Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morkullan. - Waxholm och dess grannskap. Gamla och nya minnen, upptecknade af Frans Hedberg. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grått, svart och hvitt. Man träffar stundom morkullor,
som äro helt och hållet hvita: dessa äro artens
albinos. Några bära en drägt af hvit botten med gråa
och bruna fläckar.
Morkullorna uppehålla sig under sommaren i skogiga
bergstrakter uti norra och mellersta Europa. Hos oss
äro de flyttfåglar, och det hör till sällsyntheterna,
att under den kalla årstiden anträffa någon morkulla
inom Sverige. Hit anlända de i slutet af Mars eller
början af April och qvarstanna till senhösten. Om
vintern träffas de i stor mängd i Italien och Taurien
samt öfverflytta äfven till Mindre Asien och norra
Afrika. Äfvenledes öfvervintra många i Frankrike,
Tyskland och England.
Af ett misstroget och skyggt naturel, uppehåller
sig morkullan under dagen på de mest dolda ställen i
skogarne, sysselsättande sig med att vända nedfallna
löf, för att upplocka de maskar och larfver, som kunna
vara dolda derunder. För öfrigt bländas hon af starkt
dagsljus, och det är endast om aftnarne och morgnarne
hon utvecklar sin synkraft i dess hela
fullkomlighet. Hon utgår då från sina gömställen,
för att å odlade fält, fuktiga ängar, eller i
grannskapet af källor söka lämpliga näringsämnen,
hvilka bestå af daggmaskar, insektlarfver,
insekter och små sniglar. Äfven anträffas
spädt gräs och gräsrötter i fågelns mage.
Morkullorna lefva isolerade under största delen af
året. Parningstiden inträffar om våren. I bergiga
trakter, bland gräs, mossa eller ljung, lägger
honan 3-5 aflånga ägg, något större än dufägg.
Ungarne, som kläckas i slutet af Maj, kunna
springa, strax efter det de kommit ur
ägget. Föräldrarne följa dem omsorgsfullt
och ådagalägga i hela sitt beteende en stor
tillgifvenhet för dem. Om någon fara hotar de
små, taga föräldrarne dem, den ena efter den andra,
under halsen, och hållande dem med näbben, föra de
dem sålunda i säkerhet.
Morkullan tyckes älska de ställen, hon en gång
bebott, och hon återkommer gerna dit det följande
året.
Under tio månader af året är fågeln stum; blott under
parningstiden låter den höra ett lätt skri: ort, ort,
pisp! för att kalla sin make.
Morkullan är en ganska renlig fågel, och för allt i
verlden skulle hon icke vilja underlåta, att dagligen
göra sin toalett. Hvarje morgon och afton ser man
henne med snabb flygt begifva sig till någon källa
eller bäck, för att der förfriska sig samt tvätta
näbb och fötter.
Jagten å morkullor bedrifves på olika sätt. I södra
Sverige skjutas de mest om våren, då de nyss anländt
och kastat sig ned å buskig mark. De uppdrifvas då
af rapphönshund och skjutas i flygten. Det fordrar
emellertid stor ihärdighet så väl från jägarens som
från hundens sida. Ty som fågeln håller sig dold
i de mest invecklade buskar och hvarken genom läte
eller lukt gifver sin närvaro tillkänna, måste hunden
omsorgsfullt undersöka hvarje buske, och efter en
längre stunds fåfängt letande ledsnar han ofta vid
detta arbete. Då jägaren
finner, att hunden kommit en fågel på spåren, håller
han sig beredd att skjuta, så snart denne flyger
upp. Förfelar han målet, står det honom fritt att
förfölja morkullan; ty kanske sänker hon sig strax i
närheten. Men ofta blifver det honom svårt att följa
de krokvägar hon tager; och om hon omsider dukar
under, så sker det kanske först efter det både jägare
och hund blifvit grundligt uttröttade.
Lättare och mera allmänt skjutas morkullor om
aftnarne, stundom äfven om morgnarne, då de sjelfmant
flyga ut från sina gömställen. Vid dessa utflykter,
som kallas morkullsträck, låter fågeln ofta höra sin
lockton och upptäckes då utan svårighet af jägaren.
Morkullans kött är förträffligt; det är lättsmält,
helsosamt och af en angenäm smak. Stekt, har det en
behaglig doft och anses som den bästa fågelstek.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
