Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En blick in uti en amerikansk jernvägstrain.
- Val och qval. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. och slut fr. sid. 248.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En blick in uti en amerikansk jernvägstrain.
Mången, som gjort en tur på kontinenten, har icke
utan en viss tillfredsställelse funnit, hurusom våra
första klassens passagerarevagnar, hvad komfort och elegans
beträffar, fullt ut kunna mäta sig med hvad man i
den vägen finner i Tyskland, Frankrike och Europa i
allmänhet. Men liksom i mycket annat, har äfven häruti
den nya verlden betydligt öfverflyglat den gamla,
och af efterföljande skildring torde läsaren nogsamt
inse, att vi i Europa på det hållet äga ingenting
jemförligt med »Pullmans salongsvagnar» på Union- och
Central-Pacific-jernbanan mellan Omaha och San
Francisco. I dessa vagnar tycker man sig icke längre
precist vara på en resa; strapatserna, det tråkiga
i detta sätt att resa och dess faror hafva upphört,
man känner sig så hemmastadd och saknar hvarken
köket eller salongen. Hotellerna och pensionerna i de
moderna amerikanska badorterna Saratoga och Newport
kunna uti intet hänseende erbjuda något angenämare;
tvärtom äro deras beqvämligheter och nöjen mera dyra
och monotona. I Pullmanska salongsvagnen har man
sörjt vida bättre för äta, dricka, sofva, trefnad
o. s. v., än i de stora städernas hoteller och de
förnäma sommar-rekreationsorterna, och dertill kommer
dessutom det ständigt omvexlande sceneriet: kullar och
dalar, floder och sjöar, fält och berg, tropikernas
präktiga vegetation och Sierra Nevadas snöregioner!
Låtom oss då fara med
»Pullman-Hotel-Express-Train»! Denna train är
arrangerad i följande ordning. Först, närmast efter
lokomotivet, kommer en bagagevagn, mycket vackert och
praktiskt byggd och inredd. Sedan följer en vagn,
hvilken är indelad dels till rökkupé och dels till
skafferi, der förråderna för hela resan ligga uti
isskåp och reservkistor, alldeles som i ett hotell
af första klassen. Röksalongen är möblerad i vanlig
stil med länstolar, sofstolar, bord m. m. Denna vagn
och bagagevagnen äro hvardera femtio fot långa och
tio fot breda, en bredd, som för öfrigt alla vagnarne
hafva. Vagnen derefter är femtiosex fot lång, hvaraf
en tredjedel är afsedd för köket; dertill gränsar en
matsal, sådan att man – hvad möblering, betjening
och serviser m. m. angår – icke kan tänka sig det
elegantare och komfortablare i hemmet. Här kan ni
efter behag njuta af måltiden, medan ånghästen flyger
till målet för er resa.
Man tager plats i en sådan salong och drager på
närmaste klocksträng. Strax inträder en neger i fin,
hvit jacka, försedd med Pullmanska firmans märke, och
presenterar matsedeln. Under det den resande studerar
derpå, breder negern det snöhvita linnet öfver bordet,
trycker på en fjäder i ramen på närmaste spegel –
hvaraf här finnes en mellan hvart fönsterpar – och
ett skrin öppnar sig, innehållande silfverservis
för fyra personer. Är bordet dukadt och den resande
har beställt,
så dröjer det ej länge, förrän en saftig biff- eller
antilopstek, präktiga bergsforeller eller stekt fågel
stå, direkt från spiseln, framför honom. Vin, kaffe,
té eller söt mjölk kan han få efter behag.
