- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
333

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vegetationsbild från Boninöarne - Något om lifvet i Konstantinopel. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ju högre man kommer, ju tätare och yppigare blir växt-
ligheten. Slutligen utbreda palmerna sina kronor så vidt, träd-
stammarne stå hvarandra så nära och slingerplantorna förena
sig så med hvarandra, att en fullkomlig skymning existerar;
utsigten är hämmad och näppeligen förmår blicken att fram-
tränga på en sträcka af tjugo till trettio fot i detta halfdunkel.
En sådan bild af tropisk vegetation har konstnären i den
vidfogade bilden sökt åskådliggöra.



illustration placeholder

En turkisk bazar.


Något om lifvet i Konstantinopel.

II.

På en temmeligen varm dag promenerade jag i sällskap
med en vän, som under en följd af år lefvat i
Kon-stantinopel och kände alla vrår i staden, till
bazaren. Der, under hvalfven, är det svalt och friskt
och ingen brist på föremål att betrakta.

De turkiska handelsmännens bodar hafva någonting
fängslande, emedan man i dem finner hvarjehanda saker,
som förefalla oss européer såsom rariteter. Vistas
man fyra veckor i Stambul, har man redan ett litet
museum af österländskt allehanda och finner till sin
förskräckelse, huru mycket penningar
man bortslösat derför. Men man vill och måste
dock föra det här och det der med sig till hemmet som
minnen af Konstantinopel. Först kommer jag till en
grynhandlares butik. Bodarne äro rikligen försedda
med födoämnen; framför en af dem ser jag en väldig
lädersäck, som är fylld med hvit ost. Denna kommer
från Odessa; en annan hvit sort, som beredes af
buffellmjölk, föres med karavaner från det inre
af Mindre Asien. Hvarjehanda torkade hafsdjur se
afskyvärda ut och förderfva min appetit; men här i
landet är man icke kräsmagad; förr åt man till och
med svärdfiskar.

Tätt bredvid finnes ett stånd, hvari en man handlar
med rosen- och jasmin-essenser. Den tredje butiken
tillhör en svarfvare; han är just i färd med att
svarfva trähufvuden, hvarpå de så kallade fes’erna
utställas till försäljning.

Turbanen blifver sällsyntare, emedan turken hellre
bär den beqvämare fes’en; skräddarverkstäder ser man
blott mycket isolerade å bazaren, men desto flera
juvelbutiker, hvilkas innehafvare merendels äro
judar. Orientalen är begärlig efter
diamanter och ädelstenar, och de äro i synnerhet
eftersökta af harems damer. Derföre ser man å
bazaren ganska mycket smaragder och perlor samt
örringar af filigramsarbete. Dessa sednare äro en
älsklingsprydnad bland negrinnorna, som beledsaga
de beslöjade damerna. Armeniern der bredvid har
sidenbrokader, som visserligen väfvas i Lyon, men
blott utbjudas i Stambul.

Jag vill omnämna, att de orientaliska butikerna äro
alla öppna; handel och vandel försiggå i fria luften;
butikerna kunna jemföras med trädgårdar, som sakna
staket. Försäljningsföremålen
äro utbredda på ett bräde; sjelfva boden är
vanligtvis liten, och har hvarken fönster
eller dörr. Turken,
i turban och kaftan, sitter på en bordlik upphöjning, hvilken
också tjenar honom som kontor; han heter vanligen Ali Baba
eller Mustapha eller så, lägger benen öfver hvarandra, röker
tobak och hängifver sig, efter allt utseende, åt sorgfria
betraktelser. Tänker icke Than, som ju är en köpman,
på debet och credit, på förlust och vinst? Det gör
han säkert: han vet ganska väl, hvad som kan hända
honom. Det är t. ex. möjligt, att en med hvarjehanda
saker lastad åsna ränner emot boden, kastar allt
om hvartannat, eller rent af medtager ett hörn;
en af soldater förföljd tjuf kan taga sin tillflykt
till hans bod och bringa honom i förlägenhet; det
är möjligt, att sultanen besöker bazaren, och att
någonting stjäles under trängseln. Detta och ännu
mycket annat kan inträffa, Mustapha vet det: men
han blifver dock lugnt sittande. Han skulle knappt
stå upp, han skulle icke taga sin pipa ur munnen, om
också ett bud komme hemifrån och berättade honom, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free