Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nordens främste landskapsmålare. Svante.
- Ett nattstycke. (Ram kring fyra taflor.) Prisnovell af Sylvia. Adam Simers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergbäcken, bidraga att ytterligare höja den poetiska
stämning, som hvilar öfver hela det mästerligt
behandlade stycket.
Om ock vår uppsats varit något knapphändig,
så tro vi deremot, att den nyss beskrifna
taflan skall, med den
trohet, som ett fulländadt oljefärgstryck äger,
bättre än allt ordande, lemna läsaren ett begrepp
om den talang och det snille, som tillhör
"stormästaren i vår nyare landskapsmålning".
Svante.
Fiskare vid bloss.
(Efter Gudes oljefärgstafla. Se texten å föreg. sida!)
Ett nattstycke.
(Ram kring fyra taflor.)
Prisnovell af Sylvia.
-
Adam Simers.
1.
"Jo, det var en vacker nyårsgåfva du drog på oss, Adam",
sade mamsell Marie Sophie Simers och trädde ut i en
liten mörk bod, der hennes bror, Adam, satt nedlutad
öfver ett bord med ett förstoringsglas för ögat
och rundt omkring sig upphängda klockor, som slogo
ett förvirrande ticktack, under det de envisades att
vara efter sin tid eller ursinnigt rusa före den.
"Hvad hade vi med Claras barn att göra?" fortfor
mamsell Simers. "De taga lifvet af mig af ångest och
förargelse! Hvar hålla de nu hus igen?"
"Minny sitter ju i vrån der ... och
... och jag lofvade Julius att springa ut."
"Du håller naturligtvis med dem. Jag kan slå vad om |
tjugo mot ett, att Julius sprungit olofvandes ut. Nej,
svara inte; men om han nu bryter halsen af sig, eller
knäcker ett refben eller på annat sätt lemlästar sig,
så är det din skull och ingen annans", och hon for
ut på dörren och skrek i gathörnen: "Julius", så att
det skallade vida omkring, och grannarne på
den långa soliga storgatan tyckte, att hon inlade
stor förtjenst genom att på detta sätt taga vård om
andras barn. Och nu kom en liten pilt traskandes med
skrämd uppsyn, som mamsell Marie Sophie, med ett visst
nöje, tog i armen och drog mot hemmet.
En ung flicka, trind i ansigtet och med kinder som
lingonblomster, mötte dem härunder; hon vände sig om
och såg efter barnet, men Marie Sophie låtsade inte se
Tina Envall; ty hon visste ingen, som hon så afskydde.
"Du är ett riktigt vilddjur!" sade Marie Sophie, så
fort hon var i bodkammaren igen, och skakade gossen
i armen. "Nå ja, något godt kan det inte bli af ..."
"Marie Sophie, låt de döda hvila i ro!" bad Adam.
"Ja, jag vill visst inte väcka upp dem igen! Men jag
tycker, att Clara, som i lifstiden såg dig öfver axeln
och inte tog så mycke’ notis om oss som så", – och
hon strök sig föraktligt öfver handen – "hade gerna
kunnat låtit bli att belasta oss med sina barn! –
Och nu, du lilla odjur, hvem lofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0028.html
