Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 / 201 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berliner-aquariet. (Forts. fr. sid. 170.) - Spåqvinnans hämd. Berättelse af Axel S-g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belyst. Härigenom uppnås först och främst det stora företrädet
framför andra utställningar af samma slag, att man ser djuret
bättre, än om ett omvändt förhållande ägde rum och äfvenledes
tillkommer den omständigheten, att man sålunda mindre faller
i ögat på djuret eller till och med alls icke observeras af det samma.
Kräldjuret eller fågeln känner sig
under dessa omständigheter ojemförligt säkrare än
eljest: åskådaren oroar dem knappast. Deraf kommer
det sig att alla, äfven de fåglar som blott några
få dagar varit inspärrade, snart visa sig ovanligt
tama och att de för öfrigt slöa kräldjuren känna sig
hemmastadda alltifrån det ögonblick, då de togo sin
bur i besittning.

Om genomförandet af denna grundsats i afseende på
de högre djurens burar och förvaringsrum må anses
som ett inrättningens stora företräde, så måste
denna princip betraktas som en ren nödvändighet i
afseende på de till upptagande af vattendjur bestämda
bäckena. Fiskar och öfriga vattendjur framställa
sig nämligen alls icke till åskådning, så länge
man har att kämpa med ljusbrytningar i vattnet;
de flesta bland dem kan man också blott betrakta,
d. v. s. studera deras gestalt, färgprakt och
rörelser, endast då man ser dem från sidan och icke
skrämmer dem genom anblicken af betraktaren. Begge
dessa önskningsmål ernås fullkomligt, när man från
ett mörkt rum ser in i det klart belysta vattnet.
Man observerar då hvarje stoftgrand i vattnet
under det att fisken å sin sida ej varseblifver det ringaste
af betraktaren, äfven om denne skulle träda nära intill den
åtskiljande glasskifvan.

Trappsalen.

Äfven i ett annat hänseende är denna inrättning af
reservoarerna ändamålsenlig för aqvariets nedre våning, hvilken
fullkomligt motsvarar den vanliga
betydelsen af detta ord. Denna våning
är nämligen en artificiel klipphåla, – kanske
den största, som af menniskohand blifvit danad
efter naturen – med väldiga, fantastiska pelare,
djerfva hvalfbågar, framträdande pilastrar och
insänkta grottor, lutande stenmassor och nedhängande
droppstenstaggar, afdelad i gallerier och hvälfda
gångar, i hvilka golfvets höjd är olika och
fördelad medelst sluttningar och trappor. Denna
håla emottager nu sitt ljus endast och allenast
genom de vattenfyllda, belysta reservoarerna och
enskilta gaslågor, der det från vattnet utgående
matta skimret ej räcker till, och frambringar
derigenom det egendomliga intryck hon åstadkommer
på den för första gången inträdande åskådarens
sinne. Redan Sötvattensgalleriet visar en liknande
prägel; men till detta strömmar från fågelhuset,
trappgrottan och sidoburarne så mycket ljus,
att detta märkliga intryck der icke i samma grad
kan göra sig gällande. Der uppe vistas man ännu
alltjemt i dagens ljus, der nere mottager man blott
dess återsken, emedan det här mer än annorstädes
gäller att använda hvarje disponibel ljusstråle till
upplysning af djurens förvaringsrum.

Spåqvinnans hämd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>