- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
271

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De oförnuftiges förnuft - Cricketspelet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

271

Det är instinkten, som förmår svalorna att utvandra;
instinkten är det, som riktar deras ögon mot
Afrikas yppiga träsk, hvarest insekter, som
utgöra deras näring, svärma i j massa, medan det
är vinter i deras hemland. Instinkten är j det,
som återför dem utan villovägar till det af vårsolens
strålar beglänsta hemmet; men det är något högre,
som återför dem till samma näste, hvari de förr
uppfostrat sina små, och som lär dem att å nyo
skydda nästet mot storm och regn. Det är i
alla händelser något högre, än blott instinkt, som
förmår dem att i en mausolé af lera lefvande
begrafva inkräktaren, t. ex. en sparf, som
utan rättighet tagit deras näste i besittning.
- Så berättar Cuvier om ett par svalor, som i hans
föräldrahus byggt sitt bo i ett hörn af
hans l fönster. Under svalornas frånvaro tog
ett par sparfvar det l

i besittning och ville icke efter det rättmätiga
herrskapets återkomst lemna nästet. Efter någon
tid samlade * sig en mängd svalor på Cuvier’s
tak, bland dem det fördrifna paret, som syntes
underrätta sina vänner om våldshandlingen, Hela
församlingen befann sig nämligen i häftig rörelse
och syntes, såsom dess rörelser och skri bevisade,
ganska uppretad. Plötsligen störtade sig en svärm på
nästet. Hvarje svala bar i näbben något lera, som hon
upplade vid ingången till nästet, för att derefter
gifva plats för den följande, som handlade på samma
sätt. Detta fortsattes så länge, tills öppningen
var fullkomligt tilltäppt och inkräktarne blifvit
lefvande begrafria. Genast samlade de material till
ett annat näste, som de byggde vid andra sidan af
fönstret. Inom två timmar efter hämdens utförande
var den nya bostaden färdig och bebodd.

Cricketspelet.

Kroppsrörelse och fria lekar böra alltid förenas
med själens öfningar och stillasittandets göromål,
ty endast derigenom bibehålles harmonien mellan det
andliga och kroppsliga hos oss.

?edan i äldre tider var Cricketspelet en omtyckt
öfning i England, och smaken för det samma har
stegrats in i våra dagar. Sannolikt har det
öfverförts från skandinavisk jord vid den tid,
då de skandinaviska folkslagen eröfrade Britannien
från anglosaeherna i slutet af tionde seklet, under
danska konungarne Sven och Knut den store. Vi vilja
framlägga några skäl för vår förmodan. Till en början
stödjer den sig på den likhet, Cricketspelet röjer
med de fornskandi-naviska bollspelen, särdeles det
på Gotland ännu af allmogen öfvade »perkaspelet»,
som, i likhet med många andra fornminnen, på detta
Öland bättre bibehållit sig, än på fastlandet. Yid
nyssnämde tid innehade skandinaverna i England alla
sådana tjenstebefattningar, för hvilka vapenkunnighet
och dit-hörande ämnen erfordrades och öfvades, då
anglosaeherna deremot företrädesvis, såsom ännu är
fallet, voro industriens konstnärer. Är det derför
icke troligt, att de förre under sina vakter och i
sina läger till tidsfördrif öfvade de gymnastiska
lekar, de medfört från sitt hemland? Vi se detta
upprepas ännu i våra dagar under mötestider och
kommenderingar, ty krigsmannen är i flera afseenden
sig temmeligen lik, bland annat äfven deri, att
han fordom, liksom i våra dagar, har godt om -
tid. En kanske ännu vigtigare omständighet, talande
för cricketspelets »hemmahörande» i vårt norden,
är det förhållandet, att uti ifrågavarande spel
ligger ett föreningsband de deltagande medlemmarne
emellan, som liknar och kanske var en efterbildning
af det tillstånd, som rådde mellan de skandinaviska
krigarne under Knuts tid; dessa bildade sins emellan
en s. k. »helig skara», för hvilken segren eller
döden vid striderna var gemensam *). Detta förer
oss ännu längre tillbaka i tiden för uppsökandet
af cricketspelets uppkomst och rätta hemland; ty vi
äro icke nöjda med att förlägga sjelfva uppfinningen
till skandinavernas land, utan tro, att det rinner
antikt attiskt blod i dess ådror och att dess vagga
stått i det gamla Hellas, hvarför det nu lefvande
cricket är i nära slägtskap med de helleniska
bollspelen, som under den grekiska gymnastikens
lyckliga tid öfvades efter olika reglor och med flera
förändringar. I den helleniska arméens hela taktik
och manöver rådde framför allt en innerlig förening
mellan de enskilta delarna och det hela; man stred
nämligen der ej för egen seger, ej blott för eget
lif, ej fallande öfvergifven ensam, i ärofull död,
utan man segrade eller dog i förenade leder med
och för hvarandra. Tydligast finna vi denna maxim
utbildad i thebanernas heliga skara^ hos spartanerna,
t. ex. vid Ther-mopylae, i den macedoniska falangen
och flerstädes. I likhet dermed har Cricketspelet en
tendens, att bilda ett innerligt föreningsband mellan
alla de deltagande. Hvarje enskilt är

