Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Luftblommor.
- Spåqvinnans hämd. Berättelse af Axel S-g. (Forts. fr. sid. 203.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luftblommor.
Sagorna berätta om paradisfågeln, att naturen nekat
honom fötter och att han, närande sig blott af
solsken och ether, ständigt sam i luften, för att
icke befläcka sina gyllene fjädrar genom beröring
med den orena jorden. De präktiga orchidéerna skulle
nästan kunna betraktas som ett förverkligande af denna
saga, beträffande växtriket. Allt efter de särskilta
arterna, som i Indiens, Brasiliens och i synnerhet
Mexikos skogar räknas i hundradetal, fästa de sig på
trädens starkare eller svagare grenar. Företrädesvis
tycka de om sådana ställen, der krökningar eller
förgreningar gifva dem ett större skydd. Många torde
ofvanifrån hafva sänkt sig ned på träden, då dessa
ännu voro ungdomligt små; andra måste hafva tillkommit
derigenom, att de små frökornen blifvit uppdrifna
af vinden. Ett litet bidrag till deras näring gifver
måhända det yttre lagret af den i utdöende stadda,
humusbildande trädbarken, men den allra största delen
synas de hämta ur dessa skogars fuktiga atmosfer,
så att namnet Luftblomma (Aërides) med full rätt
tillkommer det ena slägtet af familjen. Luftens
öfvermättnad är der icke sällan så stor, att redan
vid en ringa sjunkning i temperaturen, som dock för
vår känsel skulle förekomma rätt qvalmig, stora
regndroppar lägga sig på de undre grenarnes blad,
åstadkommande i urskogens magiska dunkel ett ljumt
regn, som fortplantar sig från blad till blad, medan
samtidigt utanför en bländande sol lyser från den
klara himlen. Detta vatten innehåller
kolsyra och ammoniakgas. Deri äro antagligen äfven,
om också i ytterst ringa mängd, mineraliska ämnen
inblandade, hvilka kanske af de heta luftströmmarne
blifvit uppförda från marken. Ty äfven hos oss
äro ju de atmosferiska gödningsämnena icke utan
betydelse. Enligt Barrels rön upptagas genom de
atmosferiska fällningarne under loppet af ett år på
en hectare (ungef. 11,3 sv. qv.-refvar) omkring
nittiotvå skålpund salpetersyra, tjugosju skålp.
ammoniak och femtio skålp. qväfve. I tropikländerna
torde de verka i ännu högre grad.
Träd-orchidéerna och apostacierna utsända långa hvita rötter
i den fuktiga skogsluften, deras klyföppningar insuga
de närande gaserna, rotspetsarne dricka luftvattnet
och med det samma dess askbeståndsdelar. Aroidéerna
och Bromelierna dela med dem samma poetiska
lefnadssätt och utveckla ur denna etheriska näring
en rikedom af blad, blommor och frukter, som väcker
förvåning och på det mest lysande och pittoreska sätt
dekorerar nedre delen af skogen.
Det bärande trädet besväras icke af dessa herrliga
gäster – det prydes blott. Härigenom visar naturen,
att hon förmår utveckla prakt och skönhet till
och med der, hvarest hon förflyttar organerna ur
de förhållanden, hvilka synas oss som de normala;
medan vi sannolikt a priori skulle hos växterna hafva
antagit ett aftynande, en hopkrympning eller ett
parasitiskt lif såsom nödvändiga följder af ett sådant
försök, om icke en vandring i våra af blommor doftande
orchidéhus gåfve oss en behagligare föreställning
om saken.
Träd med Orchidéer (Angræcum superbum).
Spåqvinnans hämd.
Berättelse af Axel S-g.
(Forts. fr. sid. 203.)
"Ingen beskrifning kan lemna en föreställning om det
vansinniga raseri, som nu bemäktigade sig ej blott
mig, utan ock mitt folk. Vi voro ej längre menniskor,
vi voro vilddjur, som törstade efter blod, och ingen
makt i verlden skulle nu kunnat rädda mördarne.
’Eld på nästet!’ voro de första ord, jag kunde
frampressa och inom ett par minuter voro jättelika
rishögar uppstaplade vid husets alla utgångar.
Lustigt flammade lågorna mot den månbelysta
himlen. Det var som hade de riktigt med vällust slutit
sig intill den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0213.html
