Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett nattstycke. (Ram kring fyra taflor.) Prisnovell af Sylvia. IV. En rik man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
"Du kära Minny, som hela fjorton dagarne varit sjuk
och till och med slutit din dörr för dina vänner! Ja,
det käns riktigt godt att sitta vid ditt lilla thébord
igen", – och enkefru Forsner draperade sin skiftande
sidenklädning omkring sig och såg ut att sitta riktigt
beqvämt i den lätta rörstol hon sjunkit ned i.
"Min hustru förkylde sig vid inflyttningen till
staden och är ännu klen", – sade herr Gunstorp,
som just kom in med ett Aftonblad i handen.
"Ja, all lifsfärg har gått bort från dig med
sommarsolen; den ligger kanske i dvala hos dig
öfver vintern och qvicknar till med våren igen. –
Nå, hvad jag tycker, att du och herr Gunstorp skolen
finna det tomt efter Ferdinand Dunkert!"
"Det är det visst. Minny och jag skola resa ut
till grafven en af dagarne. Skola vi inte det,
min älskade?"
Den unga frun tryckte sin mans hand och vexlade
en lång blick med honom; på den blicken grubblade
fru Forsner, der hon leende satt och knaprade på en
brun pepparkaka – hade Minny gjort sin man förtrogen
med sitt unga, dåraktiga hjertas känslor; hade hon
tillstått för honom den olofliga kärlek, som fru
Forsner visste, att hon hyste för den hädangångne,
och skulle väl makens ömhet förmå läka såret härefter?
"Det var en ståtlig begrafning", – återtog den
lilla enkan.
"Gud, så mycket socker du tar, Minny, hela koppen är
full, tror jag! – Ja, sorgen har tagit betydligt på
herr Dunkert; att på tre månader förlora tre barn
– att bli alldeles barnlös! Nå, detta är ofta den
rikes lott."
"Det är väl, att han har sin syster: jag tror hon är
särdeles uppmärksam ..."
"Nå, herr Gunstorp, skall hon inte vara det mot en
så rik bror, och nu till på köpet, sedan hon är hans
enda arftagerska. Om herr Dunkert dör en vacker dag,
och sannerligen ser han icke redan ut som ett skelett,
så får hon vid sina femtio år friare. Hvem skulle
inte också med en million i kikaren till och med
vilja binda sig vid en Medusa? – För penningar göres
ju allt!"
"Jag vill inte bestrida fru Forsners åsigt härutinnan."
"Elake! – Ett så präktigt småbröd! Ännu en half kopp,
Minny, om jag får be! När väntar du Julius hem?"
"Julius?"
"Ja, fru Kalm berättade i förmiddags, att herr Dunkert
skrifvit efter honom".
"Detta är mera än hvad jag vet."
"När han kommer hem, kan han inte få bo hos mig,
vi äro så trångbodda. Clara har jag måst inrymma i
Julius’ gamla rum; hon är nu stora flickan och skall
konfirmeras, och hennes plats är naturligtvis inte
i barnkammaren, fast hon får hålla sig mycket inne i
vinter. Ja, jag hade fått för mig, att Julius skulle
vara borta minst ett år."
"Så var det åtminstone sagdt."
"Nå, hvad nytt i tidningen, häradshöfding
Gunstorp? Står det något om olyckshändelsen med
Ferdinand Dunkert. Ja så, det har redan stått för
flera qvällar sedan. Ja, jag följer inte med min tid."
"Det är sant, fru Forsner är betydligt efter den,
hinner aldrig öfver tjugotalet, som det tyckes."
"Herr Gunstörp är alltid lika öfverseende och god!"
"Det är han visst", – sade Minny och utbytte åter
med sin man en af de blickar, som gaf fru Forsner så
mycket att fundera på.
"Här står något i tidningen, Minny, något, som är rätt
märkvärdigt. Ja, fru Forsner känner förmodligen till,
att min hustrus far dog på ett olyckligt sätt."
"Det föresväfvar mig något sådant; men det är ett
ämne ..."
"Som naturligtvis bör vara plågsamt för Minny", sade
Gunstorp. "Jag hade sannerligon inte heller rört
vid det, om inte ... ja, min älskade, du hade rätt;
din fars heder vidlåder ingen skuld."
Hans unga hustru knäppte tillsammans händerna, en
liflig rodnad flög öfver hennes ansigte, och det låg
en fuktig glans i hennes ögon, då hon sakta utropade
ett: "Gud vare tack!"
"Se här", återtog Gunstorp, "från Malmö skrifves":
"Till herrar Rudbeck & comp. har ingått ett bref af
följande lydelse:
Härmed har jag äran öfversända 10,000 rmt, jemte
ränta, som återbetalning på det lån jag för nära
sjutton år sedan i en nödens stund fick mottaga af
min gamle vän, herr Adolf Levall. Om jag icke varit
på utrikes ort och andra vidriga omständigheter
kommit emellan, skulle jag långt före detta betäckt
min skuld. – Då jag mottog lånet, visste jag,
att penningarne icke tillhörde Levall, men hjelpsam,
som han ofta varit mot mig, var han det också nu. Som
säkerhet fick han några värdepapper, hvilka icke
hade något värde, sedan en stor olycka drabbade mig,
för hvilken jag icke vidare kan redogöra; först på
väg till Amerika, underrättade jag honom härom och
att det kanske kom att dröja åratal, innan jag kunde
infria min skuldförbindelse. Jag fruktar, att denna
underrättelse bidrog till den sinnesförvirring,
hvarunder han slutade sitt lif. – Det smärtar mig
mera än jag kan säga, att en skugga af oredlighet
fallit på Levall, och det är den största glädje jag
på länge erfarit, då jag härmed erkänner min skuld
till den hädangångne.
Ödmjukligen
Johan Tivander.
Stockholm d. 28 September 1860.
Brefskrifvaren tyckes vara en för sjutton år sedan
härifrån för skuld och mindre bedrägerier förrymd man,
hvilken lyckats på något af oss okändt sätt af Adolf
Levall tillnarra sig 10,000 rmt eller just den balans
han lemnade i en honom anförtrodd kassa. – Det är
med verkligt nöje vi åt offentligheten öfverlemna
den upplysning, som kommit oss tillhanda, i den
förhoppning, att den måtte träffa Adolf Levalls i
lifvet varande barn och vänner.
Arthur Rudbeck & comp."
"Herrans vägar äro outransakliga!" sade fru
Forsner. "Att efter så många år. ..."
"O, jag visste det alltid!" sade Minny, som hårdt
slutit sig intill sin make. "Det är, liksom kunde jag
friare andas, som om fjäll fölle ifrån mina ögon och
jag klarare kunde se Guds godhet! Min mor i himlen,
måtte du dela min glädje!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
