Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne "fältmusikanter"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
såsom t. ex. den röda liljeskalbaggen i
trädgården, utan hon spelade oförtrutet med benen
mot täckvingarne, just som en öfvad spelman, men
behöfde dervid hvarken kolofonium eller notblad -
allt hade hon lärt utantill.
De unga syrsorna kunna icke sjunga; då de komma
ur ägget, hafva de inga vingar. En lång tid måste
de vackert tiga, medan de gamle musicera, och få
blott höra på. Men hafva de lärt sig att söka sitt
bröd, att förtära små blad, rötter och korn, hafva
de deraf blifvit större och starkare, så afkläda de
barnkostymen, de ombyta hud och visa sig slutligen med
både flygvingar och täckvingar. Då få de sjunga med.
»»Hör nu!» sade jag till syran, »j aren mig
ett snyggt sällskap! Dina kusiner, gräshopporna,
uppäta ju på somliga ställen säden på fälten och
löfven på träden; här på sädesfältet torde du
väl också förehafva mycket, som fältvaktaren ej får
se, och att du gräfver ett hal som gömställe åt
dig, torde väl hafva sin goda grund!"
Då svarade syrsan helt djerft och satte sig dervid
liksom en liten men* niska:
^Gräshopporna bete sig åtminstone aldrig så skamligt
som menniskorna; dessa steka mina kära kusiner öfver
elden och uppäta dem *). Någonting sådant låter en
gräshoppa eller
syrsa ej komma sig till last, utan åtnöjer sig med
grönsaker och under hungersnöd med bara halmen. Och
hvad mig angår, så se blott på sädesfältet, huru
vackert det står rundt omkring - det ena strået
högre än det andra, hvart och ett fullt af svällande
korn. Men sådana aren j menniskor, om j också hafven
alla lador fullstop-pade och dessutom hushöga vålmar
ute på fältet, och ett litet hungrigt djur då en gång
tager munnen full, så ropen j strax ve och skällen
oss för tjufvar och röfvare! Ja, j unnen den arma
varelsen icke ens halmen, som blifver liggande,
utan sammanhopen allt med räfsan! Befaller er icke
bibeln att låta något stå rundt omkring vid kanten
och under jubelåret förunna den fattige och fältets
djur en del!»
»Hör», sade jag derpå, »som du är så hemma i
bibeln, så vill jag icke tvista med dig derom,
ty jag undviker det helst, då så ske kan,
utan berätta mig hellre om lifvet på fältet,
om någon af de öfriga gästerna, som hålla
öppen taffel derstädes, den bannande landtmannen och
fältvaktaren till trots N
Och, så utvecklade syrsan en lång berättelse om sina
och kamraternas läckra måltider, vid hvilka hon och
gräshoppan gemensamt utföra taffelmusik. Detta och
mycket annat fram-sjöng hon på sitt egendomliga maner,
i det hon strök med benen mot vingarne; på samma gång
nickade hon takt med anten-
nerna och betraktade mig uppmärksamt med sina stora
ögon. - Slutligen berättade hon särskilt om sin kusin
gräshoppan: huru denna om hösten lägger sina ägg
dels i gräset, dels omedelbart under jordytan; huru
modern dör, medan äggen öfvervintra, för att följande
vår utsläppa de små larfverna; huru dessa undergå
förvandling och flera hudombyten, samt slutligen i
Juli månad uppnå sin fulla utbildning till gräshoppor,
då deras »sång*» börjas och bröllopsfester hållas.
Vi få dock ej, trots fru Syrsas benägenhet att
vilja framhålla sin älskvärda kusin och hennes
karakter i en så mycket som möjligt vacker dager,
taga som alldeles afgjordt, att gräshoppan är
af ett så särdeles fredligt lynne. Väl är det
onek-ligt, att den lilla, hos oss allmänna,
så kallade trumgräs-lioppan är mindre skadlig, men
så finnes det deremot andra arter af samma slägte,
hvilka utgöra en verklig landsplåga för de länder,
der de uppträda i större skaror. . Till dessa
förödelsebringande varelser hör den stora och
glupska sträckgräslioppan, som stundom, ehuru
mera sällan, i mindre antal anträffas äfven
inom vårt land, men på ett desto mera förfärligt sätt
hemsöker södra Europa samt vissa trakter af Afrika
och Asien.
Särskilt i södra Afrika, der de sandiga
grässlätterna, hvarest äggen
Syrsan. nedläggas,
äro gynnsamma för des-
sas utveckling, anträffas ofta oerhörda
skaror af gräshoppor, dels såsom larfver, dels som
fullbildade djur. I larftillståndet har gräshoppan
inga vingar, utan visar
sig som en hoppande, om en liten groda påminnande
varelse, hvilken Kapkoloni-sterna kalla »springare».
I detta tillstånd genomtåga gräshopporna,
förödande allt, oerhörda områden; icke ens
mindre sjöar eller floder kunna hämma deras
framfart. Millioner omkomma på dessa vandringar,
utan att man förmärker någon minskning i
deras mängd. Till och med eldar, hvarigenom
kolonisterna söka afhålla de fruktade gästerna,
utsläckas genom deras oerhörda mängd. I det
fullkomliga, bevingade tillståndet höja sig
gräshopporna i sådana massor, att de bokstafligen
fördunkla luften. Bullret af deras vingar växer
dervid till en sådan styrka, att det ljuder,
som om en storm susade genom ett för ankar
liggande skepps tackelverk. Intressant är
det, att på något afstånd betrakta den
fortfarande formvexling, hvari de än pelar-,
än molnlika tågen äro stadda. Under det
de fara fram öfver en trakt, sänker sig alltid
ett stort antal till jorden; den allmänna
rasten inträffar dock mot aftonen, - och då
ve den trakt, som de utsett till nattqvar-ter;
huru rik vegetation den än må hafva - då
gräshopporna vid soluppgången aftåga, är den
dock förvandlad till en öken.
Sträckgräshoppan,
*) Om de också ej äro omtyckta af européerna,
så smaka de infödingarne i Afrika så mycket bättre.
De förtäras antingen half-rostade, eller torkas de
i het aska och förvaras derefter för kommande behof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
