Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Soldatbarnen vid grinden. Maximilian Axelson.
- Kongliga lustslottet Rosendal. L. J. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Den blomman var vår Matts lik", fortfor han; "han hade en from och god själ, hvilket för Herran är en lika ljuflig lukt, som blommans är för oss. Och emedan han var from, hade han också det rätta modet. Derföre har han ock, efter sina år och sin ställning här i lifvet, gjort sitt land större gagn, än mången med stjernor och band på bröstet. Gifve Gud, att j alla fingen dö en lika skön död, som han!»
Maximilian Axelson.
Kongliga lustslottet Rosendal.
Rosendals slott å kongl. Djurgården vid Stockholm.
Det finnes ord, i hvilka ligger en alldeles
egendomligt elektricerande kraft, den der väcker en
komplex af mäktiga känslor, omöjlig att på stående
fot reda. Du, läsare, som nu sitter i ditt landtliga
hem och tänker på de angenäma, på intryck oändligt
rika dagar, du senast tillbragte i vår hufvudstad, du
har kanhända glömt – Djurgården? Nej, ganska säkert
icke. Hasselbacken, Bellmansro, Novilla och Blå
Porten, Alhambra, folkhvimlet, njutningen af naturens
och konstens så sinnrikt med hvarandra förbundna
skönheter – allt detta är nog, för att komma
till och med söderns bortskämde son att häpna och
fröjdas. Men fosterlandets egen son erfar en vida
djupare rörelse vid åminnelsen af denna herrliga
tafla, der hvarje ek, hvarje bugt af fjärden,
hvarje källa eller kulle bär honom till mötes en
dyrbar skatt af kära fosterländska minnen från
Waldemars-öns älsta tider och intill kung Fredriks,
Tredje Gustafs, Bellmans och Carl Johans dagar. Det
är säkerligen ingen blott tillfällighet, att den
präktiga verandan på Hasselbackens hufvudbyggnad
lemnar för den lustvandrande allmänheten utsigt
till balkongen å det midt emot belägna, af Bellman
besjungna »Gröna Lund». Och den väldiga gamla eken
midt på Hasselbackens plan, är ju den samma, under
hvilken Bellman med sin luta så ofta hvilade, när
dansen yrade der nedanför och hofjägmästaren Ström
ännu ej hade med konstnärshand skapat den ljufliga
lustgård, till hvilken
Djurgården på den svenske Anakreons tid erbjöd så
storartade och förträffliga rudimaterier.
I »snille och smak» visserligen ej jemförlig med
exempelvis »Tjusarkonungen», saknade Carl Johan, ehuru
företrädesvis soldat, likväl ej känsla äfven för en
annan skönhet, än den, som kan framstå, »der stridens
massor hvälfva sig», hvarom i allmänhet vittnar den
uppmuntran, han städse ansåg sig böra egna konstens
idkare och särskilt, kanske mest, den blick
han visat sig äga, då han med så mycken förkärlek
fästade sig vid Djurgårdens herrliga partier – en
skönhet, som dock ej gerna kunde vara likgiltig för
Bearnesaren, hvilken blifvit af ödet flyttad till
nordens gråa bergland; för kronprinsen, som efter
naturens ordning snart skulle sätta på sitt hufvud
kronan såsom konung öfver detta folk, hvars hufvudstad
kallar Djurgården sin främsta perla. Kronprinsen och
Ström förstodo hvarandra. Man har sagt, att Carl
Johan ej rätt förstod sitt folk, att han plågades
af en viss skuggrädsla på tronen. Men att lägga sitt
lustslott midt på detta folks främsta favoritplats,
der den fattiga familjen med sin tarfliga matkorg
och den rike vid sitt kräsliga bord mötas i broderlig
samdrägt, det var ju att riktigt kasta sig midt upp
i famnen på sitt folk. Och det var det, som Carl
Johan gjorde.
När man tänker skrifva om Rosendal, vore man frestad
att berätta Djurgårdens hela historia. Detta läte sig nog, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0241.html
