Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LVI. Slaget vid Lund den 4 December 1676 - Giraffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
förloradt samt flydde till Malmö. Allt hade också
varit för-loradt, om icke general Schulz ordnat
de vikande svenskarne och uppställt dem på tvenne
kolonner samt i god ordning tågat upp på Helgonabacken
och der bildat en ny slagtordning ungefär på samma
ställe, der högra flygeln haft sin ställning vid
slagets början. Den öfverlägsna fienden följde,
och en häftig strid uppstod, men han måste draga sig
tillbaka, och Schulz intog en fördelaktig ställning
nära staden. Alla de tappre krigarne voro dock
bekymrade för konungen, om hvilken de icke visste
något. Så fortgick det någon stund, och de hvilade,
tills de fingo höra och se den häftigaste strid tändas
ett stycke framför sig. Nu befallte Schulz framåt.
Vi lemnade konungen vid Käflinge å. Han var der som
bäst sysselsatt att taga fångar och bemäktiga sig
fiendens trossvagnar, då Erik Dahlberg och Bengt
Rosenhane kommo med underrättelsen om fiendens
framgångar och svenska midtens och venstra flygelns
svåra ställning. Konungen hade endast hos sig -
enligt en anteckning af honom sjelf -. en sqvadron af
drabanterna, fem af lifregementet, en af adelsfanan
och två af Budbergs dragoner, inalles nio sqvadroner,
men både folk och hästar alldeles uttröttade,
och större delen af officerarne lågo fallne der
och hvar på slagfältet. Ej under derföre, om dessa
krigare nedslogos af underrättelsen och började
tvifla om segern. Endast konungen förtviflade icke
ett ögonblick. Han, som varit så dyster och sluten
inom sig sjelf, var nu alldeles förändrad. Glad,
förtröstansfull och modig, blickade han omkring sig
och lifvade alla. »Om jag förlorar slaget, skall jag
låta döda mig!» ropade han, och han uppmuntrade sina
ryttare med så rörande ord, att både befäl och manskap
ropade med en mun, alldeles hänförda af den unge
konungen: »Yi vilja segra eller dö!» Och så bröto de
upp mot fienden, och snart tillkännagåfvo kanonskotten
framför staden, att striden brann hårdare än någonsin.
Fienden fick emellertid snart se de nio svenska
sqvadro-nerna komma ridande, och för att icke blifva
tagen i ryggen,
vände han om från Schulz och ryckte an mot konungens
sqvadroner i full slagordning. Det var ett afgörande
ögonblick, och det kräfde mod och kärlek till
fosterland och konung att ej gifva vika för denna
öfverväldigande öfvermakt. Den fiendtliga linien
utgjordes af icke mindre än tjugofyra sqvadroner
ryttare, flera bataljoner fotfolk och 1500 holländska
matroser. Men de svenska ryttarne, af hvilka många
varit med om segrarne i Tyskland under Gustaf Adolf,
Baner, Torstensson, AVrangel, och i Polen under
konungens fader, höggo in med en kraft, som var
oemotståndlig. Konungen sjelf med Ascheberg, Dahlberg
och sina drabanter trotsade faran och trängde sig
under kulregnet midt igenom fienden fram till det
ställe, der han hoppades finna Schulz. Denne hade
ock börjat röra sig framåt, och när folket fick se
konungen, mottogs han af ett ändlöst jubel. Hvarje
man var färdig att låta skjuta sig i stycken för
den modige konungen, och man gick framåt till död,
om icke till seger. Men liksom denna del af hären
lifvades af konungens åsyn att våga det yttersta,
så framglänste å andra sidan för de uttröttade nio
ryttaresqvadronerna vissheten om segren, när de sågo
på andra sidan om fienden i spetsen för de anryckande
landsmännen konungen på sin hvita häst. Danskarne
togos således till slut från tvenne sidor, men stredo
med utmärkt tapperhet. Slutligen tog dock rytteriet
till flykten, och fotfolket skulle hafva blifvit
nedhugget till sista man af de ursinniga svenskarne,
om icke Helmfeldt gifvit befallning att skona dem,
som voro qvar. Förföljandet fortfor ända tills
mörkret inbröt.
Slaget var ett af de blodigaste i detta århundrades
krig; mer än hälften af de båda härarnes sammanräknade
styrka betäckte slagfältet. Men den herrligaste
seger var vunnen, och Sverige kunde åter andas ut och
hoppas på bibehållandet af sin öfvcrvigt i norden,
på samma gång som splitets mörka hviskningar tystnade
inom dess egna landamären.
