Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalby kyrka och kloster. Alfred G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sedan blef grunden för det Augustinerkloster,
hvars gamla byggnad ännu står qvar. Dalby historia
kommer sedan att knyta sig till detta kloster.
Vi hafva vid beskrifningen öfver klosterkyrkan i Lund
kastat en blick på Benedictiner- och vid domkyrkan i
Sorö på Cistercienserorden, och vilja nu vid Dalby
kasta en lika flygtig blick på Augustinerorden. De
kloster, som först uppkommo i norden, tillhörde
dels Benedictiner- och dels Augustinerorden och
stodo till en början icke under några bestämda
reglor. Augustinerklostren erhöllo sådana först under
midten af 12:te seklet och bildade sålunda först då
en fullständig, af påfven stadfästad orden. Stiftaren
af de första Augustinerklostren känner man troligen
icke. Den danske historieskrifvaren Fabricius påstår
dock, att de räkna sina anor från kyrkofadern
Augustinus, biskop i Hippo. Detta har han dock
förmodat på grund af ordens namn; men det är
troligare, att den erhållit detta på
grund deraf, att den helige Augustini skrifter
här flitigt studerades. Den var emellertid en
kanik-(prest-)orden, der till en början endast manliga
individer ägde inträde; men sedermera uppkommo äfven
nunnekloster af Augustinerorden, såsom t. ex. Dalum
vid Odense. Munkarnes uppgift inom denna orden var
att upprätthålla den inre missionen. Dess kloster i
Danmark voro Grundeslev, Tvilum och det både för sin
sköna belägenhet vid Limfjorden, äfvensom för sin makt
så berömda Westervik samt det ännu mer berömda Dalby.
Flere af Benedictinerklostren antogo Augustinerordens
reglor. Sålunda finna vi år 1136 en förening komma
till stånd emellan Skånes trenne mäktigaste kloster,
S:t Laurentii och Allhelgona klostren i Lund och
Augustinerklostret i Dalby.
Vi förflytta oss tillbaka i tiden till år 1145 och
företaga en färd från Lund till Dalby. Det är en
vacker Septemberdag.
Solen har redan stigit upp och böneklockans ljud
rullar öfver nejden då alla munkarne i Dalby, klädda i
långa svarta kläder, långsamt skrida framåt vägen mot
Lund. Bönderna, som redan börjat sin sädesbergning på
åkrarna, aftaga sina hattar och knäppa sina händer,
under det skaran passerar. Biskop Eskil skall i
dag inviga till S:t Laurentii ära den ofantliga
dômen. Men vi låta tåget försvinna och inträda i
stället i Heligkorskyrkan i Dalby. Den är byggd i
rundbågsstil och försedd med två sidoskepp. Vi gå från
den södra ingången längre in i helgedomen. Till höger
reser sig det väldiga altaret med sina ljus, och till
venster finnes en nedgång till kryptan. Själen stämmes
till andakt vid betraktandet af denna byggnadsstils
majestätiska enkelhet och lyfter vingen upp ofvan
hvalfvet till något högre, icke fästande sig vid den
lyx på ornamenter, som utmärker de tempel, hvilka äro
byggda i den götiska stilen. Solen går ned, ljusen
tändas i templet och toner brusa genom hvalfvet;
det är en munk, som sjunger en "vigilia"; orden
kunna icke mera åtskiljas och tonerna öfvergå till
orgeltoner. Förtrollningen är borta. Vi förflyttas
åter 725 år fram i tiden till år 1870. Kyrkan står
ännu qvar; men koret är ombyggdt och förminskadt och
det ena sidoskeppet borta; men den del, som ännu står
orubbad, är den vestra och deraf lemna vi läsaren
en teckning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
