- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
162

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LXIII. "Nya Sverige." 2. St.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt sjelfva dertill bidraga. Detta skedde
på riksdagen 1627. Fyra år derefter, eller år
1631, afgingo de första skeppen med svenskar och
finnar till Amerika. De landstego vid mynningen
af Delaware-floden, der ett stycke land inköptes,
hvilket, i de beskrifningar, som då gjordes derom,
skildras såsom ett det fruktbaraste och herrligaste
på jorden. "Skulle den gunstige läsaren" – heter det
i en engelsk beskrifning, som anföres af den svenske
presten Campanius i hans "Beskrifning om nya Sverige"
– "skulle den gunstige läsaren komma i detta landet,
så finge han visserligen se en rätt lustgård uti
verlden; ty det öfvergår alla landskap i Europa och
Amerika i lustiga och segelrika vatten. I detta
landskap äro ock sköna, höga berg, nedriga dalar
och andra friska vatten, varandes der allting skönt
och herrligt, att man väl kan säga, det Gud hafver
såsom tillika och på en gång uti detta landskapet
velat menniskan för ögonen ställa ett konstigt
extrakt och afbildning af hela verlden." Bland de
Palmsköldska samlingarne i Upsala bibliotek finnes en
beskrifning öfver Nya Sverige, der landet äfvenledes
beskrifves såsom utomordentligt skönt, med sund
luft och fruktbart på "kosteliga trän och vinrankor,
kosteliga kryddor och gräs".

Huru obetydlig denna svenska kolonisation än var,
så väl när den först påbegyntes, som äfven under
sin korta tillvaro, räknas dock svenskarne såsom
ett af de tre europeiska folk, hvilka först sådde
civilisationens frön på Amerikas jord. Tysken
von Spruner uppställer i sin historiska atlas en
särskild liten karta öfver östra Nordamerika, för
att visa denna kuststräckas begynnande kolonisation
genom holländare, engelsmän och svenskar. Sydvest ut
från Nya Sverige hade engelsmännen tagit Virginien
i besittning sedan 1602, nordost ut holländarne det
af dem så kallade Nya Belgien – d. ä. de nu varande
staterna New-York och New-Jersey – sedan år 1614, samt
nordost om dem engelsmännen sedan år 1620 koloniserat
det så kallade Nya England. Det svenska nybygget hade
sålunda mäktiga och rika grannar, och man sökte genom
fördrag skydda det samma mot dessas anspråk. Konung
Carl I i England afsade sig all rätt till landet, då
Johan Gyllenstjerna der var svenskt sändebud, och
hvad holländarne beträffade, förskaffade man sig
skriftliga bevis, att de utrymt landet. Ett sådant
bref af den 1 Oktober 1630 skall hafva funnits i
"amerikanska kontoret" i Stockholm, utfärdadt af
holländska vestindiska kompaniet. Vår store Gustaf
Adolfs snart inträffade, förtidiga död (1632)
utöfvade ett menligt inflytande på kolonien. Axel
Oxenstjerna sökte i Tyskland väcka deltagande för
södersjökompaniet, men med föga framgång. Nya Sverige
tycktes vara till spillo gifvet. Då var det en annan
nederländare, Menewe eller Menuet, som åter väckte
det slocknande modet. Tvenne fartyg, Kalmare Nyckel
och Fogel Grip, utrustades och afseglade under hans
ledning från Göteborg till Nya Sverige. Det var
år 1638. De kommo lyckligt och väl fram, och Menuet
anlade den lilla fästningen Christinæ Kil, som erhöll
sitt namn efter Sveriges drottning. Infödingarne
kallade orten Hopakahacking.

Under de närmast följande åren tillväxte kolonien så,
att svenska regeringen ansåg nödvändigt ditsända
en guvernör. Johan Printz utsågs till denna
värdighet och anlände till Nya Sverige 1642. Han
var prestson från Bottnaryd i Jönköpings län,
och hade ursprungligen ämnat sig till presteståndet
samt derför erhållit understöd af Gustaf Adolf att
besöka utländska universitet; men han slog snart
om och blef krigare, uppsteg till öfverstlöjtnant,
fick adelskap och gods. Jemte honom följde mäster
Johannes Campanius, som var förordnad till prest i
kolonien. Printz vistades i tolf år i Nya Sverige
såsom dess guvernör. En karta, som då utgafs öfver
nybygget, visar ett land af tre graders längd och
nära två graders bredd, motsvarande ungefär den
nu varande staten Delaware. Af ortnamn, som på
den samma förekomma, må vi nämna på östra sidan om
elfven Elfsborg, Åldmans kil, Hjorte kil och på den
vestra från Paradisudden, såsom det nu så kallade Cap
Henlopen kallades, Mördarekil, Wargekil, Hägerudden,
så de ofvannämde Christineskans, Nötebomsön i sjelfva
elfven, och vidare norrut Fiskekil, Strömkil, Finland,
Upland, Olof Stilles land,
Nya Göteborg, Frimäns kil, Drakekil, Plommonudden,
Gäddekil o. s. v.