Yi vilja i nästa häfte kasta en blick på några
enskiltheter i detta märkliga och betydelsefulla slag.
St.
(jlraffen.
2|L.fven bland idislarne gifves det former, hvilka,
så att säga, svårligen kunna hänföras till den
nu lefvande
sammansatt af särskilta djurkroppars beståndsdelar.
Hufvudet och bålen synas vara lånade af
hästen, hals och bog af
skapelsen och som mera påminna om länge
sedan kamelen, öronen af oxen, svansen
af åsnan, benen af en
försvunna jordperioders sagolika gestalter; men
det m ark var-’ j antilop, deri glatta hudens färg
och teckning är det slutligen,
digaste djuret af alla är giraffen. Den
gamle Horatius har j som påminner om pantern.
En sådan sammansättning kan
icke så orätt, då han kallar denna egendomliga
varelse »en \ blott hafva djurets missgestaltning
till följd, och verkligen lärer
blandning af panter och kamel».
j ingen kunna kalla giraffen skön eller symmetrisk.
Den korta
Giraffen representerar en egen familj, som man gifvit
det i kroppen passar ej till de höga benen och den
långa halsen;
fornlatinska, genom de meddelade Horatianska
orden förkla- den starkt sluttande ryggen
måste enligt alla konstmessiga
rade namnet Gamelopardalls. I Sivatherium, hvars
förste- begrepp kallas ful, och djurets
oerhörda höjd bidrager alls
nåde hufvudskål man uppgräft i Indien, tror man
sig hafva icke till dess skönhet. Vackert är
blott hufvudet, underbart ögat,
upptäckt en till samma familj hörande varelse; men
inom den behaglig teckningen: allt det öfriga
är stötande och sällsamt.
nu befintliga skapelsen är den afrikanska giraffen
(Came-lopardalis Girafa) den enda representanten af
den märkvärdiga familjen, som utmärker sig genom den
allt vanligt mått
För närvarande träffas giraffen det mellersta och
sydliga Afrika eller den del af landet, som ligger
ungefärligen mellan 17:de nordliga och 24:de sydliga
breddgraden. I norr börjar
öfverskridande långa halsen, de höga benen, den
tjocka bålen ! hans hem vid södra gränsen af Sahara,
i söder försvinner med sluttande rygg, det sirligt
byggda, fina hufvudet, med i han i närheten af
Orangefloden. Huru långt han går från stora, sköna,
klara ögon, samt tvenne egendomliga, med hud ; öster
åt det inre och mot vester, är emellertid ännu icke
af-öfverklädda bentappar. De höga benen och den långa
halsen ; gjordt. Yid Kongo och i Senegambien saknas
han helt och
göra giraffen till det högsta och jemförelsevis
kortaste af alla däggdjur. Hans kroppslängd utgör
nämligen blott 7 fot, höjden öfver bogen deremot redan
10 fot och höjden till hufvudet 15-19 fot. Svansen
blifver med hårtofsen Öfver 4 fot, utan denne
blott 2-J- fot lång. Landen är nära 2 fot lägre än
manken. Afståndet från nosspetsen till svansroten
uppgår till 13 fot, vigten till l O centner. Af
dessa uppgifter ensamt framgår redan, att giraffen
i afseende på sin gestalt afviker från alla öfriga
däggdjur; men giraffens kroppsbyggnad är så
hållet, sannolikt emedan landet der är bergigt;
ty han uppehåller sig blott i jemna stepptrakter,
aldrig bland bergen eller j i tätare urskogar.
Detta egendomliga djur är helt och hållet lämpadt att
pryda de törniga, men pittoreska akacieskogarne, som
äro kringspridda öfver de inre trakternas omätliga
slätter och hvilkas öfre unga skott utgöra dess
hufvudsakliga näring. I trakter, hvarest girafferna
icke ofredas af menniskor, lefva de vanligen
tillsammans i flockar af 10-20 stycken, gamla och
märkvärdig, att vi måste ytterligare särskilt
beskrifva den | unga, från det tio fot höga fölet
ända till den gamla mörkt samma. Han är icke blott
en besynnerlig dubbelvarelse af kastaniebruna
ledhingsten, som öfverskjuter alla sina kamrater,
panter och kamel, som den gamle Horatius sade, utan
liksom Honorna äro i allmänhet mindre och klenare
byggda.
33»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
