Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förutsägelsen. Berättelse af Marie Sophie Schwartz
- Porslinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lille Esaias var två år, »ljuslockig och fager
som en engel», menade Greta.
Hennes stuga låg i närheten af prestgården.
Vid alla tillfällen, då der behöfdes hjelp, var
det mor Greta, som gick tillhanda, och så blef det
mindre knappt om brödet hos Pehrs.
Var Greta icke i prestgården, så kommo
prestgårdsbarnen på besök till henne; det var
isynnerhet lille Esaias’ fröjd att gå dit och leka
med Maja eller höra på Gretas sånger. Hon sjöng
gerna och hade bibehållit sin klara röst. Ibland
lyssnade han äfven på, huru hon förtäljde den ena
underbara synen efter den andra. Piltens klara, blåa
ögon fastades helt undrande på henne, och när Greta
berättade gamla sägner, lyste de af förnöjelse.
»Ja, se, en Guds utkorade är han, det är visst och
sant», mumlade Greta då för sig sjelf och såg djupt
in i barnets ögon.
Gossen växte upp till ett lefnadsfriskt barn, som för
Greta med hvarje dag blef allt kärare och kärare. Hon
drömde, under det spinnrocken surrade, om, huru stor
och ståtlig Esaias skulle blifva, när han hunnit så
långt, som hans äldre bröder, Lars, Gustaf och Elof.
Hennes framtids hägring stördes likväl af en sorglig
händelse. Det började nu se mörkt ut för Esaias,
att få en lika uppfostran med bröderna.
Kyrkoherden Tegnér dog bort från hustru och barn, och
detta förändrade helt och hållet familjens ekonomiska
utsigter och försänkte alla dess medlemmar och hela
församlingen i djup sorg. Enkans ställning blef
ytterst bekymmersam.
Läsa, skrifva och räkna var hela det kunskapsförråd,
Esaias vid denna tid ägde. Greta fällde bittra
tårar och menade, att det vore en synd mot Gud och
menniskor, om Esaias icke skulle få lära allt, hvad
läras kunde.
Ett år förgick, och ofta talade nu fru Tegnér med
Greta om den yngste sonens framtid. Den stackars
modren var mycket bekymrad, och det gick henne djupt
till sinnes, att medellösheten skulle blifva ett
hinder för Esaias att få studera.
Innan sorgåret ännu var slut, måste Esaias lemna
hemmet. Han kom till kronofogden Branting, för att
under dennes ledning inöfvas till biträde på
kronofogde-kontoret. Greta var nu alldeles öfvergifven
af sorg. »Gud skulle aldrig förlåta, att Esse kom på
kronofogde-kontor», menade hon.
Esaias reste emellertid, och från den dagen blef
Greta tyst och sluten.
*
Året efter det, Esaias lemnade hemmet, fyllde
Gretas styfdotter, Maja, sexton år. På fru Tegnérs
rekommendation blef hon kort derpå antagen i tjenst
hos Brantings.
Maja var fager och storväxt, med ögon, klara som
himmelens fäste, och hår, liknande solens gyllene
strålar. Hon hade af mor Greta lärt sig att hålla
lille Esaias mycket kär, och det visade hon äfven nu
vid alla tillfällen.
For Esaias bort med Branting på någon
tjensteförrättning, var det Maja, som vinkade ett
sista farväl åt den på baksätet sittande gossen,
och när han kom åter, var det hon, som med ett gladt
ansigte helsade honom välkommen.
Det hände äfven, då Branting sommartiden begagnade
Esaias till åtskilliga landtmannasysslor, att Maja
dervid räckte honom en hjelpsam hand, och mer än en
gång hade han henne att tacka för en och annan bok,
som han önskat äga, men icke sjelf kunde förskaffa
sig.
Huru Maja egentligen bar sig åt, för att gå hans
önskningar till mötes, reflekterade gossen icke öfver;
men han höll hjertligt af henne till belöning derför,
och det var alltid till den vackra flickan, han
flydde, då han hade några bekymmer. Maja afhjelpte dem
merendels och beredde honom mången glad öfverraskning.
När Esaias väl kommit i besittning af en efterlängtad
bok, glömde han hela verlden, för att fördjupa sig i
läsningen af den, och då var det Maja, som vakade
öfver, att han, så mycket möjligt var, fick vara
i fred.