En omständighet, som vi här icke må förbigå, är
den svenska kyrkans verksamhet i dessa aflägsna
trakter. Det länder till hennes ära, att redan så
godt som från första stunden, ett svenskt välde här
uppstod, hon sökte förverkliga ett af de ursprungliga
syftena med detta företag, nämligen Guds ära genom
evangelii utbredande. Icke nog med att indianerna
fingo inträda i kyrkan, der Campanius predikade och
der de sutto som tysta och uppmärksamma åhörare
– heter det – fast de ej begrepo ett ord, utan
Campanius lärde sig deras språk och biträddes på
allt sätt af guvernören vid sitt arbete att utsprida
kristendomen. Vi kunna göra oss ett begrepp om, med
hvilken kärlek den värdige prestmannen omfattade
denna sak, då han icke gaf sig någon ro, förr än
han lärt sig indianernas språk och fått Luthers
katekes öfversatt på det främmande språket. Redan
1655 låg öfversättningen inför konung Carl X, som
anbefallde den sammas utgifning af trycket. Detta
blef dock ej färdigt förr än under Carl XI, och jemte
katekesen utfärdades då äfven tvenne ordböcker,
den ena på barbarico-virginiskan, den andra på
"mahaknassiskan", hvilket senare språk talades af
Mahaknasserna, en indianstam, som bodde tolf mil
från Delaware och idkade byteshandel med de svenska
kolonisterna. Mycket vore att berätta om detta
ärende. Vi omnämna blott, att genom den nitiske och
kraftfulle Jesper Svedbergs inflytande Carl XI 1696
utsände trenne prester, C. A. Rudman, Anders Björk
och Jonas Aurén till Amerika, hvartill konungen
sjelf utrustade dem med respenningar. Svedberg blef
sedan den svenska församlingens i Amerika biskop
och motsvarade detta förtroende med sin väl kända
kraft, ett aldrig slappande nit och äfven med enskilt
uppoffring. När så behöfdes, sparade han icke stränga
ord, till bevis hvarpå tjenar ett bref, som han skref
till Rudmans efterträdare, Hesselius, "som rosade sig
af goda dagar såsom Baals profeter och förorsakade,
att Guds namn blef försmädadt bland hedningarne".

Svedbergs verksamhet tillhör dock icke historien
om den svenska kolonien, som, enligt hvad vi veta,
upphörde att finnas till, långt innan den svenska
församlingen inom den samma upphörde att erhålla
prester från moderlandet, hvilket först inträffade
1785. "Nya Sverige" hade då i 130 år varit i annor
mans hand, nämligen först i holländarnes till år 1667
och sedan i engelsmännens.

Det var år 1652, eller, enligt andra uppgifter,
året derpå, som Johan Printz lemnade styrelsen af
Nya Sverige och återvände hem. Han efterträddes af
sin måg Johan Papegoja och denne af Johan Rising,
hvilken genast efter sin ankomst eröfrade den
nederländska fästningen Fort Casimir, som blifvit
uppförd strax söder om Christine skans. Under hela
tiden hade ständiga strider förefallit mellan svenska
och holländska nybyggare, men oaktadt alla skrifvelser
från guvernören till svenska regeringen var man så
litet i stånd att upprätthålla denna besittning, att
i Juli 1653 på fem och ett halft års tid intet svenskt
fartyg hade besökt kolonien. "Om härvid allvar brukas,
så blir det fäderneslandet till märklig nytta; så
herrligt land har jag aldrig sett" – skref Printz till
svenska riksdrotsen 1643. Sju år derefter skrifver
han till den samme: "de förnämsta platserna har jag
intagit; holländarne protestera deremot, de hafva
begynt bygga inom våra pålar, men jag lät nedrifva
deras hus; de hafva hela handeln." Vi tillägga ännu
ett utdrag ur den nämda brefvexlingen (som förvaras
på Skokloster): "Holländarne äro nu härifrån, utom 26
familjer mellan Nya Elfsborg och Christina. Nybygget
förloras, om vi ej få förstärkning." Det sistnämda
brefvet är skrifvet den 15 Juli 1653. Dessa korta
utdrag innehålla i korthet Nya Sveriges historia,
kunde man säga. Det allmänna välståndet hos nybyggarne
visade, att kolonien börjat utveckla sig och trifvas,
men behöfligt understöd hemifrån uteblef, och så
följde, hvad som Printz förutsagt.

Sedan han återvändt hem, utbröt den länge närda
ovänskapen mellan holländarne och de svenska
nybyggarne i öppen fiendtlighet. Det var år 1655,
samma år som Sveriges krig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:33 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1870/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free