Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Allmännyttigt.
- - Enkelt sätt att förmera fiskar.
- Logogryf.
- Schack-gåta.
- Rebus.
- Uttydningar. (från 2:dra häftet, sid. 64.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmännyttigt.
Enkelt sätt att förmera fiskar. I vestra Amerika
använder man följande enkla förfaringssätt, för att
förse dammar och andra vatten med fiskar:
Mot slutet af April uppgräfver man rötter af
pilbuskar, som stå vid vatten och hafva många tågor,
rensar dem och fästar dem på pinnar, hvilka man
placerar i ett vatten, som är väl försedt med fiskar,
och fastgör dem på det sätt, att rötterna komma att
ligga en half fot under vattenytan. På dessa rötter
afsätta fiskarne sin råm, hvilken blifver hängande
vid tågorna. Efter några dagar förflyttar man hela
apparaten i det vatten, som man vill förse med
fiskar. Pilroten fastgöres på samma sätt som förut,
en half fot under vattnet, och fiskynglet utvecklar
sig derefter ganska snart. Detta förfaringssätt
tillåter mångfaldiga modifikationer. Genom sorgfällig
uppmärksamhet på fiskarnes lektid och vanor skall
man blifva satt i stånd att på ett ganska enkelt
sätt uppdraga alla arter. Detta förtjenar så mycket
mer att blifva mera allmänt bekant och vinna en
större utsträckning, som tillfället till konstmessig
fiskafvel, sådan den nu bedrifves i större anstalter,
blott ytterst sällan står den enskilte till buds.
Logogryf.
Maken till paletot sällan man såg,
Sitter, som vore han gjuten;
Smidig och välgjord och stark som ett tåg,
Upptill och nedantill sluten;
Gången ursprungligen ut från ett nöt,
Ifrigt af men’skor han hyllas,
Uppblåst och torr eller smidig och blöt,
Skall han trakteras och fyllas.
Höstarna står han dock högst uti pris,
Får sig en kropp efter drägten;
Prickas och skickas som vänskapsbevis
Rundt omkring bygden till slägten.
Så med mitt hela i korthet står till,
Runorna nio det gömmer,
Stafve och gisse nu hvilken som vill,
Skam den, som latas och drömmer:
Hvad det kan nämnas, som tages med storm
Bort från en svagare nästa;
Mångfärgad, segsliten lifsuniform,
Smyckad af oss på det bästa;
Hvad till en kyrka onekligen hör,
Liksom till engelen vingen;
Hvad man kan hoppas att få, när man dör,
Om ock förut man haft ingen;
Sjödjur, som alla vi någongång sett;
Frukt, som vi alla ha smakat;
Stålblå en tunga med skärpa i bett
(Om öfver skärpan man vakat);
Fru, som beständigt ses ha diadem,
Äfvensom släp, som är ståtligt;
Dito en ann’, hvars natur är beqväm,
Mer än hvad anses förlåtligt;
Ondt, som af vanvård man framkalladt ser,
Mest ibland barn och bland djuren;
Hvad man de förra af välmening ger,
För att förbättra naturen;
Hur var den slöja, som brudens gestalt
Omslöt, lik aftonens dimma;
Brytning, der stunden får afgöra allt –
Midt mellan sjunka och simma –;
Hvad framför sill har en särdeles klang,
Höjer båd smaken och priset;
Band, hvarmed svagheten styrkan betvang,
Annars för klokhet beviset;
Hvad man i oförstånd löper så lätt;
Skämtsam benämning på näsa;
Hvad hon vill vara beständigt, Anette,
Fastän hon dåligt kan läsa;
Hvad vi af barnen få höra ibland;
Nödiga plagg för oss alla;
Märke af vinterns förlamande hand,
Der hon med styrka fått falla;
Det, som en hvar, ack, så gerna! vill bli,
Medan han lefver på jorden;
Hvad till en flaska man gerna vill si,
Om man ordentlig är vorden;
Ja, väl ett tjogtal af gåtor ännu
Kunde i dagen jag mana,
Men – jag har tröttnat och äfvenså du,
Läsare, det kan jag ana;
Derför, farväl, tills vi träffas härnäst!
– Afståndet har sin försköning –;
Den, logogryfen kan gissa som bäst,
Får sig en ny till belöning.
Lea.
Schack-gåta.
|n|l|t|l|ö|t|r|f|
|e|ä|ä|ä|ä|n|l|t|
|r|e|t|f|s|e|r|e|
|v|d|t|v|t|s|j|j|
|m|a|i|n|å|f|r|u|
|h|e|n|a|g|a|e|a|
|f|o|e|a|a|l|k|k|
|t|m|r|d|t|s|g|s|
Hästen går både hit och dit:
På ruta svart, på ruta hvit.
And. Er. S.
Rebus.
(Af Hugo -nn.)
Uttydningar.
Ordet till Logogryfen i 2:dra häftet, sid. 64: Last,
hvaraf bildas: tal, ta, salt, al, as, sal.
Lösning af Gåtan i 2:dra häftet, sid. 64: Vår.
Lösning af Siffer-charaden i 2:dra häftet, sid. 64: 1248.
Uttydning af Rebus i 2:dra häftet, sid. 64:
Sokrates sade i sitt sista samtal med sina lärjungar,
att det ej var någon tillåtet att förgripa sig på sitt
lif, emedan vi, ställda på jorden likasom på post,
endast med gudarnes tillåtelse skola lemna det; att
han för sin del, med undergifvenhet för deras vilja,
längtade efter det ögonblick, som skulle sätta honom
i besittning af den lycka, som han hade bemödat sig
att förtjena genom sitt uppförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0132.html