Den fjerde vagnen i tåget är salong och sofrum. Soffor
och länstolar stå längs väggarne, dubbelfönster
skydda så väl för köld som hetta och dam, hvarjemte
en förträfflig ventilation drager försorg om
ständig frisk luft, utan det minsta tecken till
drag. Om natten förvandlas soffor och länstolar till
sängplatser, en tagelmadrass sänker sig ned från
taket, fintvättade sängkläder, täcken och kuddar
komma fram ur bord och väggar, magiska fjädrar
framskaffa sängskärmar och förhängen, och sofrummet
är färdigt, innan man vet ordet af, och kan knappt
vara behagligare och finare ens i det trefligaste hem.
Derefter framrullar i tåget den eleganta, egentliga
salongsvagnen, passagerarnes allmänna mötesplats,
der de i synnerhet om aftonen bilda, så att säga,
en familj och der umgänget är utan den vanliga
etikettens tvång. I midten af vagnen står en så
kallad physharmonika, som begagnas flitigt, kanske
i mångens öron allt för flitigt. I denna präktiga
omgifning, vid den milda, dämpade belysningen och
under muntert prat med hastigt formerade bekantskaper
flyga timmarne nöjsamt förbi. Efter salongsvagnen
följa ytterligare tvenne kabinetts- och sofvagnar,
och dermed är trainen komplett.
Man kan genomvandra hela tåget från början till
slut. Man har försett vagnarne med ett slags
nyuppfunna bromsar, som kunna bringa tåget att stoppa
ögonblickligen. Dessutom äro hjulringar, fjädrar och
buffers af så utmärkt konstruktion, att vid läsning
och skrifning icke den ringaste skakning är kännbar
och intet buller stör oss.
Vagnarne äro upplysta af lampor i taket och på
väggarne, hvarest de om dagen gömmas af speglarne.
Om aftonen skjuter man spegeln tillbaka och
skaffar sig belysning, huru mycket och huru länge man
behagar. Vagnarne uppvärmas genom hett vatten, som
alltjemt strömmar genom ett under hvarje sittplats
befintligt rör. Dessa så kallade »Bakers patent
heaters» utbreda i alla vagnarne en fullkomligt
likformig, angenäm temperatur.
Ännu en synnerlig beaktansvärd egenskap är den stora
soliditet i byggnadssättet, som utmärker de Pullmanska
jernvägsvagnarne. Betydligare olyckshändelser hafva
med eller på dem ännu icke förekommit. M:r Pullmans
ideal var att göra resan från Atlantiska Oceanen till
Stilla Hafvet så säker och så utan strapatser och
faror, att fruntimmer, ja till och med barn ensamma
skulle kunna företaga den samma. Och hans idé har
sannerligen på ett eklatant sätt förverkligats.
Val och qval.
Berättelse af Richard Gustafsson.
(Forts. och slut fr. sid. 248.)
5.
Den tredje.
När doktorn dagen derpå reste till staden, stodo
presidenten och Alma på bryggan och viftade
med sina näsdukar åt doktorn, som i båt for utåt
sjön för att möta ångbåten.
Då de sedan genom trädgårdsanläggningen återvände
upp till byggnaden, föreslog presidenten en promenad
i parken. Alma svarade ja och tog den erbjudna armen
till stöd, hvarefter de båda ställde sina steg inåt
en af alléerna.
Presidenten var, om möjligt, artigare och mera
språksam än vanligt under promenaden. Den, som
på något afstånd nu sett honom med lifliga gester
beledsaga sina ord, skulle lätt kunna hafva tagit
honom för en ung man, ty Almas sällskap
utöfvade på honom en elektriserande verkan. Det var
lif och spänstighet i alla hans rörelser, och han
talade med lätthet och behag.
»Det är du, min kära Alma, som gjort underverk med
mig och återgifvit mig min ungdom», sade presidenten,
sedan han förut frågat Alma, om icke hon märkt den
stora förändring, som försiggått med honom.
»Jag skattar mig lycklig, om så är; men jag tror ändå,
att onkel öfverdrifver, blott för att vara artig»,
svarade Alma.
»Har jag då icke blifvit ungdomligare med hvarje dag?»
»Jo, det är sant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0253.html
