Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diakoniss-anstalten i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––- 276
aflägsen lärer väl den tid ej vara, då grunden lägges
till ett nytt bönehus för denna välgörande anstalt,
hvars vänners antal årligen ökas och hvars gagnande
verksamhet utbreder sig allt mer. Till sist bjuda vi
våra läsare att med oss göra ett besök på stället. Det
lönar mödan, och vi skola ej uppehålla oss länge;
det lemnar ett djupt och varaktigt intryck, ej ett
sådant, som vemodsfullt tynger sinnet, nej! det väcker
våra bästa känslor till lif, man känner sig så nöjd
och glad, ty man ser, att frid och förnöjsamhet
råda der inne. J magen ej hysa den föreställning,
att j der möten tårade ögon och bleknad hy, att
andaktsöfningarne hos de fromma Systrarne ej tillåta
dem någon frihet. Nej, långt derifrån; i sin fasta tro
på Gud och sitt dagliga umgänge med honom hafva de väl
sin högsta glädje, men de hafv7a derjemte Öppet sinne
för hvad som rör deras medmenni-skor. En innerlig
förnöjsamhet lyser fram ur hvarje öga, friskt och
leende är hvarje ansigte, gudsfruktan och ödmjukhet
utmärkande drag, men blicken Öppen i medvetandet af,
att hvarje dag med god vilja hafva tjenat Gud och
sina medmenniskor.
hvita, och vid första anblicken se vi, att med
sjukhuset är så stäldt, som sig bör. Innan vi lemna
sjukhuset, kasta vi en hastig blick in i det i
undervåningen belägna rymliga köket och mötas der af
samma ordning och renlighet, som i öfriga rummen. I
barnhemmet sitta, just som vi inkomma, alla de 19
barnen vid matbordet och förtära sin aftonvard. De
tvenne Systrarne, barnens vårdarinnor, sitta vid samma
bord och äta af samma mat. Då vi inkomma, resa sig
alla barnen, utan tillsägelse, för att helsa, och af
blyghet synes ej ett spår hos de små. »Hur gammal är
du, min lilla flicka?» fråga vi den minsta i högen,
som fått plats bredvid en af Systrarne, och svaret:
»på 5:te året», är både rent och tydligt. Vi göra oss
vidare underrättade om ett och annat rörande barnen
och lemna derefter barnhemmet, för att äfven se oss
omkring i räddningshemmet. På vägen dit kunna vi ej
underlåta, att k för vår gamla syster, som ledsagar
oss, uttala vår förundran öfver att hafva funnit alla
dessa arbetsamma systrar till sitt utseende så glada
och lyckliga, och den gamla svarar oss så enkelt och
Diakoniss-anstalten i Stockholm.
För att ej störa föreståndaren, hvilken för tillfället
är sysselsatt, vända vi oss till en af de äldre
diakonissorna. Hon följer oss öfver den vackra,
planterade gården till sjukhuset. Vi finna på
gårdsplanen ett stort bord uppslaget, fyldt med fat
och krukor, innehållande vinbär. Tvenne systrar och 7
å 8 halfvuxna barn äro sysselsatta med rensning. Det
är barnhemmets barn, som mot aftonen använda en
ledig stund att hjelpa till i hushållet. En och annan
vinbärsklase kryper in i barnmunnarne, systern hotar
med fingret, men småler, ty här räknar man ej så noga
med de små, aflöningen utgår in natura. På nedra
botten i sjukhuset har anstalten sin bönesal. De
första åren var den tillräcklig, men behofvet af
ett särskilt kapell gör sig allt mera gällande. Vi
samspråka med sjuksköterskorna, som föra oss in i
de luftiga sjuksalarne. De sjuka ligga i jernsängar,
lakan så väl som linnen äro bländande
godt: »Vi äro också så lyckliga och glada inom oss.»
Vi mötas i räddningshemmet af en syster, som är
sysselsatt med att taga bort de sista damkornen i
skolsalen efter barnen. Vi fråga, hvar hon har sina
25 skyddlingar, och svaret lyder: »Jag slutade nyss
räknetimman med dem, och nu hafva de lof för i qväll
och äro ute i trädgården och leka; syster Emma armed
dem.» Glad och vänlig följer hon oss ut på trappan,
och vi äro i trädgården. Syster Emma och alla barnen
springa och leka i buskarne; der är barnafröjd och
barnaoskuld! Vi tänka på vår egen barndom; den kunde
ej vara lyckligare, än dessa upptagna barnens. Vårt
besök blef kort; men, kära läsare! kommer du en gång
i närheten af denna inrättning, hvars verksamhet vi
nu sökt teckna, så förnya besöket, och har du fått
något af denna verldens Öfverflöd, så lemna något
litet qvar på ett försök, och du skall säkerligen
alltid blifva nöjd med räntan. K. T-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
