Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moderskärleken. Claës Joh. Ljungström. - Grafiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det väl, der vänskapens händer räckas,
En för annan lofvar att gå i döden,
Fosterbrödrablodet tillhopa gjutes
Under en torfva?
Nej, du brinner, kärlekens gudalåga,
Klarast, starkast, lifligast i det hjerta,
Som inunder sig har ett annat ammat
Med sina pulsslag.
Ack, hvar jordisk kärlek är liksom strålen
Utaf himlens sol: den kan blifva bortskymd
Af ett moln, som ställer sin mörka skifva
Honom i vägen;
Utom en, och den är en moders kärlek
Till sitt barn, för hvilket hon gått igenom
Dödens fasor, hvilket hon salig sluter
I sina armar. –
Vill du se den blicken, som liknar himlens
Varma sommarsol, då hon smeker blomman,
Bjuder denna mera och mer utveckla
Glänsande bladen;
Se då blicken, hvilken ifrån en moders
Hulda, milda, strålande öga faller
Ljuf och god och smekande ned på barnet
I hennes sköte.
Vill du se ett leende, gladt som dagen,
Vänligt som ett skimmer af nattens stjernor;
Se en moders då, när hon ler mot barnet,
Slutet i famnen.
Vill du se en sorg, som är blek som drifvan,
Blytung, hård, förkrossande; – se en moders,
Då dess barn blir olyckans eller dödens
Skördade offer.
Högst på ärans, högst uppå lyckans branter,
På din medgångs skönaste rosenkullar,
Blott din moders kärlek förutan afund
Följer dig troget.
Längst på nödens, mörka, törniga stigar,
Djupast inom fängelsets täta galler,
Än der bödelns blodiga yxa blixtrar
Följer han med dig.
Han är den, som varmaste tåren fäller
På den graf, som slutit dig i sin gömma.
Han på denna sätter den första blomman,
Sist henne vattnar.
Näst Guds kärlek, kärlekens ursprungsflamma,
Ingen sådan varmare ännu brunnit,
Ännu ingen renare tiden skådat,
Än den en moders.
Claës Joh. Ljungström.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
