Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I den eviga staden. A.-E.
- Sommarqvällen. Eklog. E. S-dt.
- Ungerska Bilder. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppräkna alla de monumentala byggnader, som sedermera uppfördes.
Vespasianus, Titus, Hadrianus, Caracalla, Diocletianus,
Domitianus, Trajanus m. fl. hafva i detta afseende gjort sig
odödliga, fastän det mesta af deras verk för länge sedan ligger i
grus. De två sistnämde hafva äfven byggt hvar sitt forum,
Trajanus det yngsta, som öfverträffade alla de andra i storlek
och prakt.
I midten af det forum, Domitianus byggde, höjde sig
ett prunkande Pallastempel, hvars storartade qvarlefvor Paul
V, med et barbariska sinne, som de heliga fäderna ofta
visat, under förra århundradet plundrade, för att med
marmorn pryda en efter honom uppkallad – fontän. Detta
forum har fått sitt namn efter Nerva, som fullbordade det
samma, men kallas nu i dagligt tal le Colonnacce. Det är
beläget vid sidan af Augusti mausolé, men af dess prakt
återstår nu knappast så mycket, att man deraf kan bilda sig
en föreställning om, hurudant det hela varit. Man finner
der endast ett stycke mur och två korintiska kolonner,
krenelerade i hvit marmor med entablement, och öfver detta en
nisch med en Pallas-staty, hvaraf platsen äfven bär namn af
Forum Palladium.
Hvarje steg, man tar i Rom, väcker vemod och ingifver
ett intryck af förfall. Mera än af templens och monumenternas
ruiner väckas dock dessa känslor af befolkningens andliga
lägervall. Folket har fullt medvetande häraf, det visade sig
klart för få år sedan, då – under det att karnevalen tågade
genom korson och i stället för den fina grace, som romarne,
ända till de lägste, förstå att visa vid dylika fester, engelsmän
drefvo sina smaklösa, spleenfulla, hysteriska upptåg – ett
antal romare i sorgdrägt vandrade omkring på det gamla forum,
begråtande den tid, som farit och den storhet, af hvilken ej
annat än de vittrande ruinerna återstår.
A.-E.
Sommarqvällen.
Eklog.
Det är i dag ett så gudomligt väder,
Att jag förtjust min pipa tar och qväder
En herdesång, så obeskrifligt söt.
Ni visst mitt tycke för naturen delar:
Var god och hör, hur vackert jag nu spelar
Om menniskor och nöt!
Se denna äng med grönska som ett sammet,
Och dessa får och oskuldshvita lammet,
Som dansar med behag kring söta mor;
Och unga herden, som med hemlig bäfvan
En herrgårds-Dafne ser, som går med stäfvan
Att mjölka sina kor!
Gudomligt sött! Det råmar uti dalen,
Och nymfen Eko repar upp finalen
Och bäcken spelar på sin silfversträng.
Ekorren lätt från gren till gren sig svingar,
Och fjäriln tar på purpurväfda vingar
Sin lilla hambosväng.
Och lilla myran vandrar tyst och stilla,
Och trastens djupa aftontoner trilla
Med silfverklang igenom skog och lund;
Och välluktmättad vestanvinden kular
Och lätt och lekfullt lilla böljan hjular
Utöfver fjärd och sund.
Och som en bön är skogens stilla susning,
Och kreaturen sucka af förtjusning
I aftonsolens sken kring dal och höjd.
Med silfverdagg sig blomsterfolket fuktar,
Naturen som ett himmelrike luktar
Och allt är frid och fröjd.
När skapelsen som nu sig uppenbarar
Och uti sång och bilder sig förklarar,
Då är det ljuft att akta på natur’n.
Det är en diktkonst, som är oupphunnen;
Då är det bäst att skalder hålla munnen
Och tiga tyst som mur’n.
E. S-dt.
Ungerska Bilder.
II.
För att kunna rätt bedöma Pesths läge, bör man
bestiga Ofens höjder och stanna på terrassen, vid foten
af citadellet och kungliga slottet. Först och främst
är det Donau, som fängslar uppmärksamheten. Floden anländer
i nästan rak linie och gör nu en svängning åt höger. Ögat
hvilar med tillfredsställelse på dess vidsträckta yta, som är
beströdd med trädbevuxna öar, hvilkas strandkanter äro osynliga.
Man skulle kunna tro, att det vore skogar, som plötsligen
uppstigit ur vattnets sköte. Utsträckningen på andra sidan är
obegränsad och öfvergår vid horisonten i luftens töcken. Till
höger röjer sig Pesth genom stora varf, rykande smedjor, en
fullstaplad nederlagsplats, under byggnad varande fartyg och
allt, som tillkännagifver grannskapet af en stor stad.
Vändande oss en fjerdedels cirkelbåge till höger, lemna vi den
första panoraman till venster, och Pesth ligger fullständigt
utbredd för våra blickar.
Från denna upphöjda ståndpunkt beskrifver staden en
halfcirkel, hvars diameter bildas af Donau. Omgifningen är
prydd med en mängd vackra villor, omgifna af parker och
trädgårdar. Något längre bort till venster varseblifva vi det
beryktade Rakosfältet, hvarest fordom dessa riksdagar under
bar himmel höllos, vid hvilka prelaterna och magnaterna, till häst
och beväpnade, rådslogo om fred och krig, eller om konungaval.
Längre bort, så långt som ögat kan nå, upptäcker man
ingenting annat än en gränslös slätt, sammanhängande som en
matta, «ett verkligt mosaikarbete, som framställer en obegränsad
mångfald af toner och färger». Det är puzsta’n, d. v. s. den
omätliga steppen, med sin stela ödslighet, sina förfärliga stormar,
sina hjordar af halfvilda hästar, som påminna om Syd-Amerikas
pampas, – puzsta’n, magyarens älsklingsort, ty den verklige
magyaren flyr städer och de trånga och inskränkta platserna; han
tycker ej om »att vara inspärrad i stenhus». För ungraren
är puzsta’n Ungern, det verkliga Ungern.
I öster utbreder sig puzsta’n i nästan rak linie från Pesth
till Transylvanska bergen och sträcker sig mot söder ända till
Belgrad. Den mäter trettiosju till fyratiotvå mil i längd och
nästan lika mycket i bredd. Denna vidsträckta rymd
framställer för blicken en enformig följd af ödsliga hedar,
betesmarker, som underhålla en oräknelig mängd hornboskap; kärr,
hvarest storkar i talrika skaror uppehålla sig; här och der,
på de jemna flodstränderna, synas små buskdungar, till hälften
försänkta i vattnet, samt några sädes- eller majsfält.
Puzsta’n hade fordom sina stråtröfvare – och måhända
är den ännu ej så fri derifrån – jemförliga med de serbiska
trakternas hejdukar, liksom den nu för tiden har sina kanasz (herdar)
och czikós (hästvaktare). Czikós är slättbygdens konung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0303.html
