Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongliga lustslottet Rosendal. L. J. S. - Val och qval. Berättelse af Richard Gustafsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjelp af flera i tryck offentliggjorda och
för hvar och en tillgängliga källor, lätt göra,
men öfverensstämmer icke med vår uppgift för
tillfället. Vi öfvergå derföre, efter den ofvanstående
ingressen, direkte till vårt egentliga ämne, som af
närstående teckning illustreras, hvarvid vi, i denna
af så många författare förut beskrifna sak, icke göra
anspråk på någon särskilt originalitet i behandlingen.
Det är redan nämdt, att konung Carl XIV Johan lät
bygga detta lustslott på Stockholms Djurgård, och
här må nu tilläggas, att det samma ytterligare
omhuldades och förskönades af hans son och
efterträdare på tronen. Rosendal, ursprungligen
ett skogvaktare-boställe, skänktes af konung
Gustaf III åt då varande kammarjunkaren de Besche,
sedermera ståthållare på Stockholms slott, hvilken
här uppförde en byggnad af trä samt 1798 försålde
stället till en grefvinna De Geer, som der lät
verkställa åtskilliga förbättringar. På Rosendal
bodde sedan hertig Fredrik Adolf sommaren innan
han företog den utländska resa, under hvilken han
i Montpellier slutade sina dagar. Stället ägdes
sedan af direktören, sedermera statsrådet Schwan
och af generalmajor L. Champs samt inköptes af Carl
Johan som kronprins år 1817. Sedan den af de Besche
uppförda hufvudbyggningen år 1819 nedbrunnit, lät
den kunglige ägaren genom Fredrik Blom uppföra den
byggnad, som ännu befinnes på Rosendal. Den prydes
midt på södra fasaden med en balkong, som uppbäres
af fyra joniska pelare af kolmårdsmarmor. Under
balkongen kommer man genom palatsets hufvudingångar
in i en förstuga, hvars väggar och tak äro boiserade
med björk och med pilastrar af mahogny. Från
vestibulen leder en halfrund trappa af mahogny
med balustrader af ebenhols och ornamenter af
brons upp till öfra våningen. Rummen äro inredda
och möblerade både praktfullt och med smak; men de
taflor af företrädesvis svenska och norska mästare,
som förr prydt deras väggar, hafva nu mera vandrat
till Nationalmuseum jemte åtskilliga andra dyrbara och
för konungafamiljen minnesrika konstverk. Man behöfver
icke söka anledningen härtill ensamt i arfskiftet
efter konung Oscar. Sveriges konungahus har gerna känt
sig vara ett med sitt folk äfven i det hänseendet,
att hvad dess medlemmar för egna medel inköpt eller
af utländska potentater såsom vängåfvor erhållit,
har – när det varit fråga om saker af verkligen
historiskt och synnerligen pekuniärt, fastän måhända
icke räntebärande, värde – kommit nationen såsom dess
egendom till godo.
Utanför villans båda fasader utbreda sig
trädgårdsparker, genomkorsade af breda, väl
underhållna vägar, som leda vandraren åt alla håll,
än mellan solbelysta, leende ängar med yppig grönska,
än under mörkare, skuggrika löfhvalf eller skiftande
täcka trädgrupper. Afbildningar i marmor efter antika
skulpturverk framskymta här och der. Framför norra
fasaden åter står, midt på planen, ett af den moderna
nutidens underverk, den stora vasen af porfyr från
Elfdalen i Dalarne, utförd i ren antik stil och
måhända den största vas, som finnes i verlden. Till
och med i utländska vetenskapliga verk finner man
afteckningar af den samma; men det, som stegrar
förvåningen, när man betraktar det fina och i minsta
detalj med yttersta noggrannhet utförda arbetet, är
den omständigheten, att alltsammans blifvit utfördt
icke af inöfvade arbetare, utan af Elfdalens egna
söner, hvilka dermed gifvit ett nytt bevis på den
dalkarlen medfödda mekaniska fallenheten. Vasens
diameter är femton, dess höjd nio fot; vigten
uppgifves till etthundrafemtiofem centner. – En
mindre vas, likaledes af Elfdals-porfyr, som förut
stod på en liten höjd utanför södra fasaden, fördes
till verldsexpositionen i London oph qvarstannade
i England såsom en present åt Storbritanniens
drottning. Såsom ersättning för denna prydnad har
i stället blifvit placerad en synnerligen vacker,
sittande Bacchus-staty, af svensk mästare.
Konung Oscar förskönade Rosendals omgifningar. På
en höjd sydvest om denna kungliga villa lät han
anlägga tvenne växthus, af hvilka det ena bildade
en smakfullt anordnad vinterträdgård och det
andra var särskildt inredt åt jätteväxten Victoria
Regia, som der tronade, omgifven af egyptiska och
indiska vattenliljor. »Liksom till minne om hvad
trädgårdskonsten förmår, i trots af luftstrecket», –
anmärker herr Scheutz, författaren till »Illustreradt
Stockholm» – »qvarstå tätt intill Victoria-huset en
gran och en tall från vilda skogen.»
Till Rosendal är Svenska Trädgårdsföreningens växthus
numera flyttadt, med trädskola o. s. v.
En liten anekdot om Rosendal från senare tiden, för
hvars sanningsenlighet vi visserligen icke kunna gå i
borgen, må dock här få plats. Det berättas nämligen,
att vid arfskiftet efter konung Oscar ville ingen
af arfvingarne på sin anpart mottaga Rosendal,
emedan dess underhåll kostade ojemförligt mycket
mer, än den lilla hötägten på slottets territorium
renderade. H. M. enkedrottningen fick då – mamma
får ju så ofta uppoffra sig för barnen – taga detta
lustslott på sin del, hvilket under många år kostade
henne 18,000 rdr om året.
Slottet har efter konung Oscars död ej ofta varit
bebodt. En och annan sommar påminna vi oss dock, att
prins Oscar der med sin familj tillbragt några veckor.
Vår illustration framställer slottets norra
sida, jemte den stora porfyr-urnan, och af hvad
man torde finna i den samma antydt, så är det
mindre det arkitektoniska elementet, mindre den
konstnärligt ordnande handen i denna anläggning – det
är naturen sjelf, som främst och i rikaste mått
förlänat största behaget åt den tjusande idyll,
hvilken blifvit så berömd under namnet Rosendal.
L. J. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
