Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porslinet - Opium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
endast att fästa uppmärksamheten på denna,
måhända den upprätthåller ett lands styrka, det
är arbetet som gör det rikt,
vackraste delen af den svenska industrien.
det är arbetet slutligen, som, utvecklande dess
snille, ökande
Det är bland industriens rikedomar man så väl
uppfattar, i dess resurser, gör, att det
kan uppträda täflande med de
hvilken makt ligger i ordet arbete.
Det är arbetet, som insigtsfulla och tjena
till förebild för de mindre försigkomna.
K. T-n.
Opium.
_ xineserna äro det mest raffinerade folk, som jorden
^Jfi^v bär. Det gifves knappast något njutningsmedel,
ja knappt en varietet af njutningen, som icke är dem
bekant. Hvad naturens trenne riken förmå lemna, det
hafva de gjort sig tributskyldigt, och företrädesvis
är det åt näringsmedlen och narkotika de hafva skänkt
sin synnerliga uppmärksamhet. Har tobaksrökningen
i Kina vunnit en sådan utsträckning, att till och
med åttaåriga flickor icke visa sig utan pipa, så är
njutningen af opium icke mindre allmänt utbredd. Det
gifves särskilta opiumrökhus, liksom det gifves
vinkällare och bierstugor hos oss, och man kan
derstädes, så vidt man icke ännu har förslappat sina
nerver för dylika njutningar, redan för en tio-öring
försätta sig i det herrligaste rus.
För öfrigt är njutningen af opium icke inskränkt
allenast till Kina, den har tvärtom en vida större
utsträckning, än man vanligen antager, och räknar
till och med anhängare i Europa. Opium kallas,
sedan han blifvit inkokt till en viss tjocklek, den
saft, som framqväller ur de inskärningar, hvarmed
man förser de halfmogna fröhusen hos vallmoväxten
(Papaver somniferum)) så länge fröna deri ännu hafva
en hvit eller gulaktig färg. Det är en salvlik brun
massa, af vidrig, bitter, länge qvardröjande smak,
och beredes i synnerhet i Persien, Mindre Asien och
Indien. Araberna kalla preparatet ofioum, perserna
qföoun; deraf har vår benämning opium uppkommit. I
mån af beredning besås stora fält med vallmo, och
saften samlas dagligen. Man räknar att skörden af ett
tunnland på det hela taget uppgår till 20-25 skålpund.
Hufvudhandelsplatsen för Mindre Asiens och Persiens
opium är Smyrna. Den indiska och kinesiska handeln
befinner sig i händerna på engelska regeringen, som
årligen af-sätter inemot 6 millioner skålpund. En,
om också ännu obetydande, men tyvärr årligen växande
del deraf förbrukas i sjelfva Storbritannien, hvarest
smaken derför, i synnerhet bland fabriksbefolkningen,
synes blifva allt mera allmän.
För öfrigt sökes vallmosaftens narkotiska verkan
äfven annorstädes än i opium. Det är tyvärr en
sorglig sanning, att många oförståndiga mödrar,
för att bringa de små barnen till ro, gifva dem
dekokter af omogna vallmofröhus att dricka, och redan
forntidens greker gåfvo sömnens gud såsom sinnebild
en fruktbärande vallmostängel i handen. I Persien
försäljes offentligen...en ,af omogna vallmofröhus
beredd dryck - kokemaar, och tartarérna mänga vallmons
mjölkiga frukt i det jäsande vinet, hvars berusande
kraft derigenom utomordentligt förökas.
Vallmoväxt,
Men den allra största mängden af den inkokta
vallmosaften upprökes såsom opium, och österns
afskilda kejsarriken äro de mest betydande
konsumenterna, under det att turkar, perser och araber
njuta den i form af piller och européer, som hafva
vant sig dervid, begagna den i form af tinktur. Hos
mohammedanerna äro små opiumkakor i bruk, på hvilka är
inpressadt orden »Masch Allah», d. v. s. Guds gåfva.
Opiumrökaren betjenar sig af en liten pipa med
metall-hufvud, som har en fördjupning, jemt stor nog,
för att rymma ett piller af en ärts storlek. Dermed
sätter han sig på en bädd eller på en enkel madrass
och indrager så länge den bedöfvande doften,
tills han kommit i det efterlängtade tillståndet af
lycksalighet. Antändningen och rökningen erfordrar
en viss öfning.
Det preparat, som kineserna röka, är icke opiet,
sådant det hos engelsmännen förekommer i handeln;
innan det är lämpligt till rökning, företages dermed
först en särskilt behandling. I Journal of the
Indian Archipelage beskrifver en resande metoden
på följande sätt. Tvenne opiumpåsar uppskäras och
dess innehåll utskakas i en jernpanna, som man
sätter öfver svag koleld. En man rör deri med ett
trästycke, tills allt är smält; derpå fördelas det i
trenne pannor och upphettas så länge öfver klar eld,
tills all fuktighet är försvunnen derur. Opiet kan
då skäras i skifvor. Nu sättas korgar i beredskap,
i det man belägger deras bottnar med flera lager
vanligt papper, inlägger opiumskifvorna och ställer
dem öfver pannor. Derpå gjuter man sjudande vatten. De
lösliga beståndsdelarna sippra igenom och samla sig i
pannorna. En del qvarblifver olöst i korgarne; men den
opium-haltiga vätskan låter man försigtigt afgå, i det
man håller den i fortfarande sjudning. Under denna tid
står en arbetare der bredvid med en knippa fjädrar,
hvarmed han fuktar pannan vid ytan af vätskan, på
det att denna ej skall brännas vid, och borttager
all smuts, hvilken såsom skum stiger till ytan. När
den degiga substansen låter utdraga sig i 2-3 fots
trådar ur pannan, utan att brista, så har den uppnått
den erforderliga konsistensen; man låter den kallna,
i det man med stora solfjädrar fläktar luft deröfver,
och innesluter den i tennkapslar, hvarefter den
utgår i handeln. Detta är den så kallade tschandu;
billigare sorter beredas derigenom, att man afdunstar
sockerlösning med opiumvattnet. Muddeth är en produkt,
som framställes af affall i tschandubutikerna.
Tschandu’t är ett ganska häftigt gift, hvaraf
fjerdedelen af en gulddollars vigt är tillräcklig,
för att inom en timme döda en vid opium icke
van menniska. Det bästa motmedlet är olja,
vanlig kokosnötolja, som framkallar ögonblicklig
kräkning. Men iriöfvade rökare kunna konsumera mycket
större qvantiteter deraf, innan ruset inställer
sig. Man börjar visserligen med helt små doser, \-l
gran, men stegrar dem, i i det nerverna småningom
vänja sig vid verkningen, ända till ett tjugodubbelt,
ja fyrtiodubbelt qvantum. Men så betydande doser
upprökas icke på en gång, utan med mellanrum; ty
opiumrökaren sofver icke länge, men griper genast vid
uppvaknandet åter till sin pipa, tills den narkotiska
sömnen å nyo sluter hans ögonlock. Drömmarne och
fantasierna under ett sådant rus skola vara ganska
glädjefulla. Men det är naturligt, att, såsom
genom alla dylika med konst åstadkomna retelser,
krafterna hos den friskaste organism måste inom få
år förstöras. Hvarje slags energi försvinner och en
beslutsam verksamhet blifver omöjlig; deri ligger
också grunden till det förhållandet, att den, som
en gång vant sig vid denna njutning, sällan besitter
nog karaktersstyrka att upphöra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
