- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
137

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romsdalen i Norge. - Fotografier från "de tusen sjöars land". Af Felix. III. Åbo domkyrka.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Romsdalen i Norge.



Emellan Kristians amt och innersta viken af
Romsdalsfjorden sträcker sig denna af Romsdals-
eller Rauma-elfven genomflutna och af nästan
lodräta fjällväggar inneslutna dal. Romsdalen,
en af de mest pittoreska i verlden, skiljer sig
från flertalet af dalar företrädesvis genom sin
rikedom på vattenfall, den grönskande gräsmattan,
den genomskinliga färgen hos den ström, som framilar
genom landskapet, samt slutligen genom den djerfva
formen hos dess berg. Forsarne kasta sig med buller
utför de höga klipporna och dela sig ofta i två eller
tre särskilta fall, som, i dalbädden förvandlande sig
till klara bäckar, sedermera slingra sig fram emellan
smaragdgröna ängar, och omsider förena sig med den
majestätiska Rauma-elfven. På vissa ställen är dalen
så trång, att dess väggar resa sig omedelbart vid
elfvens stränder. Från Ormeim till Flatmark har dalen
en behaglig grönska. Raumas stränder äro fruktbara
och väl odlade, bergen der invid hafva en
storartad form. Till höger reser sig Romsdalshorn,
som erhållit denna benämning af sin gestalt, ett horn,
betäckt med fläckar af snö. Resande sig i nästan
lodrät ställning mot himlen, tjenar det långt ute på
hafvet som ett vigtigt märke för sjöfarande. Dess
höjd öfver dalbottnen är blott omkring 4000 fot;
men till följd af dess spetsiga gestalt och dalens
ringa bredd synes det vida högre. Till venster resa
sig fjälltopparne Troldtinderne, bildande liksom
en skroflig mur med uppskjutande statyer. Sagan
påstår, att dessa fantastiska klippor äro de elaka
trollkarlar, som, då de ville hindra Olof den Helige
från att intränga i dalen, för att der införa den
kristna religionen, af den gudfruktige monarken
förvandlades till stenar.

Denna trakt var fordom ett slags Odinsk Olymp;
der var Midgård, de nordiske gudarnes residens,
beläget, och ännu länge efter det, att det öfriga
landet öfvergifvit den gamla läran, stod detta område
fiendtligt mot kristendomen.


Fotografier från "de tusen sjöars land".



Af Felix.

III.

Åbo domkyrka.

På "sömnens kulle", vid den minnesrika och besjungna
Aurastranden, tronar den väldiga dômen, som, sjelf
ett herrligt monument, inom sina murar bevarar
så många påminnelser om förgångna tider. Icke
allenast den gamla finska hufvudstaden, utan hela
den omgifvande nejden erhåller sin prägel af det
vördnadsbjudande templet. Hvarifrån man än närmar
sig, synes, på långt afstånd, högt ofvan de talrika
bergen och höjderna, uppe bland himmelens skyar,
det symboliska gyllene korset, 329 fot högt öfver
kyrkans grundval.

Med blodiga vapen beträdde kristendomen det
trolldomsrika Suomi. De första templen, uppresta till
lof och pris åt kärlekens Gud och försoningens lära,
omgåfvos med murar, inom hvilka kyrkans furstar
och tjenare voro beredda att, när så påfordrades,
utbyta messhaken och rökelsekaren emot det slipade
slagsvärdet samt den praktälskande katolska kyrkans
lysande ornat emot "blodig skjorta".

illustration placeholder
Utsigt af Åbo.

Äfven Åbo domkyrka var en gång omgifven af murar
till sitt försvar, men sedan runofadern Wäinämöinens
sagolystna folk lyssnat till kristendomens underfulla
läror om Jomalas makt och visdom, behöfdes icke mer
dessa murar, ty Suomi-folket bildade snart sjelf en
värnande mur om den kristna
kyrkan, bevarande sina gamla gudar i sång och saga,
men försoningens lära i sitt hjerta. De omgifvande
murarne äro spårlöst försvunna, men sjelfva kyrkan
står der ännu i dag, fast och oskadd, sedan nära 600
år, liksom sjelfva
kristendomen trotsande tidernas skiften.

Låtom oss närma oss den vackra helgedomen. Vi beträda
"sömnens kulle" – hvilket betydelsefullt namn på de
dödas hviloplats! – huru mäktigt gripes ej der vårt
sinne af aningar om de scener, hvilka
förgångna tider och hänsofna slägten på denna
plats bevittnat. Aningar, endast aningar fylla vår
själ. Till full tydlighet kunna vi i vår tanke skåda
hvarken de blodiga strider, här kämpats, ej heller
de i religionens namn utförda upptåg, hvilka det
katolska prestväldet tillställde, för att genom ståt
och mystiska ceremonier blända den i sina religiösa
föreställningar mera bäfvande och undergifna, än
upplysta mängden. Hvilka grafvar vi trampa och alla
de saknadens och sorgens tårar, som fuktat denna
kulle, dessa tusen, tusen gestalter, som knäböjt vid
de öppna grafvarne, i liflig andakt bedjande om nåd
och salighet för de kära dödas själar, och slutligen
sjelfva lagt sig till hvila i "sömnens kulle", –
allt detta mäktar ej ens vår aning att omfatta.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free