Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victoria regia - Hon bröt sin ed. Berättelse af Axel S-g. 2--4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru olika voro också icke hennes tankar då och
nu! Då hade hennes hjerta slagit af sällhet och
hopp, af fröjd och lefnadslust. Nu hade, vid sidan
af en ålderstigen ’make, hela hennes inre frusit
till is. Visserligen slog hennes hjerta ännu, men
hvarje slag närmade henne blott till slutet af hennes
ve-modsfulla lefnadssaga, så olik den, hon en gång
drömt sig.
Det torde nu vara nödigt att förklara för läsaren,
huru Lilly, sin ed till Bernhard oaktadt, kommit att
bära öfverst ens namn.
Sedan den unga flickan med en hos henne ovanlig
bestämdhet förklarat för sin fader, att hon på
inga vilkor ännu på ett par år ville gifta sig, hade
amiralen, som anade, att något mägtigare hinder, än en
ung flickas nyck, hade rest sig mellan hans dotter och
hennes friare, slutligen aflockat Lilly förtroendet om
hennes kärlek till Bernhard och det löfte, hon gifvit
honom. Undvikande att genom maktspråk besegra hennes
invändningar och med kännedom om den unga flickans
i grunden svaga och böjliga natur, hade amiralen
i tysthet beslutat att, hennes motstånd oaktadt,
förverkliga den plan, som i
förfrågningar aldrig hade annat svar, än att inga
vidare bref afhörts.
Ett enda undantag gjordes härifrån, och det var med
ett bref, som någon tid efter slaget vid Pultava
anlände från en af Bernhards kamrater bland konungens
drabanter. Hvad Lilly ej hade någon kunskap om,
det visste amiralen genom föregående underrättelser,
nämligen, att Bernhard Lindsköld för visad tapperhet
och förtjenst någon tid före slaget vid Pultava af
kungen utnämts till major och erhållit en plats bland
hans drabanter.
Det bref, hvarom här är fråga och hvaraf amiralen
tagit del, innan han med ny försegling lemnade Lilly
det, lydde sålunda:
r>Min nådigaste fröken!
Gud hjelpe oss alla och beskydde vårt dyra
fosterland!
Ni är troligen genom ryktet prevenerad angående den
horibla malheur, som träffat våra vapen vid Pultava.
Det är vid denna massacre, som jag befarar, att
kärleken och vänskapen gjort en oersättlig förlust
i min tappre kamrat
Victoria regia i sitt hemland. (So texten sid. 302)
hans ögon skulle bereda hans barns lycka och på samma
gång hans egen.
Amiralen var en kärf man och icke alltför mycket
besvärad af samvetsskrupler; hade han derföre en gång
fattat ett beslut, så försmådde han ej att för dess
genomdrifvande anlita medel, som en mera nogräknad
man måhända skulle ansett mindre ridderliga.
Lilly hade vid pass två månader efter Bernhards
afresa fått emottaga det första brefvet från honom,
hvari han berättade, att han blifvit anställd såsom
kornett vid lifdrago-nerna och i slaget vid Holofzin,
inför kung Carls egna ögon, fått genomgå sitt första
vapenprof, hvilket förvärf vät honom kungens ynnest
jemte befordran till löjtnant; med ett ord, Bernhards
bref andades idel lefnadslust och hopp.
Dessa underrättelser, som hos Lilly uppväckt den
lifligaste glädje, blefvo ock de sista, ty de bref,
som sedermera anlände till Pedersholm, uppbrändes af
amiralen, som på Lillys
Bernhard Lindskölds person. Vår ridderlige major, som,
då vårt infanteri började rygga, hejdade en vikande
bataljon och i spetsen för den samma å nyo störtade
sig mot fienden, lär sans doute dervid hafva fallit
offer för sin glorieusa bravoure.
Kort före slagets början anförtrodde mig min nu
saknade vän närslutne medaillon med den demande, att
jag, derest han stupade, skulle tillställa er den,
min fröken, och det är denna commission jag härmed
velat achevera, i det jag assurerar er, det ni alltid
med stolthet kan bevara minnet af den tappraste bland
kungens drabanter.
Jag innesluter mig etc.
Axel Roos.»
Detta bref, som i ett slag tillintetgjorde alla
hennes förhoppningar, hade för en tid fullkomligt
döfvat Lilly. Veckor och månader förgingo, hvarunder
hon tycktes så uteslutande lefva i minnets verld, att
hon ej tog någon del i den omgifvande verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
