Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Husvill pilt. Anna A.
- Trettondedagsfesten i S:t Petersburg.
- Kronolotsens berättelser, upptecknade af Aldebaran. V. Den bestraffade äfventyraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nattliga timmarne börja förgå,
Och flingorna yra kring kinden;
Vid högresta templet han sätter sig då,
I skygd för den hvinande vinden:
“Nog dagas det väl, hvad det lider.“
Han somnar, den lille, den värnlöse pilt,
Och hunger och kyla han glömmer.
Ej döden de kära från honom har skilt,
Att allt var “en dröm blott“, han drömmer.
Han leker i stugan, som fordom.
Och moder hon smeker hans rosiga kind,
Han hör henne qvällpsalmer sjunga,
Och syster hon skalkas, så yr som en vind,
Och far – på hans knä får han gunga,
Och rundt kring om stugan är sommar.
Och nattliga timmarne skrida sin färd,
Snart höjer sig solen i öster;
Hon helsas med jubel af vaknande verld,
Hon helsas af menniskoröster;
Men pilten i drifvan, han sofver.
Han stadd är, just då, uppå strålande färd,
Att råka de kära, han saknat.
Han lemnat har mörkret och skuggornas verld;
Hans lif är en dröm, när han vaknat
I eviga hemmet der oppe.
Anna A.
*
Trettondedagsfesten i S:t Petersburg.
(Till illustrationen å föregående sida.)
I Ryssland egnas första dagen af året, liksom
juldagen, åt visiter; men för öfrigt är det ingenting,
som skiljer den från de öfriga. Annorlunda är
förhållandet med trettondedagen: då firas en stor
fest i hela det ryska riket. I städer, i köpingar,
i de minsta byar, hvar helst det finnes en prest
och ett vattendrag, välsignas detta sednare. Denna
fest firas i St. Petersburg med stor prakt. Å Newas
strand, framför det kejserliga palatset, uppreser man
på talrika, bryggans höjd överstigande, afsatser ett
rikligen prydt tempel. Golfvet häri är genombrutet
i midten, precist öfver en i isen bildad vak, hvari
man kan se flodens klara vatten.
Redan tidigt på morgonen besättas de till festplatsen
gränsande torgen af det kejserliga gardet, som
prunkar i sin mest lysande uniform. Kejsarens
adjutanter samlas i det kejserliga palatsets rika
salar; af erkebiskopen öfver Petersburg och Nowgorod
förrättas en högtidlig messa i det prydliga kapellet,
som genljuder af makalösa röster. Alla kyrkans
stordignitärer biträda dervid, iklädda sina skönaste
prydnader.
Efter gudstjenstens slut anordnas en stor procession,
hvari man ser kejsaren, storfurstarne, de högre civila
och militära embetsmännen, det högre presterskapet
med sångarne i spetsen – företrädda och åtföljda
af banerer med lifliga färger. Alla bära hattarne
i handen. Detta af guld, diamanter och broderier
lysande följe utgår från palatset, kringvandrar
detta och tager sedan vägen mot det ställe, hvarest
den heliga ceremonien skall försiggå. Czaren,
medlemmarne af den kejserliga familjen samt några
generaler äro till häst och stiga först af vid de
af mattor betäckta trapporna, som gifva tillträde
till det uppresta templet, kring hvilket gardets
fanor och processionens banerer grupperas. När nu
kejsaren och hans svit tagit plats der inne, börjas
ceremonien; den beledsagas af den grekiskt ortodoxa
kyrkans melodiska sånger. Erkebiskopen nedkallar Guds
välsignelse öfver vattnen, som flyta inom hela det
vidsträckta kejsardömet, som befrukta fälten; och,
tagande det heliga korset, neddoppar han det i den
gapande öppning, hvarest flodens klara vatten visar
sig. I detta ögonblick låta kanonerna höra sin
tordönsstämma, ett moln af rök omgifver
bryggan och palatset; hvar och en vill med sina läppar
vidröra detta välsignade vatten; trängseln är
stor, der en remna i isen gör vattnet åtkomligt; de
paraderande trupperna skyldra gevär; och Newa ligger
der lugn, isbetäckt och orörlig, under det att dess
stränder förete den lifligaste tafla.
På de religiösa högtidligheterna följer den militära
festen. Kejsaren stiger till häst, och passerar,
åtföljd af en lysande stab, framför fronten af hvarje
regemente; han emottages af ursinniga hurrarop. Sedan
stannar han framför palatsets port och dröjer
här, medan trupperna under ytterligare glädjerop
defilera förbi honom. Hvad som härvid i synnerhet
frapperar främlingen, är kejsarens särskilta eskort,
i asiatiska drägter, på jemförelse vis små, men
eldiga hästar. Kejsaren drager sig först tillbaka,
då den sista plutonen defilerat förbi honom, då det
sista fröjderopet förklingat.
Under det att det präktiga tåget i samma ordning,
som det kommit, återvänder till palatset, bemödar
sig den oräkneliga mängden att, så vidt möjligt,
blifva delaktig af det välsignade vattnet. Med en
ohejdbar begärlighet, som näppeligen kan skildras,
rusa de ifriga menniskorna mot den till vattnet
ledande öppningen, för att fylla en flaska eller något
annat i kläderna doldt kärl med det heliga vattnet
och bortföra det som ett dyrbart byte. Med en
oförvägenhet, som är förbunden med största lifsfara,
störta de sig till och med emot den afvärjande
och verksamma polisen öfver bröstvärnet ned på den
10 fot djupare liggande Newa, för att med handen, i
fall ett kärl ej finnes att tillgå, tillegna sig och
dricka några droppar af det dyrbara vattnet, eller,
trots den isande kölden, fukta hufvud och ansigte
dermed. Med en öfverraskande hastighet, sådan man
blott ser utveckla sig vid utomordentliga tillfällen,
stötas öfverallt på det utomordenligt tjocka isfältet
andra öppningar, som måste tjena för samma ändamål,
för att tillfredsställa tusende, hvilket icke skulle
vara möjligt, i fall den stora mängden vore hänvisad
blott till den ena företrädesvis heliga öppningen,
till och med om en sekund vore nog för hvarje
enskilt. Men just derigenom blifver det möjligt, att
redan två timmar derefter hvarje spår af upptåget är
utplånadt och den stora menniskomassan försvunnen.
*
Kronolotsens berättelser,
upptecknade af Aldebaran.
V.
Den bestraffade äfventyraren.
Se’n lotsfar sutit tyst en stund,
Han sakta pipan från sig lade,
Ett leende drog kring hans mund,
Han nickade så godt och sade:
”Ett äfventyr från fordna da’r
Jag vill för eder nu berätta.
I Frankrike ännu jag var,
Och under tiden hände detta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0050.html