Hos fosterfadren steg han i gunst.
Hvart Branting kom, berömde han Esaias’ snabbhet
i räkna och ordning i expedition. Den hederlige
kronofogden hade en leende framtidsdröm, som bestod
uti en förening mellan Esaias och hans dotter,
hvilken skulle leda till, att den blifvande mågen
skulle efterträda honom, då han blef gammal.
(Forts.)
*
Porslinet.
Många äro ej de uppfinningar, hvilka i det dagliga
lifvet erhållit en så vidsträckt användning som
porslinet, och det är lätt att föreställa sig,
huru det skulle se ut för oss, litet hvar, om vi
ej ägde denna nödvändighetsartikel. Det är sant,
att på hofvet och i ett och annat af de förnämsta
husen begagnades i fordna dagar silvertallrikar och
hos de förmögnare voro köksväggarne beklädda med fat
och tallrikar af tenn, men den gamla goda tiden är
förbi. I saknad af porslinet skulle man visserligen
kunna gripa till krukmakerihandteringens tarfligare
produkter, hvilka, dess nytta i öfrigt obestridlig,
såsom bordserviser endast äga det företrädet,
att de sträcka sig litet längre, i thy att man af
den varan får tillgodoräkna sig 13 på dussinet;
men låtom oss komma öfverens om, att en middag på
Hasselbacken, afäten på stentallrickar, ej på långt
när skulle vara så angenäm, som den, hvilken serveras
på Ironstone China eller andra slag af våra utmärkta
porslinsfabrikers eleganta serviser.
Porslinet är en förbättrad tillverkning af det gamla
lergodset. Under det man söker uppfinningen af det
sistnämda i menniskoslägtets tidigaste barndomsålder,
tillskrifver man kineserna uppfinningen af porslinet,
hvilket af dem och japaneserna tillverkades
många århundraden tidigare, än det ens var kändt
i Europa. De, som studerat kinesernas historiska
böcker, påstå, att porslinet hos dem förekom redan
180 år före Kristi födelse under dynastien Hong; men
äfven om detta skulle vara något apokryfiskt, lärer
väl det kinesiska porslinet hafva varit det äldsta
och bästa. Till Europa kom det först på 1500-talet,
hit infördt af portugiserna, hvilka bland Europas
folk idkade den äldsta handeln på de östliga
länderna. Benämningen porslin härleder sig från
namnet på en snäcka, hvilken portugiserna, till följd
af dess form, kallade porcella (gris) och hvars
skal hade en glans, snarlik porslinets. Det första
porslin, som sålunda inkom till Europa, stod mycket
högt i pris, och som det samma på mer än 200 år ej
hade någon medtäflare, höll det sig ganska länge
i ett orimligt högt värde. Det mesta förvarades i
konstkabinetterna och betaltes nästan med sin vigt
i guld. Man vet berätta, att kurfursten August II
tillbytte sig 48 hvita kinesiska kärl, målade med
röda blommor, mot ett helt dragonregemente, och det
var minsann inte så godt om dragonregementen på den
tiden. Emellertid, vare sig att kineserna höllo sin
konst hemlig, eller att man den tiden ej förstod att
skaffa sig kunskap om tillverkningen, förblef konsten
att göra porslin främmande och måste här uppfinnas
för andra gången, hvilket skedde af tysken Bötticher,
som, efter mångårigt experimenterande, i början af
1700-talet lyckades framställa äkta porslin. År 1707
anlades en större fabrik i Dresden, och på 1709 års
påskmarknad i Leipzig blef det första europeiska
porslin synligt. Redan påföljande året uppstod den
berömda porslinsfabriken i Meissen, hvilken ännu
räknas bland de förnämsta, och huru man än sökte att
hemlighålla tillverkningssättet, anlades likväl inom
de närmaste 50 åren efter hand porslinsfabrikerna
i Wien, Höchst, Fürstenberg, Köpenhamn, Berlin,
Petersburg och Paris. Porslinstillverkningen i
Frankrike kom likväl först på 1760-talet till stånd,
emedan den mötte den svårigheten, att den omistliga
kaolinen (hvita leran) ej stod att finna och, till
följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0343.html
