Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronolotsens berättelser, upptecknade af Aldebaran. II - Nya Caledonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
larne gingo emellan. Ja, ja! det vill säga, att inte
hade jag just gjort det, men - - - det är bra, som
det är.»
»Nå, men hvems a’ då barnet?» frågade Olle.
»Det vete f-n; men jag har hört genom tullkarlarne,
som va’ med, när de gjorde beslaget, att ett par af
dem hade sett en främmande qvinna, som de ej kände,
med ett litet barn på armen, och förmodligen ar det
detta, som jag nu har fått mig på halsen.»
Nu gapade Olle och grinade bredt,
Af idel förundran han teg.
Hvem hade patronen den harmen beredt?
Det öfver hans omdöme steg.
Patronen nu satt der så mörk i sin håg Och tycktes
fundera så smått; Men slutligen upp ifrån golfvet
han såg Och sade till Olle så brådt:
"Du, Olle, skall taga dig bytingen an, Din hustru
hon blifve hans mor! Uppfostra du pojken, att han
blir en man! Jag hjelper dig, tills han blir stor."
skott, och mer får du så småningom. Ser du, detta är
hustru mins beslut; jag har lofvat henne, att du och
din hustru skulle öfvertaga barnet, ty modren få vi
aldrig se mer. De ha funnit hennes lik i dag utanför
Håkans salteri.»
Ehuru Olles Öfverraskning var stor, började han
dock, vid åsynen af penningarne och af patronens
milda uppsyn, försfå det vara bättre, att hafva
honom till vän, än tvärtom, och derföre var aftalet
snart uppgjordt
Och Olle nu tog så den hittade pilt
Och förde den hem i sin stuga.
När hustrun fick se den, hon nickade mildt
Och sade: "du skall mig ej truga
Att taga det barnet; då vore jag hård,
Nej! lemna mig pilten i moderlig vård."
Se’n växte han upp ibland klippor och skär,
Blef van att emellan dem färdas,
Att brottas med vågen, då stormen var när’,
Att svälta, att frysa och härdas;
Blef högväxt och stark som den rotfasta ek,
Uppfostrad vid hafvets och vindarnes smek.
Nycaledoniska fåglar; Hvita Tranan och Notudufvan.
Under Hellings tal hade Olles förvåning blifvit allt
större, och då han fortfarande teg, reste sig den
förre och framtog tio blanka specier, hvilka han
Öfverräckte till Olle, sägande: »Den, som tiger,
han samtycker; se, här har du litet i för-
"Se der berättelsen", han sade, ’’Uppteckna den i
annan form!" Hans ord jag på mitt minne lade En afton
under vestlig storm.
lya Caledonien,
af en stor ö samt många holmar och klippor be-stående
ögrupp ligger ungefär 70 mil sydost från Nya
Hebriderna, 250 mil nordost om Sydney och i nord-
j nordost från Nya Zeelands norra spets. Den
upptäcktes 1774 j af Cook. Dess kuster omslutas
af stora ocK farliga korallref, j som sträcka sig
parallelt med ön och nå långt ut i hafvet, sär- |
deles det vid norra ändan, som har en sträckning
af 30 mil. HufvudÖn kallas af infödingarne Baladea,
och är mindre fruktbar än de närgränsande ögrupperna
med en yta af mer än 300 qvadratmil. Längs kusten
är den flack och sumpig. Invånarne, som räknas till
Papua-rasen, anslås till ungefär 27,000 själar. Dessa
menniskor gå utan beklädnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
