Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soldatbarnen vid grinden. Maximilian Axelson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stor var den öfvermakt, som mot oss förde vapen,
stort dess öfvermod. Men kring lejonet, som springer
öfver de tre strömmarne, stod en kärnfast trupp, ej
uppblåst af öfvermod, men med det sanna modets stilla
väsen. "Förfäras ej, du lilla hop!" var dess lösen.
Och trummorna dånade och trumpeterna smattrade,
och utöfver den nyss så tysta nejden flögo blixtar
ur gevären och rullade kanonernas åska, Eld och
hvirflande rökmoln undanskymde en stor del af de
stridandes hopar; men derpå skingrade vinden åter för
ett ögonblick det eldbemängda töcknet .... Män sågos
vackla med bleka kinder och blodiga pannor, andra
voro redan fallne. Flerestädes lågo hela hopar af
döde kastade öfver hvarandra – vålmar på dödens äng.
Men gevärskulornas hvisslande ljud hördes på nytt,
kanonkulorna foro hvinande genom luften, och emellan dem
sväfvade granaternas eldkransar fram, att ytterligare
sprida fasa och död.
Ett ögonblick vek den blå skaran tillbaka – men blott
ett enda,
"Framåt!" ljöd kommandoropet, och de svigtande leden
samlade sig å nyo, och framåt gingo de.
"Matts!" ropade en äldre soldat till ynglingen från
soldattorpet, "är du rädd, min gosse?"
Den unge gaf härtill intet svar; men hans öga mötte
med en förunderlig glans den gamles.
Och denne frågade honom intet mer.
"Kasta fienden tillbaka ur förskansningen!" bjöd en
befallande stämma.
Så bröto de svenska lederna fram mot den höjd,
der ryska örnen var planterad; och det blef dervid
en ädel täflan om hvem som först skulle hinna målet.
En lång, smärt yngling med fritt fladdrande hår
störtade snart framom de andra, sprang vig och lätt
uppför den branta vallen och sträckte sin venstra
hand mot en af pallisaderna, för att svinga sig upp på
förskansningen. Ett dånande hurrarop från kamraterna,
som kommo efter, nådde hans öra; men i samma ögonblick
kom der från motsatta sidan en hyllning af annat
slag. En kula träffade den unges hjerta.
Han sjönk mot jorden med kind så blek.
Hans dödssång kanonerna sjunga.
För hård den blef honom, krigets lek;
Men Sveriges fana han icke svek,
Den tappraste bland de unga.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
