- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
292

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa och Amerika i mark och skog. L-a.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhör bisamoxen (Ovibos moschatus) nu mera endast
nordliga Nord-Amerikas berg, men har i en urtid äfven
lefvat i Europa. Den är liten till växten, brun och
med långt hängande ragg, samt har vid pannans sidor
nedböjda, vid basen flata horn med uppåtvridna
spetsar. Han klättrar förträffligt. Amerikanska
bisonoxen (Bos americanus), som förekommer i stora
hjordar på prärierna och i vesterns vildmarker
samt utgör indianernas hufvudsakliga vildbråd och
lefnadsmedel, har längre man samt kortare horn, än
den, som nu finnes i Lithauen och på Kaukasus. Någon
vild svinart finnes ej i Nord-Amerika, och de vilda
hästar, som der förefinnas, äro endast förvildade
från dem, som européerna dit infört i äldre tidehvarf.

Af fåglar saknas nästan alla Europas småfåglar och
sångfåglar i Nord-Amerika, der andra arter intaga
deras ställe. Hvarken bofinken eller steglitsan,
hvarken hämplingen eller domherren, hvarken
lärkan eller göken eller ärlorna och andra allmänt
bekanta och af alla nordbor älskade fåglar förekomma
derstädes. Endast gråsparfvar hafva följt menniskan
dit eller dit blifvit öfverförda. Tallbiten och
gråsiskan finnas deremot i nordliga Nord-Amerika,
äfvensom lappsparfven och sandlärkan. Gulsparfven,
kornlärkan, fjällstaren, sqvättorna, flugsnapparne
m. fl. finnas der icke. Några mesar, skilda från
våra (Parus carolinensis, P. atricapillus
P. rufescens
m. fl.), förekomma derstädes,
men talgoxen icke. Sidensvansen finnes i arktiska
delen. En liten kungsfågel (Regulus Satrapa) finnes
äfven i Nord-Amerika. Våra svalor finnas der icke,
utan i stället en annan art (Hirundo rufa). Korpen
är derstädes allmän, men kråkor och kajor saknas,
och af skator har man
icke vår, men väl en annan närstående art. Staren
finnes der icke, men i stället besväras landtmannen
af ett annat närstående slägte, kalladt majstjufvar,
hvilka i stora flockar plundra majsfälten. Af
trädkrypare har man flera arter, olika vår.

Nord-Amerika har flera, hos oss obekanta
sångfåglar. Den förnämste, allmänt omtyckte
och värderade, är den endast derstädes inhemske
Mocking Bird eller härmfågeln (Turdus, eller af
nyare författare kallad Mimus polyglottus), en af
jordens herrligaste sångfåglar. Han är stor som en
sångtrast, brungrå med hvit stjert samt härmar alla
andra fåglars sång, inblandad i hans egna vackra
melodier. Han sitter vanligen i toppen af ett träd
eller buske, utbreder stjerten och vänder sig omkring
under sången, hvilken han låter höra hela dagen
under våren och försommaren. En annan märklig fågel,
som förtjusar hvarje nybyggare, är den så kallade
Vippoor-will, ett slags nattskärra (Caprimulgus
vociferus
), som hvarje afton och natt låter höra sitt
märkvärdiga läte i närheten af menniskoboningar. En
annan dylik art (C. Jotaka) förekommer på prärierna.

illustration placeholder
Härmfågeln (Mimus polyglottus).

Jordens hittills bekanta största hackspettar
(Picus principalis och P. imperialis) finnas i
Nord-Amerika, den sednare på de stora mammutgranarne
på Sierra Nevada. En annan hackspett (Melanerpes
formicivorus
) lefver om sommaren af myror, om
vintern af ekollon. Han borrar djupa hål i träden och
insticker ett ollon i hvarje hål för att hafva till
vinterföda. Våra vilddufvor finnas ej i Amerika, men
der förefinnes deremot den bekanta vandringsdufvan
(Columba migratoria), med hvit mage och lång stjert,
och som bygger i kolonier i skogarne samt företager
höst och vår stora vandringar, ofta i sådana skaror,
att de upptaga ända till 5 mils längd och 6,000
fots bredd, beräknade att innehålla 2 millioner
individer. De rasta alla på en gång samt förtära
allt, som är i deras väg, och äro för landtmannen
en landsplåga. Hönshöken finnes i Amerika, men ej
våra falkar eller vråkar, ej heller gladan eller
större delen af våra ugglor, utom snöugglan i
arktiska delen. I Californien finnes en uggla, som
bor i jordkulor. Många för oss obekanta roffåglar
och ugglor finnas derjemte i Nord-Amerika. Kalkonen
härstammar såsom vild, enligt uppgift, från Amerika,
der den i norr lärer förekomma
till 50 breddgraden, men är temmeligen utskjuten. Ett
närstående slägte, med ögonfläckar på stjerten, är
upptäckt i vestra delen. Våra orrar, tjädrar, hjerpar
och rapphöns finnas der icke, endast fjällripan
förekommer på bergen i norden. Deremot har man en
annan orrfågel, den så kallade präriehönan (Tetrao
Cupido
, eller af nyare kallad Cupedonia americana),
som vistas på prärierna. Hanen har på halsen 2 gula
blåsor, stora som ägg, och på hvardera sidan af dessa
en liten vinge af bruna fjädrar. Hvarken våra storkar,
tranor, hägrar, morkullor, vipor,
vildgäss eller svanor finnas i Nord-amerika, der man
i stället har andra vattenfåglar. Endast
de arktiska arterna äro gemensamma
både för Europa och Amerika.

Vilja vi nu betrakta de amerikanska skogarne, så
finna vi der icke ett enda trädslag af de svenska
eller europeiska arterna. Af löfträd har man der
popplar af flera slag i stället för aspar, flera
slags björkar, som ganska mycket likna vår, lindar
med mjukludna eller på undra sidan snöhvita blad,
storbladiga almar, liknande vår alm, flera slags
lönn, deribland den bekanta sockerlönnen, af hvars
saft, tappad om våren, nybyggarne med föga konst
bereda sitt mesta pudersocker, flera slags ekar,
dels med affallande, dels med vintergröna blad, och
af hvilka en art har mycket stora ollon, som användas
af indianer till vinterföda. Derjemte förekommer der
en mängd träd och buskar, som dels ej äro bekanta
i gamla verlden och dels odlade i våra parker och
trädgårdar. Svart valnötträd och hickorieträden
(slägtet Carya) lemna ätbara nötter, men vår hassel
eller nötbuske förekommer icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free