- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
18

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manilla. K. T-n. - Mitt bönkapell. Anna A. - Ett nattstycke. (Ram kring fyra taflor.) Prisnovell af Sylvia. Inledning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talar religionsläraren till de blinda, och en lärare,
hvilken har sin plats bredvid predikanten, förklarar
genom teckenspråket hans ord för de döfstumma. En
gudstjenst, och än mera, en konfirmation på Manilla,
är mer än högtidlig, den är djupt gripande. Man hör ej
den stummes bön, man ser ej den blindes blick höjas
till den allsmäktiges tron, men man fattar inom sig
hela vidden af det troende tysta hjertats brinnande
bön och man beder med de olyckliga. Hjertat blifver
öppet för andakten, det verldsliga lemnar plats för
att låta själen tala med sin Gud, man glömmer verldens
oro och känner sig lycklig midt i denna samling af
vanlottade barn.

Ofvanom den för de döfstumma jemte lärarepersonalen
afsedda stora byggnaden ligger Öfre Manilla, de blinda
elevernas bostad och verkningskrets. Äfven för dem
har, tack vare en uppoffrande, aldrig tröttnande
menniskokärlek, öppnats lifvets bok; de gå ej längre
i det mörker, hvari de blifvit födda, äfven dessa
mottaga bildningens och vetandets ljus. Undervisningen
här omfattar svenska språket, kristendom, historia,
geografi m. m., hvarjemte flickorna få inhämta
kunskap i stickning, spånad, knytning och dylikt,
och gossarne i korgmakeri samt tillverkning af
tågmattor, list- och gansskor och så vidare. Antalet
blinda är under denna termin 61, hvaraf 25 flickor
och 36 gossar. För de blinda är inhämtandet
af arbetsskicklighet, men för de döfstumma den
intellektuella bildningen hufvudsak. De blinda hafva
äfven ett tryckeri. Detta är ordnadt och förestås
af deras nitiske lärare herr Otto Åstrand. Skriften
är upphöjd och åvägabringas genom tryck med de så
kallade Åstrandska stereotyp-plåtarne. Känseln får
här ersätta synen, men tänkom oss hvilket arbete
här erfordras af eleven, hvilket uppoffrande tålamod
hos läraren. Bland de blinda eleverna finnas många
med ganska stor musikalisk begåfning; man hör många
af dem icke utan skicklighet traktera viol, flöjt,
violoncell och till och med piano. Såsom ett det mest
talande beviset på förmågan att bibringa eleverna vid
detta institut kunskaper står alltid den nyligen från
institutet utgångne eleven Magnus Olsson från Lima socken i
Dalarne, som, ehuru både döfstum och blind, bibringats
verkligen ovanliga kunskaper.

Ett prydligt och ändamålsenligt badhus, der
eleverna hafva tillfälle att åtnjuta undervisning
i simkonsten, har äfven på de senare åren blifvit
uppfördt.

Lärarnes antal vid institutet uppgår med
director, herr Borg, till 12, hvartill
komma biträdande lärare, sång- och musiklärare,
lärarinnor, handtverkslärare, husmoder, ordningsman
och läkare, hvarigenom hela antalet för närvarande
består af 29 personer. Institutets beskyddarinna
är H. M:t drottningen, som årligen
ihågkommer institutet med gåfvor af penningar,
att användas till nöjen åt eleverna vid konungens
och drottningens namns- och födelsedagar.
Enkedrottningen lemnar ofta institutet bevis
på sin omvårdnad och har för icke länge sedan
förärat det samma några tunnland jord från
det närbelägna Rosendals slott, att användas till
byggande af ett utaf institutet länge efterlängtat
gymnastikhus, och anses den skänkta platsen vara så
tillräcklig, att utrymmet äfven medgifver anläggandet
af en trädgård, till nytta och nöje för eleverna.
Gymnastikhuset är redan under byggnad och
torde blifva färdigt fram på våren.

Vi hafva sålunda i vårt land ett fullständigt ordnadt
hem för mottagandet af ett icke obetydligt antal af
dessa af naturen styfmoderligt behandlade barn
och hafva derför att i främsta rummet tacka de båda
menniskovännerna protokollssekreteraren Per Aron Borg
och hans son, nu varande directorn, Ossian Emund Borg.

Mindre anstalter, i samma syfte, som detta
institut, äga vi härförutom i institutet vid Hjorted
i Småland, som förestås af förre läraren vid
Manilla, löjtnant A. Klingspor, Tysta skolan
i Stockholm, två dylika skolor i Göteborg, en i
Carlskrona, en i Hernösand samt en under byggnad i
Lund, på bekostnad af Kristianstads och Malmöhus län.

K. T-n.

Mitt bönkapell.



Mitt bönkapell, det är så högt, så stort,
Utaf en konstnär utan like gjordt;
Det rymmer få och många lika lätt,
Och hvar och en har der till friplats rätt.

Dess dôm är vid och höjden omätbar;
Dess stil den mest antika, verlden har;
Dess prydnader, en hvar uti sitt slag,
De bära alla samma mästardrag.

Kapellet har en sångarskara stor,
Berömd, så väl för basröst som tenor;
Den sjunger ej för menskogunst och guld,
Den idkar konsten för sitt nöjes skull.

På predikanter är ej heller brist;
De ligga ej om dogmerna i tvist;
De tala blott om En, som evigt är
Och allt på sina allmaktshänder bär.

När sommardagen byter sig i qväll
Och lyser frid utöfver mitt kapell,
Och vesterns kullar liksom altar stå
Med aftonrodna’ns röda dukar på;

Då blir så andaktsfullt det inom mig,
Jag går till gudstjenst öfver öde stig.
Der gran omskuggar ljungbevuxen häll,
En enslig mossbänk står i mitt kapell.

Der får jag sucka ut i sång och bön,
Vid hafvets djupa, höga orgeldön;
Der jublar anden, utan ord och ljud,
Sitt "helig, helig, helig Herre Gud".

Och stjernorna i tempeldômen blå
Sitt stumma "amen" svara deruppå ...
Har ej till det du lyssnat någon qväll,
Så blif då utanför mitt bönkapell!

Anna A.


Ett nattstycke.



(Ram kring fyra taflor.)

Prisnovell af Sylvia.

-

Inledning.

På en Novemberdag för några och tjugo år sedan stannade
tvenne nerstänkta resvagnar framför Bloms hotell i
Göteborg. De båda vagnarne kommo från olika håll och de
båda männen, som hoppade ur åkdonen, sammanstötte i
förstugan med sina nattsäckar, mumlade några ord till
ursäkt och gåfvo hvarandra ett flyktigt ögonkast. Den ene
var blond och smärt och svängde med bekymmerslös min sin
lätta nattsäck i handen, medan han vexlade några ord med
uppassaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free