Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarifrån kommer vinden och hvart går han? - Amor agas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 299
så att Amerikas upptäckare på sin första resa dit
öfver förskräcktes öfver den omständigheten, att de
oupphörligt fördes i riktning mot sydvest, hvarigenom
återfärden syntes blifva dem omöjlig. Stilla Oceanen
kallade sjömännen Fruntimmers-hafvet (Mer des
dames), emedan här vid den oföränderliga riktningen
i vinden till och med qvinnor kunde sköta rodret och
förrätta matrostjenst. De begge passaderna i norr
och söder äro skilda från hvarandra genom en gördel,
som sträcker sig utefter begge sidorna af eqvatorn:
vindstillans region. Men låtom icke bedraga oss af
namnet. I denna vindstillans region går det ofta
stormigt till. När de motsatta strömningame af den
från polerna hit framträngande luften genombryta den
lodrätt uppstigande heta strömmen och råka i strid
med honom och de mot polerna afflytande, så uppstå
hvirfvelvindar och stormar, om hvars styrka och
storhet blott den kan förvärfva sig en föreställning,
som upplefvat dem.
I allmänhet är detta de grunddrag, enligt hvilka de
stora rörelserna i luften försiggå. Men de erfara
väsentliga modifikationer genom faktorer, som utom
de nämda också äro af inflytande på strömmarnes
riktning. Jordens oupphörligt vexlande ställning
till solen, som, än mera snedt, än mera lodrätt,
skickar sina strålar till än den ena, än den andra
trakten, fördelningen och grupperingen af land och
vatten på jordens yta, kusternas gestalt, sjelfva
markens beskaffenhet utöfva likaledes betydligt
inflytande på luftmassornas rörelse. Redan i den
genom beständighet utmärkta eqvatorialzonen blifva de
stora strömningame derigenom förändrade. Vindstillans
region rycker högre eller lägre mot norr, allt efter
solens högre eller lägre ställning under sommaren och
vintern. Indiska Oceanens passadvindar förvandla sig
under inflytandet af Afrikas och Indiens långsträckta
kuster i de periodiskt vexlande monsunerna. Asiens
väldiga landmassor afleda till och med tidtals hela
luftkonfluxen från eqvatorn till Dekans upphettade
slätter. Först på vintern, då den starkaste hettan
åter hvilar öfver Afrikas kuster, vänder sig
strömrörelsen åter till de eqvatoriala trakterna.
Af högst invecklad natur äro den tempererade zonens
vindförhållanden, ty här spelar också den öfra
luftströmningen från eqvatorn en vigtig roll. På
sin väg genom de kallare trakterna afkyler den sig
allt mer och mer, sänker sig, tilltagande i tyngd,
djupare och djupare ned, tills den omsider under de
högre breddgraderna icke* går öfver, utan bredvid den
från polen kommande och råkar i kollision med denna. I
den sålunda uppkommande striden undantränger den ena
luftströmmen den andra, drifver honom uppåt, nedåt
eller till sidan, så att begge framgå öfver, under
och bredvid hvarandra och emellan hvarandra alstra
hvirfvelartadt kringsvängande vindar. Att bredvid
en undre också alltid en motsatt strömning der ofvan
äger rum, veta bäst luftseglare. För dem tjena dessa
motsatta vindriktningar att ersätta bristen
på roder hos deras luftskepp. Ännu mer evidenta
bevis har
man af riktningen af volkanisk aska, som
volkaniska krafter
uppslungat i de högsta regionerna, hvarest de fattades
af den
öfre strömmen och fördes till aflägsna trakter.
De märkvär-
i digaste af de iakttagna företeelserna ägde rum
vid Coseguinas
utbrott, som genom jordbäfning skakade
mellersta Afrikas
landtunga. Den uppkastade askan fördes i
motsatt riktning
l till den herrskande passadvinden och nedföll
i Kingston på
| Jamaica, på ett afstånd af 800 engelska mil
derifrån.
Det ställe på nordliga hemisferen, hvarest
denna Öfre ; eqvatorialström först sammanträffar
med den undre, är meller-| sta Europa, i synnerhet
Tyskland. Intet land är derföre med afseende
på väderleksförhållanden värre deran, än detta;
dess ostadiga väderlek har blifvit till ett
ordspråk. Liksom det sedan den nya tidräkningens
början ända till närvarande tid | varit
tummelplats för alla Europas krigförande
nationer, så l är det sedan urminnes tider
skådeplatsen för de begge luft-| strömningarnes
strider. Med hvilken förbittring de bekriga
| hvarandra, visar vindflöjeln, som ofta på en
dag genomlöper j alla kompassrosens streck.
Den väldiga Alpmuren i söder, hvaraf Tyskland
skulle kunna vänta sig något skydd mot den från södern
inträngande främlingen, försämrar ytterligare det
i föga afundsvärda klimatet, i det att han lemnar
detta skydd | i alldeles olämplig tid. Under våren,
då en mild, fuktig syd-! vestvind vore mest behöflig,
blåser en ihärdig nordvest. Hvar-! före ? Emedan
Alperna med sina väldiga högt i den öfre
regionen uppskjutande bergssträckor hindra
den från eqvatorn kommande varma strömmen, som
under denna årstid går temmeligen djupt, uppdämma
honom och derigenom föra de Tyskland tillämnade
vattenmassorna till Italien och Frankrike. I Juni
månad först kan eqvatorialströmmen komma fram öfver
Alpernas hämmande spetsar, och då medför han alltid
betydlig nederbörd. Först hösten erbjuder stadig
väderlek.
Att uppställa en för alla tider giltig regel angående
vindarne, är för den tempererade zonen en svår
sak och har hittills alls icke lyckats. Särskilt
äro orsakerna till de betydande afvikelser, de på
hvarandra följande åren medföra, ännu icke på långt
när tillfredsställande utrönta. Men meteorologien
är ännu en ganska ung vetenskap och kan vara stolt
öfver sina hittills vunna resultater. Emellertid
har på senare åren ganska mycket blifvit gjordt
för den samma. Så finnes i Berlin ett så kalladt
meteorologiskt institut, som står i förbindelse med
nära ett hundra metereologiska stationer. Att man i
framtiden skall komma derhän, att uppställa en bestämd
väderlekskalender, är icke osannolikt. Ett faktum är,
att redan under en längre tid i åtskilliga sjöstäder
och hamnar vid Östersjön existerat signalstationer,
hvilka, i förbindelse med det meteorologiska
institutet i Berlin, enligt dettas iakttagelser,
genom -signaler varna sjöfarande för en annalkande
storm, så att de kunna vinna tid, att före den sammas
utbrott uppnå den skyddande hamnen.
Amor ägas,
ig, lille Gud, af hvar poet besjungen, Jag icke alls
i denna sång skall prisa; Men hellre tydligt hela
verlden visa, Att ogudaktig är den stygge ungen.
Skall sådan skälm i känslans verld bli kungen? En
afgud blott han är - det vet den visa. Att honom
aga, något litet risa, Af mensko vänlighet jag visst
är tvungen.
Men står han nu i skamvrån der och gråter, Nog är
han vacker då - mitt hjerta klappar; Allt glömmes,
när en sorgsen blick han ger oss.
Lägg pilen bort - var snäll och stilla åter, I lifvets
skola gå - jag riset tappar - Yäx, och blif stor och
stark, blif Psyches Eros!
T.
38»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
