- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
87

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styfmorsblomman eller pensén. - Den gamla eken. -ed-.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lätthet, som är så stor, att bokstafligen hvar och
en kan odla henne, trädgården må nu ligga hvar som
helst och hafva än så inskränkt omfång; ja till och
med utan trädgård kan man, till sin glädje, uppdraga
henne i krukor och jordlådor. Ett annat företräde är
den tidiga blomstringen, ty knappt är den sista snön
sin kos, så börja också de under den samma vintern
igenom dolda knopparne att utveckla sig, och i April
står parterren i skönaste blomning. Icke mindre högt
hafva vi att skatta den långa blomstringsperioden,
som fortfar ända in i den heta årstiden. Under
hösten kan man, vid tidigt utsäde, likaledes hafva
styfmorsblommor blommande, och det, sedan andra
blommor äro frusna, ända till vinterns början,
således mången gång fram emot jultiden.

Styfmorsblomman växer allmänt vild; men
hvilken skilnad mellan de små fältblommorna och
trädgårds-penséerna i färgmångfald och storlek! Men
äfven formen är olika; hos trädgårdsblomman har
den mera närmat sig kretsrundningen, hvarigenom
blomman erhåller större yta till utvecklande af sin
färgprakt. Trädgårdsmästarne odla nu hufvudfärgerna
skilda, nämligen sådana, hos hvilka de blå färgerna
äro förherrskande, de med synnerligen framträdande
gult och hvitt, de bruna och kopparfärgade,
slutligen med blommor, som äro strecktecknade eller
fläckiga, eller ock ljusrandiga. Den, som blott har
en rabatt med penséer, skall knappast bestämma sig
för en särskilt färg, utan vilja hafva en brokig
rabatt. Det oaktadt råda vi att vid uppköp af frö
icke taga blandadt sådant, utan af hvarje sort 100
korn af bästa qvalitet, emedan de blandade fröna
merendels samlas af simplare blommor. Men den, som
begagnar mer än en rabatt, bör skilja de rödaktiga
färgerna från de blåaktiga och gula, emedan effekten
härigenom blifver större. Vi rekommendera en ny färg,
hvilken ser särdeles fin ut, nämligen lilas eller
ljusblått med så egendomlig schattering, att hvarje
blomma ser ut som ett ansigte, och man tycker sig se
en rabatt med alfhufvuden. Denna färg blifver äfven
i skuggan ganska skön.

Penséerna äro belåtna med hvarje plats, trifvas i
skuggan och i klart solsken, dock bäst på en fri
något solig plats. Som blommorna alltid vända sig
mot ljuset, så måste man iakttaga, att en väg bör
gå nära förbi denna sida, eljest ser man aldrig
rabatten i dess skönhet. På skuggiga platser visar
sig denna solvändning mindre. Trots all färgprakt är
pensén dock ingen blomma, som gör effekt på afstånd,
utan en mild skönhet, hvars behag blott i närheten
verkligen uppfattas. Derföre bör man ock anbringa
dem så, att detta är möjligt.
Har man högt liggande parterrer, så äro dessa särdeles
lämpliga för penséer.

Det är skada, att en så tjusande växt så föga
kan användas, sedan den blifvit afskuren, emedan
blommorna redan efter några timmar sammanrulla
sig i kanterna. I kransar, buketter, hårprydnader
o. s. v. bör den derföre ej förekomma. I vatten
eller fuktig sand deremot hålla sig blommorna några
dagar. För en tillfällig dekoration kan man medelst
gummi fästa blommorna utan stjelkar på band eller
ljust tyg, i hvilket tillstånd de hålla sig en dag. Vi
rekommendera dem derföre för barnbaler, allegoriska
framställningar, dopbord o. s. v.

Styfmorsblomman är en flerårig växt, men som,
blommande äfven första året, dock endast vid tvåårig
kultur uppnår sin fullkomlighet. Om man derföre vill
hafva plantor följande vår, måste man så dem senast i
början af September. Sår man redan i Juli, så börjar
blomningen i milda trakter redan under hösten,
afbrytes genom vintern och fortsattes på våren,
dock mycket försvagad. Ett så tidigt utsäde bör
derföre rekommenderas endast i oblida trakter. Man
förskaffar sig, såsom redan är nämdt, af det bästa
fröet och sår det, i brist på en drifbänk, uti vida
krukor eller trälådor, som man ställer i skugga och
alltid håller fuktiga, eller sår man i riktigt god
jord ute i fria luften. Så snart plantorna kunna
fattas med fingrarne, nedsättas de på en rabatt, med
1 till 2 tums afstånd från hvarandra, och vårdas sedan
omsorgsfullt. I slutet af September planterar man dem
6 tum ifrån hvarandra på den rabatt, hvarest de skola
blomma. Skulle denna ännu icke vara tom, planterar
man dem på en annan rabatt och flyttar sedermera,
antingen ännu under hösten eller tidigt på våren,
de redan starka plantorna med af jordklumpar omgifna
rötter in på de bestämda rabatterna. Dessa måste
vara rikligen gödslade, hvartill äfven hornspån är
lämplig. Penséerna trifvas i hvarje mark, men hålla
sig väl blott i lerig, emedan de i mycket torr jord
allt för ofta måste begjutas med vatten, och då lätt
ruttna vid marken. Godt vattenaflopp genom något
höga hvälfda rabatter är derföre nödvändigt. Då de
heta Junidagarne komma, blifva blommorna mindre och
rabatten gör icke mer någon effekt. Man bortkastar
då plantorna till största delen, men kan äfven
ytterligare plantera enskilta företrädesvis sköna
sorter. Vill man samla frö, så måste man vara ganska
aktsam, alldenstund det lätt faller ut. Det är moget
då blomskaften, hvilka efter utblomningen sammanrulla
sig, åter äro uppåtriktade och bära det brungröna
fröhufvudet upprätt.

Den gamla eken.



En jätte från flydda tider,
Han står på Djurgårdens mark,
Och vidt sina grenar han sprider,
Så senig och vresig och stark!
Han sekler ser komma och hasta
Sin bråda, svindlande färd,
Och ännu han skugga kan kasta
På blomstren och menniskors flärd!

Hvad har han ej sett i flydda,
Re’n länge förgätna år?
Sett stormar kring borg och kring hydda,
Sett rosor i blodiga spår.
Sett hjeltar och krigare falla
Och välden spårlöst förgå, –
Och ännu för vindarne svalla
Hans grönskande lockar ändå!

Han sett, hur de hvässat svärden,
De forna tidernas män,
Och framgått med dån omkring verlden –
Ett dån, som ej borttonat än! –
Han sett, hur de plöjdes, de första
Små fåror på andens fält;
Han sett uti knoppning det största,
Som häfder till föresyn ställt!

Han sträckt sina starka armar
Kring multnade slägtens id; –
Han hör, hur den dödlige larmar
Nu, som i den flyktade tid.
Den gamla, den utnötta saga
Om fröjder, sorger och qval,
Om men’skor som jubla och klaga,
Den hör han ännu i sin dal.

Men om i den stolta krona,
Som vidt omkring trakten höjs,
Och kring hvilken stormarne tona,
Fast ännu så snart den ej böjs –
Om i den en tanke rinner
I ensliga timmar opp,
Hur månne den gamle finner
Vårt slägte, dess mål och dess hopp?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free