här på det närmaste förbunden med det hela och
dess utgång, som naturligtvis åter beror på hvarje
enskilts punktliga utförande af sina åligganden och
på dess talang. Kämparne i Cricketspelet tillvänjas
och inläras derför med nödvändighet att stödja sig
på och stödja hvarandra. Ej den enskilte vinner
här segerns lager för eller genom sig sjelf, utan
för det parti, hvars färger han bär. - Vågorna på
händelsernas strömdrag äro ej mindre rörliga, än de
på oceanens. Vi tro derföre, att Cricketspelet, äfven
det, rönt en stark påkänning af en sådan fluktuation;
ty det är mer än sannolikt, att våra förfäder
vid sin folkvandring från söder till norr medfört
bollspelen (liksom många andra politiska, mytologiska
och gymnastiska bruk och idrotter), som de lärt af
romarne, hvilka åter hämtat dem från hellenerna. Vi
hafva redan sökt visa troligheten af att bollspelet
från skandinaverna öfvergick till England; men en ny
händelsernas kretsgång återför vårt cricketspel -
som, hemkärt, ej kan glömma sitt nedstämmande från
Asasöner - till norden igen, i det man i Danmark
genom kulturministeriet rekommenderat och till en
del infört det samma i skolorna och i Sverige, den
nyfödda rationella gymnastikens hemland, der man
redan bildat en cricketklubb, stiftad i Göteborg
för några år sedan, förnämligast genom litteratören
V. Rydbergs nitälskan för saken. Rätt också det,
att pennans och själsodlingens män ställa sig i
spetsen för kroppsöfningar, emedan först derigenom
den naturenliga lagen kan komma rätt till erkännande,
att kroppsrörelse måste omvexla och stå i samklang
med tankeöfningarne.

Ur gymnastisk synpunkt förtjenar Cricketspelet
ganska mycket att framhållas, ty dervid är det blott
färdigheten hos flera personligheter, på det närmaste
förenade till ett helt, som gör sig gällande. Här
fordras säker hand, dito öga, härdade nerver och en
stark muskelkraft; hvad kan man mer begära? Något
måste vi likväl reservera oss mot den öfver-drift,
hvartill engelsmän vanligen låta hänföra sig vid
cricketspelets lof; men öfverdrift är hos dem ej
sällsynt, när frågan gäller något, som de anse för
sitt, och när det utgår från de af förfädren ärfda
plägsederna.

Vid cricketspelets öfvande händer det ofta, att man
får en underordnad plats, som likväl ögonblickligen
under spelets vexling kan bli af betydande vigt,
liksom den simplaste skytten i en konungs jagtfölje
någon gång genom drefvets nycker får tillfälle att
aflossa det vilddjuret dödande skottet, som då ställer
honom högt i jagtjournalen. Cricketspelaren tvingas
att utan uppehåll passa på sin plats, att underordna
sig och sina intressen det allmännas fördelar - ett
karak-tersdrag för antiken, som anses besvärligt nog
för mången i våra dagar, der det subjektiva helst
vill göra sig gällande. I flera andra öfningar,
lekar och spel (exempelvis nämna vi rodd, kapplopp,
musikalisk konsertering m. m.) kan den personliga
överlägsenheten så utbildas, att samma täflare alltid
blifva segervinnare och det för egen räkning. En sådan

*) Genom af konung Knut utfärdade "Witherlagsrätt". Se
Schlosser, verldshistoria. Del. V, sid. 229.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free