Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om dansen - Nya Caledoniens Kagu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
här af allierade, som följer honom i spåren: ytlighet
och fåfänga, behagsjuka och afundsamhet. Det är
vackert, att se en frisk och lefnadsglad ungdom
samlad, för att, såsom ett af-brott i lifvets
hvardagsgång, med lust och fröjd öfverlemna sig åt
dansens nöje; det är vackert, att se den, med glans i
ögat och ros på kinden, sväfva fram i valsens cirklar
och polkettans kryssande turer och egna sin dame
ett större intresse än de kringgående brickorna;
det är vackert och gör godt in i själen, att se
ungdom hafva roligt, då den roar sig, och af nöjet
göra sig nöje. Sans och måtta äro vilkoren för all
njutning. Motbjudande är deremot att se den, efter
den utståndna balterminen, blaserade och förtröttade
arbetskåren. Vi veta knappast något mera ömkansvärdt,
än dessa passerade dansdockor, som, efter att år
efter år hafva hoppat och hoppats på hvarje bal,
se sin ungdomsol dala mot nedgången. Hvilken kris
hafva de ej att genomgå, om de skola komma på det
rätta med sig och verlden? Huru många illusioner
att bortspola; huru många villfarelser att kasta
öfver bord och tomrum att fylla? Säkert är, att ett
sådant arbete är svårt och öfvergår deras krafter,
som ej äro bättre lottade af naturen. Mången har
gått under och skall gå under derpå. Och hvad blifver
det af dessa? Olyckliga varelser, som missförstå sig
sjelfva och verlden och af denna blifva missförstådda
tillbaka; som afundsjuka betrakta det slägte,
som undantränger dem, och i bitterhet mot andra
söka lätta bördan af sin missbelåtenhet. De äro
i sanning mycket att beklaga och mera värda vårt
medlidande än klander, emedan de äro martyrer för en
missriktad uppfostran och nödgas draga följderna af
föräldrarnes - enkannerligen mödrarnes - tanklöshet
och dårskap. Låtom oss hoppas, att vår tid, som mera
än någon annan ger uppfostran och bildningen sin rätt,
skall minska deras antal och öka summan af friska
och belåtna ungdomssinnen.
lya Caledoniens Kagu,
föregående häfte sökte vi föra läsaren på en utflykt
till Nya Caledonien och läto dervid fransmannen
Garnier framställa ett par af de der förekommande
fågelarterna. Då vi i dag för läsaren framlägga en
teckning af den i denna trakt af verlden förekommande
kagufågeln, så sker det i akt och mening, att den må
anses såsom en komplettering till antydda uppsats i
förra häftet.
I de ståtliga kaori-tallskogarne på detta Öland
träffas denna märkvärdiga och präktiga fågel ganska
talrikt. Häris fjäderbeklädnad är askgrå och rödaktig,
tofsen eller mössan hvit-grå, ögat ljusrödt med svart
pupill; han kan icke se långt, men finner likväl de
minsta insekter. De långa benen äro rödaktiga, och
de utbredda vingarne bilda ett slags solfjäder med
koncentriska ränder, som i ordningsföljd äro hvita,
grå eller gula och punkterade ined lika färgade
fläckar. Stjerten, de af vingarne höljda delarne af
kroppen samt underlifvet äro
betäckta med ett långt, sidenartadt, krusigt dun,
liksom hos strutsen; det synes bilda ett slags
öfvergång från hår till fjäder. Kagu’n mäter tolf
tum i höjd. Hans tår hafva starka klor. Dessa fåglar
lefva parvis, merendels vid bäckar, hvari de bada om
aftnarne. Hanen är honan ganska tillgifven; denna
lägger tvenne ägg, som likna hönans och hvilka så
omsorgsfullt döljas, att man blott sällan finner något
bo. Om dagen ströfva de omkring i klippiga trakter,
som äro beväxta med magra buskar, vända stenarne och
söka insekter. Men äfven i kaori-skogarne uppehålla de
sig gerna, ty der finna de smådjur i mängd, särskilt i
skogsjättarnes svampartade ruttnande kärnved, hvarur
de framplocka larfver. Kagufågeln förtär de i husen så
ytterst besvärliga kakerlackerna, äfvensom muskiterna,
hvilka här utgöra en verklig landsplåga. Hans mage
tyckes hafva mycken likhet med strutsens. Fågeln
sjelf är värnlös; vingarne synas blott tjena honom
att dölja hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
