- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
114

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En för tidig blåsippa. Wilhelmina. - Stearinljustillverkningen. K. T-n.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Du arma!" sade jag och tog
Den späda i min varma hand,
"Kom du då icke tidigt nog
Till detta vansklighetens land?
Ack, våren dröjer länge än.
Hvi har du ilat före den?
Dess härold, lärkan, är ännu
        I varma södern ju."

Då gick från blommans blad en röst,
Lik eolsharpan ljuf och skär.
Och hon sig böjde mot mitt bröst,
Som om hon sökt en fristad der.
"Det är förbi!" hon hviskade.
"jag ville ut att verlden se,
Men verlden var alls icke skön.
        Nu döden blir min lön."

Hon hade rätt att tala så;
Ty än var nejden icke skön,
Ej luften ljum, ej himlen blå,
Ej böljan fri, ej marken grön.
Nu var hon död, och allt var tyst.
Ack, solen hade henne kysst
För tidigt ur dess ljufva blund
        I strålig middagsstund.

"Sof", sade jag, "och dröm i fred,
Du lilla!" och med varsam hand
Jag sakta lade henne ned
Igen på mjuka tufvans rand.
Der låg hon nu, ett bleknadt strå,
Med några vissna blomblad på.
Men solens aftonstråle drog
        Sig bakom fjerran skog.

                        Wilhelmina.


Stearinljustillverkningen.



Bland det för menniskan mest oumbärliga är utan
tvifvel ljuset. Uppfinningen af belysning är
ock säkerligen äldre än alla andra uppfinningar,
och ehuru antagligen den samma gjordes af de första
menniskorna, kanske redan af allas vår fader Adam,
då han, sedan sötebrödsdagarne tagit en ända och
han vändt paradiset ryggen, nödgades taga sig för
någon nyttig sysselsättning, för att på anständigt
vis försörja hustru och barn, är dock med visshet
kändt, att konstgjord belysning begagnades af
forntidens folkslag. Att belysningen den tiden
var af simplaste slag, är helt naturligt, och man
nöjde sig ganska länge med trästickor och rep,
doppade i fett, innan oljelampor med veke kommo
i bruk. Deras uppfinning tillskrifves egyptierna,
men voro införda bland grekerna och romarne redan
under Dioscorides och Plinius. Dessa lampor
voro förfärdigade af sten, lera eller metall och
mestadels af mycket smakfull form, hvarpå ännu i
åtskilliga muséer finnas prof. Med den nyare tiden
förändrades och förbättrades konstruktionen, men
i afseende på formen har man i det närmaste sökt
att afbilda de gamla mönstren, hvilket i sin mån
utgör ett ytterligare bevis på forntidens smak och
konstsinne. Bruket af dessa enkla lampor fortfor
såsom den enda belysningen ända in i det trettonde
århundradet, då talgljusen uppfunnos. Man har
visserligen velat påstå, att uppfinningen af talgljus
skulle förskrifva sig sedan vida äldre tid tillbaka,
att då Allfader utropade sitt: "Varde ljus!" och
Ljus vardt, så skulle mörksens furste ropat: "Varde
dank!" och Dank vardt; men vi tro, att denna historia
har mera tillämpning på uppkomsten af någon gammal
riddarhusledamots namn, än på nödvändighetsartikeln
talgljus, hvilken, som sagdt är, kom i bruket i 13:de
århundradet och då lärer så sparsamt hafva begagnats,
att den långt fram i det fjortonde ansågs såsom en
oerhörd lyx. Vaxljus, hvilka nu mera hos oss äro en
sällsynthet, men i de katolska länderna begagnas
i kyrkorna och vid religiösa ceremonier, omtalas
först i fjortonde århundradet och voro då mycket
sällsynta och så dyra, att till och med furstar,
som bestodo sig denna lyx, ansågos för slösare. Som
likväl fenicier, greker och romare förstodo sig
på konsten att bleka vax, är det antagligt, att redan
de först uppfunna vaxljusen hade samma hvita färg som
nutidens och ej vaxets ursprungliga gula färg. Vekens
beskaffenhet för både ljuset och lampan utgjorde i
århundraden ett studium och uppfinningen af tunna
bandformiga vekar för oljelampor tillskrifves en af
våra landsmän, kanslirådet friherre Clas Ahlströmer,
år 1782. Följande år uppfann schweizaren Argand de
ihåliga cylindriska vekarne, hvilka derefter blefvo
allmänt antagna och lamporna fingo, uppfinnaren till
ära, namn af Argandska lampor och bibehållas ännu i
dag för gatubelysningen i flera af våra småstäder, som
ej mäktat att anlägga gasverk. Gasljuset, ehuru först
i senare tider kommet till vidsträcktare användning,
uppfanns och infördes redan år 1805 af engelsmännen
Watt och Boulton vid en af de större bomullsfabrikerna i
Manchester; men första anledningen till gasljusets
användande var dock några år förut gifven genom den
af fransmannen Lebon konstruerade termolampan,
för hvilken begagnades ur stenkol utvecklad
brännbar luft eller vätgas. Gaslysningen har
nu mera till stor del utträngt användningen af
oljelampor, åtminstone hvad beträffar gatu- och
butikbelysningen, och fotogenlampan har besegrat
de gamla moderatörlamporna. Och sålunda aflösa
uppfinningarne hvarandra; – om hundra år kanske vi
hafva Bodalyktor och Osmundslampor, förutsatt, att
borrningarne i Dalarne fortfara så länge.

