och lukten. Om han i
afseende på det första också föga uppfattat sin
uppgift från vetenskaplig synpunkt, så har dock
erfarenheten småningom lärt honom finna det rätta
medlet. Han underkastar bladen en jäsning. Derigenom
uppnår han också redan det andra målet till en del,
ty bredvid den partiella upplösningen af nikotinet
verkar jäsningen icke blott en förändring i tobakens
qväfvehaltiga beståndsdelar, hvilka vid förbränningen
fortfarande utveckla en oangenäm lukt, utan den
bidrager också direkte, genom bildning af nya och
angenäma ämnen, till aromens höjande,
Strax efter skörden underkastas bladen en sträng
sortering, hvarvid de ljusa skiljas från de mörka, de
mogna från de omogna, de felfria från de mindre goda.
För öfrigt är det blott de finare sorterna, som
omsorgs-fullare behandlas; i fråga om de sämre
tobakssorterna åtnöjer man sig att låta dem gå emellan
tvenne nära intill hvarandra löpande valsar, så att
nerverna krossas. Derigenom blifva de böjligare och
tillika mer brännbara.
Äro bladen sålunda beredda och sorterade, så följer
inledningen till den kemiska processen. De fuktas
antingen med en särskilt preparerad vätska eller också
blott med saltvatten och uppläggas på jemnt varma
och luftiga ställen. Tunga tobakssorter underkastas
väl också först en utlutning. Man upplägger derefter
knippena öfver hvarandra i högar, hvilka byggas
liksom kolmilor. Bladens spetsar komma att ligga mot
medelpunkten, stjelkändarne utåt. Dervid tillser man,
att inga stora mellanrum uppstå, utan att allt ligger
intill hvartannat så fast som möjligt.
Genom värmen,, som man under den kalla årstiden alltid
med konst håller vid samma höjd, råka bladen snart
i jäsning och upphettas dervid temmeligen betydligt,
I det inre af högen är jäsningen och värmestegringen
starkare än vid yttersidan; för att erhålla en
jemn produkt, sammansätter man derföre de 45 fot
höga och lika breda högarne af olika tobakssorter,
med de bättre bladen i midten; af de mindre fina
bildas ytterväggarne.
En stor uppmärksamhet på de förändringar, som under
jäsningen försiggå i det inre af högen, är ganska
nödvändig. Upphettningen får icke gå för långt, emedan
bladen eljest blifva allt för mörka och den finhet i
aromen, som man åsyftar, icke uppnås. Derföre omläggas
högarne rätt ofta, liksom man omskyfflar malthögar
och på detta sätt söker åstadkomma jemnhet. Man
kan för öfrigt hvarje ögonblick afbryta jäsningen,
om man upptager högarne och underkastar de varma,
fuktiga bladen en hastig torkning. Jäsningsmedlet
blifver då på visst sätt dödadt. Visserligen visar
sig dess kraft åter verksam vid den varma årstidens
inträde, liksom vinet börjar väsnas i fatet, då
rankorna blomma, men den kraftigaste jäs-
ningen är förbi. En långsam, torr jäsning torde också
försiggå på lagret; ty det är ett bekant factum,
att tobaken ända till en viss tid med åldren vinner
i godhet. Men flera sorter göra också ett undantag
derifrån; de äro, liksom många viner, som blott kunna
förtäras, medan de äro unga, mest välsmakande strax
efter jäsningen.
Stundom efter, men stundom också före jäsningen
undergå de sorter, hvilka skola skickas långväga,
en strykning. Denna består deri, att arbetaren
antingen öfver knäet eller öfver ett bord med handen
sorgfälligt utjemnar de stora bladen och lägger dem
noga öfver hvarandra, så att den ena nerven kommer att
ligga öfver den andra. Ett antal af ungefärligen 16
sådana beredda blad, kallas en docka; de sammanbindas
hårdt vid stjelkarne och pressas emellan tunna bräden.
Den jemförelsevis största qvantiteten af tobaken
konsumeras antingen i form af spunnen (rull-) eller
skuren (krull-) tobak eller som cigarrer, och det
är icke mer än billigt, att vi derföre först nu egna
vår uppmärksamhet åt röktobakens beredning.
Det första, som tobaksfabrikanten har att företaga,
ar en upprepad sortering; ty de mångfaldiga produkter,
som säljas under olika namn och till ganska olika
priser, härstamma icke alltid från olika plantor,
utan till största delen är bladens beskaffenhet
–- om de äro väl utbildade, väl mognade och väl
torkade - en följd af den förutgångna behandlingen,
och derföre blifver ett åtskiljande af det goda från
det mindre goda nödvändigt. Tobaksodlarne sjelfva
göra ofta icke många omständigheter, de röka utan
vidare de torkade bladen; men in-vånarne i Panda
på vestra kusten af Afrika röka till och med de
torkade bladen af apbrödsträdet - det kan således
icke vara något rättesnöre för oss. Yår finbildade
smak fordrar, att tobaken genomgår en ytterligare
skola. Liksom kineserna särskilt parfymera sitt te,
så tillsätta också tobaksfabrikanterna till bladen
mångfaldiga ämnen, som äro bestämda att förädla lukt
och smak. Från ett annat gebit af finsmaklighe-ten
hafva dessa tillsatser erhållit namnet sås, då
deremot benämningen betning i sig innefattar en mindre
smickrande karakterisering.
Såsens beredning är nästan i hvarje fabrik en
omsorgsfullt bevarad hemlighet, Extrakter af russin,
plommon, lakritsrot, eller upplöst socker, honung,
utspädd sirup, hallonsaft, franskt vin, ja till
och med malaga o. s. v. användas i de mest olika
blandningar såsom befordrande jäsningen; men till
förhöjning af vällukten tjena enbär, te och kryddor,
såsom anis, fenkål, lagerblad, eller välluktande
hartser, såsom storax, ben-zoe, mastix, aloeträ –
korteligen, man skulle kunna tro, då man läser
recepterna, att det icke mer gåfves någon kropp
inom djur- eller växtriket, som ej funnit tillträde
till en eller annan tobakssås. Blott den starka,
vidbrända lukten af mången cigarr och det förargliga
framdragandet af ett svart hår visar oss, att rökarne
dock stundom anträffa substanser, som icke alldeles
falla dem i smaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
