Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinesiska tehus och tegårdar - Något om lifvet i Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidningar, blifver detta en nödvändighet. Tegården
är kinesens j tidning så väl som hans börs, för
så vidt han är köpman; dessutom göres der icke så
litet för gästernas underhållning. Ofta håller värden
berättare eller föreläsare, och man påstår, att lärda
män af anseende stundom uppträda på detta sätt. På
åtskilliga ställen skötes detta värf af qvinnor,
helst unga j och täcka; men det är i de lokaler,
hvarest kinesen hängifver sig åt sin käraste
njutning; och när opiumrökaren börjar känna sig
förflyttad till fantasiens verld, då utvecklar den
beställda berätterskan hela sin konst, för att göra
förtrollningen fullständig. Någonting sådant torde
hafva föresväfvat konst-
nären, då han framställde den tjocke kinesen, hvars
opiumpipa fallit till golfvet. Flickan synes glad
deröfver, att hon fått honom väl inpraktiserad i
drömmarnes rike, men drömmen synes just icke vara
behaglig, att döma efter mannens ansigts-uttryck -
förmodligen är det början till de efterdyningar,
som oeftergifligt följa opiumsällheten i spåren.
Det är sällsynt, att dessa etablissementer äro afsedda
för annat, än just te, men en mängd kringdrifvare
utbjuda riskakor och hvarjehanda slisk åt dem, som
hafva lust dertill.» Äfven jonglörer af alla slag
infinna sig ofta, och man kan mången gång derstädes
få se ganska utmärkta taskspelarkonster.
Mgot om lifvet i Konstantinopel,
i höra Bosporens musikaliska susande, de
gigantiska j Nu vandra vi upp till
bazarerna, omgifna af gatkrämare,
platanerna skjuta högt upp i den blåa luften, och
efter j och gå vidare framåt. I och utanför
butikerna hänga tofflor
en lugn natt, hvars ro gifvit oss vederqvickelse,
van- och fikon samt hvarjehanda saker, som
österländningen tycker
dra vi nu sorglöst omkring på Konstantinopel gator.
om. Vi dricka ett glas limonad, hvilken
är purpurfärgad
Konstantinopel,
Detta är mödan vardt; allt är nytt, ögat irrar
oförtrutet omkring för att betrakta okända föremål;
vi äro omgifna af hvarjehanda orientaliska saker. Till
belysning må några ord förutskickas.
Konstantinopel består af tvenne delar: staden på denna
och staden på andra sidan om hamnen. Denna bildas af
en på den europeiska sidan djupt i landet inträngande,
lång och smal vik af Bosporen, det så kallade Gyllene
Hornet. Viken har med anledning af sin form erhållit
detta namn. Det egentliga Stambul ligger i söder och
vester om den samma, och hela sydsidan besköljes af
Marmorasjön, från Seraljspetsen i öster ända till
Sjutornsspetsen i vester. På andra sidan om Gyllene
Hornet, i öster och nordost, vid Bosporen, ligga
förstäder: först Galata, dernäst Pera, Top-clianeh,
d. v. s. kanon-gjuteri, med vackra moskéer, det
turkiska qvarteret Funduklu, de nya palatserna Dolma
baktsche och Bescliik Tasch. Staden är, till följe af
markens formation, terrassformigt byggd och företer
derföre, särdeles åt Gyllene Hornet, med dess många
trädgårdar, cypresser, moskéer, minareter och torn,
en präktig, hänförande anblick. Öfver Gyllene Hornet
leda trenne skeppsbryggor.
som portvin; bredvid oss står en nubisk eunuck;
sedan han druckit sin sorbet, bestiger
han en vacker syrisk hingst, | på hvilken han
förefaller rätt ståtlig, och spränger bort, så
\ att stenarne kasta gnistor. Derefter komma
vi till Häst-\ bazaren, Aat-bazar, hvarest sadlar,
betsel och tömmar hänga l och ligga i sådan mängd,
att man dermed strax skulle kunna | utrusta hela
regementen. Då kallade plötsligt muezzin från en
minaret till bönen, och med ens upphörde
all handel. Strax derefter tedde sig ett skådespel,
hvilket jag helst önskat undgå. Der satt en liten
gammal turk med lädergult ansigte, svartfärgade
ögonlock och korslagda ben framför ett lågt bord,
hvarpå låg - hvad för någonting? En menniskoarm!
»Med fasa trädde jag ett steg tillbaka;
men tiggaren, hvilken hade sin amputerade
arm till skylt, för att väcka medlid-samma själar
till en gåfva, ville icke släppa mig:
’Måtte Allah gifva er det, hvarom jag bedt honom; det
gifves blott en Gud och Mohammed är hans profet!’
Då jag det oaktadt gick vidare, bannade han:
’Måtte den otrogne förgås! Alla helvetets qval
skola komma öfver honom!’ De turkiske tiggarne
bedja och banna med hög stämma, och min
man utan arm anade väl icke, att jag förstod turkiska.
Jag trädde
Sv. Fam.-Journ. 1869.
30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
