- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
57

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En naturbild från Spanien. - Ett nattstycke. (Ram kring fyra taflor.) Prisnovell af Sylvia. II. Minny.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— 57 —

En naturbild från Spanien.



Flera gånger hafva vi i vår tidskrift meddelat teckningar
från Spanien, utförda af den berömde artisten Doré,
och hvilka alla på ett slående sätt utmärkt sig genom
klarhet och naturtrohet. Det är för konstnärens pensel ett
rikt fält, detta, genom sina vexlande naturscener och sitt
pittoreska folklif, fängslande Spanien. Också har den snillrike
tecknaren under sina resor i landet på andra sidan Pyreneerna
vetat att draga fördel af dessa egendomliga scener, som i så
rikt mått och skiftande färger framställa sig för betraktarens
blickar. De bilder, han derifrån öfverfört till det öfriga
Europa, äro, snart sagdt, oräkneliga, och alla äro de
uppkastade i dessa djerfva drag och med dessa fina nyanseringar,
som äro produkterna af Doré’s pensel så egna.

Doré har inom Spanien med förkärlek framlagt teckningar
ur folklifvet; men äfven de naturbilder, som utgjort föremål
för hans pensel, äro ingalunda fåtaliga. Det är en af dessa,
vi i dag återgifva – en bild från Morenas vilda bergverld.

Sierra Morena genomskäres på flera ställen af pass, mer
eller mindre svåra att tillryggalägga. Ett af dessa är det så kallade
Despennaperros, som den resande måste passera, hvilken,
kommande söderifrån, från Cordova eller Jaen, vill egna ett besök
åt den genom den store Cervantes snillrika penna klassisk
vordna jord, som utgjorde skådeplatsen för den ryktbare “riddarens
af den sorgliga skepnaden“ hjeltedater. Det är från
denna sidan, den norra, föreliggande afbildning af passet är
framställd.

Vi vilja ej genom några ytterligare anmärkningar
inkräkta på tidskriftens utrymme. Dessutom veta vi allt för väl
att det ej fordras vår anspråkslösa penna, för att belysa denna
storartade tafla, hvilken konstnären – här som alltid –
förstått att gifva en sådan klarhet, att den i och för sig sjelf
förmår hos åskådaren frambringa en temmeligen klar idé om
de på samma gång imposanta och vilda former, som bilda
murarne å ömse sidor om denna af naturen banade väg.

*


Ett nattstycke.



(Ram kring fyra taflor.)

Prisnovell af Sylvia.

II.

Minny.

1.

“Jag höll så innerligen af salig Carolina, men hon passade
inte för min bror“, sade enkefru Kalm och trädde i
synålen och tillade, sedan detta krångliga göromål
väl var öfverståndet: “Ack ja, hvar och en af oss
har sina fel; det är en beklaglig sanning, som ingen
kan förneka, och du får inte tro, Dorothea, att jag
var helt och hållet blind för salig Carolinas små
svagheter, – nej, kära du, långt derifrån! Men huru
älskade jag henne icke!“

“Akta dig att blifva för upprörd“, bad hennes
väninna, mamsell Dorothea Brus, “du mår inte väl
deraf, Bertha.“

“Jag vet det, min vän, men jag kan inte akta mig;
jag är ... är ..."

"Som utgången ur naturens hand", föreslog mamsell Brus.

"Just så, och jag visar mig, precist sådan jag är, en
svag och klen stackare, och när jag ser de moderlösa
små, så skär det mig i hjertat."

"De kära små", sade mamsell Brus och såg på en
gosse, som tumlade om på golfvet; "huru gerna hör
jag icke de späda rösterna! Gå ut, min älskling,
i barnkammaren, der har du roligare och ... stäng
för all del dörren."

"Jag försöker, så godt jag kan, vara i mors ställe",
återtog fru Kalm, "och jag önskar ingenting högre,
än att salig Carolina skulle kunna stiga ur sin graf
och se, huru jag behandlar dem!"

Mamsell Brus uttryckte också, hvilka angenäma känslor,
ett sådant besök skulle förorsaka henne.

"Jag tror, att Carolina skulle känna sig
tacksam", sade fru Kalm, som icke misströstade om
menniskoslägtet, hvarken i denna verlden eller på
hinsidan grafven. "Och om Gottfrid skulle gifta om
sig ..."

"Det gör han bestämdt inte", framkastade mamsell Brus,
skrufvade på sitt stenkolsarmband och lutade sig fram
mot sin väninna.

"Så vet jag blott en person, som skulle passa för
honom", fullföljde fru Kalm orubbligt. "Gottfrid
bör välja någon, som, medan han är nere på kontoret
och sköter sina affärer, kan handleda gossarnes
uppfostran. ... Törs jag bedja dig om vaxet,
Dorothea! ... En person med verklig bildning."

Mamsell Brus, som smickrade sig med att vara särdeles
bildad och som, så ofta tillfälle gafs, framkastade
små lösa
vinkar härom, blef nu blossande röd ända ut på
nässpetsen och slog ned ögonen.

"Ja, jag har väl annat att göra, än att hela min tid
sköta barnen här, och jag skulle blifva tacksam,
om Gottfrid, ju förr desto hellre, skaffade någon
annan i mors ställe", återtog fru Kalm, som i hela
vida verlden icke hade en enda maktpåliggande pligt
att uppfylla eller lyckan att äga något eget hem och
som kanske icke med så särdeles blida blickar skulle
motsett sitt entledigande.

"Är det menskligt, att han inte får sofva?"
sade en liten fetlagd qvinna, som nu ryckte upp
barnkammardörren, i det hon höll ett skrikande barn
i vädret.

"Det är väl Lexis, som varit framme igen", sade fru
Kalm i en ton, som salig Carolina kanske icke alldeles
skulle gillat.

"Naturligtvis!" skrek amman, för att kunna höras
öfver barnet.

"Gå omkring härinne och visa honom speglarne",
föreslog fru Kalm som ett lugnande medel.

"De kära små!" sade mamsell Brus och såg ut, som hon
icke hörde något hellre än barnskrik. "Om man skulle
gifva honom en tesked rabarber?" Och hon sträckte ut
sina fingrar som metkrokar och drog den äldste gossen
till sig och började underhålla honom med berättelser
om gossar, som aldrig rörde sig från stället och som
hviskade, då de begärde något, samt reste sig upp i
ett utbrott af känslofullhet och tog det späda barnet
från ammans armar.

"Låt mig kyssa dig, lilla hjerta!" jollrade hon och
frigjorde en hårtofs ur hans knubbiga hand, hållande
honom långt ifrån sig, som vore han en vild kattunge
eller något annat odjur. "Jag vet inte, hvad jag
känner för det här barnet; Gud välsigne honom!"

"Han är sin fars ögonsten", sade fru
Kalm. "Ack! jag vill visst inte skryta med mig sjelf;
men det är en verklig glädje, att kunna vara nyttig
här i verlden."

"Det är en stor tillfredsställelse", och mamsell Brus
lade gossen i sitt knä, som om han varit en tom påse
eller något annat känslolöst ting.

"Jag tänkte, jag alldeles skulle duka under, då jag
först kom hit. Att öfvertaga ett vårdslösadt hushåll
... ja, min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free