Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Månskens-idyll vid hafvet. (Sandhamn.) E. S-dt.
- En alltid blomstrande trädgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kan ej riktigt vänja mig ifrån
Att se på mån’,
Som vid vårt nattqvarter sin lampa ställer.
Då intet menskligt öga vaka kan,
Då vakar han
Och störs ej af vår lilla snarkning heller.
Den stolta fyrbåk tändt sin lykta re’n,
Och vid dess sken
Man faller lätt i gamla Gluntens tankar:
Att jordens ljus och lampor i en bundt
Är bara strunt
Mot en af himlens hemmagjorda dankar.
Der borta, ack, hvad rör sig? Hvilken syn
Vid skogens bryn!
Det hafsfrun är kanske som sjelf sig närmar.
Hon nalkas: ack, det kunde jag väl tro!
Det var en ko,
Som slickar månsken och idylliskt svärmar.
Hur fridfullt slumra icke haf och land
Vid månans brand,
Och sjelf jag drömmer, att på detta viset,
Med samma lugn och stilla välbehag
Som kon och jag,
Gick söta mor och far i paradiset.
Men hafvets vind är ej det minsta slägt
Med Edens flägt:
Förlåt, jag varnar lilla frun för vådan.
God natt! och dröm om mig, om hon så vill,
Och helsa till
Sin lilla gubbe, om hon har en sådan!
God natt, o måne! Men’skans barndomsvän
Är sömnen än:
Lycksalig du, som ingen sömn behöfver!
Låt goda andar gästa som i qväll
Vårt tysta tjäll
Och lys alltjemt din frid som nu deröfver!
E. S-dt.
En alltid blomstrande trädgård.
Floras älskliga barn, väna blommor, låten mig blifva
eder förespråkare, låten mig i största korthet gifva
denna tidskrifts läsare och – framför allt – hulda
läsarinnor en vink om, huruledes de på ett hvarken
ansträngande eller kostsamt sätt kunna förskaffa
sig det ständiga behaget af edert ljufva sällskap,
då J ären iklädda vårens blyga behag, sommarens varma
kolorit och höstens yppiga fägring. Musik och blommor,
se der tvenne källor till ren osminkad glädje, tvenne
afledare för enformigheten på landsbygden, tvenne
ting, utan hvilka den verklige skönhetsälskaren icke
gerna känner sig belåten. Om nu ej alltid det förra
kan åstadkommas, böra de senare så mycket mer råka
i åtanke, i synnerhet som jag här anvisar medlet
få trädgården – vore den än den obetydligaste lilla
"täppa" – i ständig blom.
För att få trädgården i detta skick, finnes det
tvenne utvägar. Antingen planterar man blott sådana
blommor, som blomma under största delen af den vackra
årstiden, eller också omvexlar man med blommor, i det
man ersätter de utblommade genom friska, uppdragna i
en förrådsträdgård. Det första sättet synes ganska
enkelt och icke förenadt med särdeles möda, men så
är i verkligheten icke förhållandet, ty om också
arbetet är mindre i en – så att säga – stereotyp
trädgård, så kostar det dock icke liten eftertanka
att söka ut just de blommor, som äro i stånd att
göra en trädgård till en ständigt blomstrande,
och ännu svårare faller det sig att anordna dem
så, att de göra ett godt intryck. Denna svårighet
framträder vida mera i fråga om en liten trädgård, än
en stor; ty ju mindre rummet är, desto inskränktare
måste urvalet blifva. Är trädgården större, kan man
anbringa så många sängar och växter, att alltid sådana
i blom förefinnas; men tyvärr äro de utblommade dock
synliga och störa intrycket af det hela, synnerligast
beträffande trädgårdens glanspunkter.
Det andra sättet att ständigt anskaffa friska i de
utblommade växternas ställe, synes omständligare,
men är i sjelfva verket enklare. Här finnas trenne
sätt att gå till väga, Närmast
till hands ligger det att omvexla med blommor,
som blifvit uppdragna under bar himmel, i det
förrådsträdgården emottager de utblommade och lemnar
friska. En annan utväg är att, utom de å fria sängar
uppdragna blommorna, använda några krukväxter, som man
antingen sjelf uppdrager i ett blomsterrum eller litet
glashus, eller hvaraf man årligen köper några till
utplantering. Bäst uppnås det af oss antydda ändamålet
då växthus stå till ens förfogande; men detta är
ett så kostsamt förfaringsätt, att det väl blott af
ett mindre antal kan användas och hvilket dessutom
förutsätter en apparat, som vi här med skäl kunna
förbigå. Allt, hvad vi behöfva för vårt anspråkslösare
förfaringssätt, är några sängar och rabatter af den
närbelägna köksträdgården. På rabatterna uppdragas
blomsterfrön, så att man ej behöfver låta några
utgångna blommor stå qvar i prydnadsträdgården,
och nya blommor planteras på försök. På sängarne,
hvilkas mängd och storlek rättar sig efter
prydnadsträdgårdens behof, sätter man blommor, som
fördraga en årlig rubbning eller förflyttning, deraf
så många som möjligt i blommande tillstånd. Plantorna
å dessa sängar sätter man nu ut i den egentliga
blomsterträdgården och börjar med vårblommor. Hafva
dessa blommat ut, så följa sommarblommorna och
slutligen äfven höstblommor. Mångåriga växter (så
kallade buskar) flyttas efter utblomningen ånyo till
förrådsträdgården, ett- och tvååriga bortkastas. På
detta sätt kan man lätt förvandla blomsterträdgården
till en "alltid blomstrande".
Värdet af den ständigt blomstrande trädgården ligger
icke deri, att blommor alltid förefinnas, utan i
den omständigheten, att årstidens vackraste blommor
alltjemt äro rikligen representerade, att hvarje månad
har en praktflora att uppvisa. För den skull söker man
alltid bringa så många exemplar tillsammans af en art
och färg, att man kan framställa en i ögonen fallande
dekoration. Icke många blommor och många arter af
blommor förläna trädgården den största prakten, utan
några af de skönaste anbragta i mängd. Deri ligger
hela hemligheten af blomsterdekoreringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0211.html
