Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronolotsens berättelser, upptecknade af Aldebaran. V. Den bestraffade äfventyraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag meddelat Martial ordern, gick jag och
tog mig ett bad, ty luften var ovanligt tung och
tryckande. Jag mådde illa; badet ville ej hjelpa;
en besynnerlig tyngd låg öfver mitt bröst, och
det föreföll mig, som jag hvarje minut vore utsatt
för någon ledsam händelse. Slutligen återvände jag
hem, efter att hafva promenerat en lång stund vid
hafsstranden. Det var redan sent, då jag anlände,
och jag sporde portvakten: "Har markisen frågat
efter mig?"
"Nej, det har han icke."
"Är m:r Vefour hemma?"
"Nej, han gick bort för några timmar sedan med Martial
och fyra matroser", svarade portvakten.
Jag gick nu in i trädgården, för att gå upp på
mitt rum, och då jag fick se gallerporten, kom
jag att tänka på det besynnerliga samtal, hvartill
jag lyssnat qvällen förut. Hastigt stannade jag,
slående mig för pannan; rösten, jag hade hört,
tillhörde säkert "Jernarmen". Jag funderade en stund,
sammanlade "Jernarmens" lyssnande på oss, när Vefour
omtalade, att han skulle hämta hundrafemtiotusen
francs, ...
Som en galning rusade jag ur hotellet, på
väg till "Gyldene ankaret". Stora regndroppar föllo,
åskan mullrade, mörkret hade inträdt och en och
annan stormby flög susande genom luften. Slutligen
anlände jag till värdshuset, der allt tycktes vara
stilla. Jag sprang in och ropade på värden, som
snart kom emot mig, då jag frågade honom: "Har ni
sett guvernörens sekreterare?"
"Ja", svarade den tillfrågade, "han gick här förbi
för några timmar sedan."
"Hade han några i sällskap?"
"Ja", svarade värden
förlägen, "konstapel Martial och fyra matroser voro
med honom hit. Här utanför träffade de en person,
som sade sig vara från Bayonne, Martials födelsestad,
och äfven vara hans kusin. De omfamnade hvarandra,
och kusinen ville nödvändigt bjuda Martial och
hans kamrater på ett glas. Martial begärde en stunds
permission för sig och kamraterna, och m:r Vefour
lofvade dem, sägande, att de kunde möta honom
vid stadsporten af ... jag hörde icke namnet. Nå
väl, m:r Vefour fortsatte sin promenad, kusinen
och de öfriga gingo in. Främlingen begärde tvenne
buteljer Bordeaux, hvilket jag lemnade honom samt
mottog min betalning och aflägsnade mig. Ett par
timmar derefter var det förunderligt tyst i rummet,
hvarför jag knackade på dörren. Då jag ej erhöll
något svar, inträdde jag och fann de fem männen i
de besynnerligaste ställningar liggande på golfvet;
fönstret var öppet och kusinen försvunnen. Jag ropade
genast på mitt folk och skickade efter läkare. Som jag
trodde, att det var han, som kom, skyndade jag emot
er. Jag är dock öfvertygad om, att det endast är en
sömndryck, de hafva fått, ty pulsarne slå ordentligt;
men att väcka dem, är omöjligt."
"Store Gud!" ropade jag, när värden slutat, "här
begås troligen ett nidingsdåd i denna stund. Vet ni
något ställe här i trakten, som heter ’Gula stenen’?"
"Ja, det vet jag visst; den ligger i en hålväg i
första dalsänkningen på vägen till Tourlaville,
ej fullt en lieu härifrån."
"Kan ni skaffa mig en vägvisare, genast?"
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