Vi skola icke längre uppehålla oss vid alla
dessa mångfaldiga slag af olika belysningar, såsom
studerlampor, gas- och astrallampor, reverberlyktor,
för att icke tala om hornlyktor, hvilka sednares
beskaffenhet ej måtte varit af bästa slag, att döma
af det gamla ordspråket: "Det lyser som en palt i en
hornlykta"; vi skola i stället sysselsätta oss med
det slag af ljus, som, till fromma för trefnad och
snygghet, gjort, att vi så mycket som möjligt glömt
vårt gamla lättsmälta aftonsällskap talgljuset med
sina tjufvar och sin beständiga snoppning; vi skola
söka gifva en skildring af stearinljusets uppkomst,
framstegen i dess tillverkning samt fabrikationens
införande och fortgång i vårt eget land.

Stearinljustillverkningen grundar sig på en,
förnämligast af franske kemisten Chevreul gjord
upptäckt, att nästan alla fettarter, såsom talg
och olja, äro sammansatta af ett fast fett, som
uti olika råämnen kallas stearin eller margarin,
och ett flytande, benämdt olein. En annan fransman,
Braconnot, hade samtidigt experimenterat härmed
och anlade äfven en stearinljusfabrik, hvilken
likväl snart måste nedläggas. Dessa fetter äro,
kemiskt betraktade, egentligen syror, hvilka äro
förenade med en alkalisk bas kallad glycerin eller
glyceryloxid. I sitt ursprungliga tillstånd kunna
dessa ämnen endast till en obetydlig del åtskiljas
genom pressning. Föremålet för stearinfabrikationen
blef således att åstadkomma ett sådant åtskiljande
genom kemisk behandling. Detta lyckades också år 1825
för Chevreul, som jemte en annan kemist, Gay-Lussac,
tog patent på uppfinningen. Metoden visade sig likväl
snart ej fullt användbar i praktiken, men uppfinningen
var emellertid gjord och de första fabrikerna för
stearinljustillverkning anlades nu i utlandet. De,
som i början hade mesta förtjensten häraf, voro i
Paris en de Milly i förening med doktor Louis Motard,
hvilka båda ännu hafva sådana fabriker, den förre i
Paris och den sednare i Berlin af betydlig omfattning,
samt Prices & C:is fabrik i London.

I början af 1830-talet lärer något försök i samma
riktning hafva gjorts i Stockholm af professorerna
Palmstedt och Pasch, men det blef icke fullföljdt,
och ännu under nästan hela 1830-talet voro
stearinljusen för den svenska allmänheten en okänd
artikel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1870/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free