Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Dickman. Prisnovell. Af P. L. S. Tredje afdelningen - Logogryf - Chack-gåta - Charad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Men jag känner tydligt, att, för att kunna hafva
inflytande, måste man ej stöta de bestående formerna
för hufvudet, och detta gör jag. Min ungdom och
oerfarenhet ar kanske dertill skulden. Vare dermed
huru som helst, så trånar jag efter en omgifning, der
jag kan få vara mig sjelf och der inga andra söka mig,
än de, som känna och tro lika med mig.
Älskade moder! jag ser dina milda ögon fyllas med
tårar, då du tänker på vår skilsmessa. Men vi få ju
ändå ej vara tillsammans, och jag vet, att du älskar
mig för högt, för att önska något annat än min lycka,
om du äfven dervid skulle lida. Om en månad återse vi
hvarandra, och sedan - ligger framtiden i Guds hand.
Din Henrik.
Logogryf,
ill barnuppfostran hör jag
På sätt och vis,
Gå hand i hand det bör jag
Med tupp och ris,
Men fåfäng kan ej nekas
Att smått jag är,
Och ofta ut det pekas
Hur jag mig klär;
Än bär jag små rosetter
På botten blå
Och stundom ock buketter
Och fransar små.
I guld ibland jag glimmar
Så högst tillfreds;
I silfver ock jag strimmar
Med tagg och spets;
Men blif nu icke häpen,
Så att du flyr,
Ty fast min drägt är näpen,
Är den ej dyr,
Söt är jag ock, otroligt
Och fin och rar,
Och det är ganska roligt
För den mig har.
Af åtta korn består jag.
Och lyssna nu,
Ty gåtor sätta får jag
Och gissa du:
En ståndpunkt för oss alla
Och djuren med;
Hvad mycket man kan kalla
I högre led;
En menskoslägtets halfva,
Som onäpst går;
För tärnan ljuflig salva
På hjertats sår;
Hvad tidigt man plär nämna
Med annat ord;
Hvad barnen sällan lemna
Yid rikligt bord;
Hvad jemt vid fönstret hålles
Bad dag och natt;
En prydnad, gamle Polles,
Som bakvändt satt;
Hvad med de små för ofta
Man icke bör;
Hvad till en vanlig kofta
Ostridigt hör;
En sällskapsdam om natten -
Ej treflig just -;
Hvad fordom gick i vatten
Mot bergig kust;
En rese, som en krona
Till vapen har;
Hvad knappast en matrona
För kärlek var;
En hufvudsak beständigt
För hög och låg;
Hvad ofta högst eländigt
Drog flickans håg;
Ett skal af band och bräder,
Men nyttigt nog;
Hvad den af hjertat gläder,
Som brefvet tog;
En famn som konsten sluter,
Så trofast in;
Det, hvaraf barnet njuter
Med glädtigt sinn;
En fisk med prickig klänning
I böljans famn;
Och - i en hastig vändning -
Mitt eget namn.
Lea.
Chack-gåta,
(Efter Springarens gång.)
det
för
de
dom
min
man
Låt
oss
ej
af
och
mitt
stig
vis
på
sam
nju
som
sta
ö
nju
oss
Låt
se
mitt
0
ta
dö.
Var
kun
hvalf
mig
så
oss
he
ta
min
him
dess
der
tär
lif
ta
Som
lif
flyk
Lys
la
Låt
la
stim
Blif
an
stjer
vets
ta
vets
na
mitt
hem
der
på
dra
na
»Stellaria».
Charad,
En dag jag företog mig en mitt andra Igenom skog och
öfver berg och hed; Fram till mitt första kom jag då
att vandra, Och tätt invid dess fot jag slog mig ned.
Och tanken på de långt förflutna tider Och fadrens
minnen korsade min håg, Och deras ofta mödosamma
strider Samt deras seder, deras lif jag såg.
Jag tänkte på förgängelsen hos tingen, Hur varandet
rätt snart förflutet är; Och från den samma stund
mitt hela ingen Nej ingen gång mig mera gjort besvär.
Ja, länge, länge satt jag der och tänkte, För tanken
det mitt första andra var, Ty när den slutligen sig
åter sänkte Till verkligheten, blänkte månan klar.
Hafvets son.
Halmstad, C. E; Gernandts Boktryckeri, 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>