Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Logogryf.
- Charader.
- Rebus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Vårt ursprung leda vi från fjerran länder,
Der solen glöder varmare än här,
Dock äfven uppå Skandiens södra stränder
Vår moder högt sin gröna krona bär.
När höstsol’ns sken kring land och vatten faller
Och fåglens toner tystnat längese’n,
Vi mogna sitta bakom gyllne galler
Och vänta på att skiljas från vår gren.
Se’n detta skett, de bästa af oss väljas
Och sockras in – då är vår »lycka» gjord,
Och utan att man frågar oss, vi säljas
Och bli’ dessert uppå den rikes bord.
I silfverkista (tesked visst det stafvas)
Vi komma hela eller delvis blott,
Två läppar öppnas – ljudlöst vi begrafvas
Med detta liktal: »smakte ganska godt!»
Ett sorgligt öde, det kan icke fela,
Som kunde ämnen ge till klagosång,
Men som vi dock med sjelfva men’skan dela,
Ty – masken hämnas oss till slut en gång.
Nå, friskt courage! det är ej värdt att gråta,
Och kunna vi ej göra något mer,
Så skola vi dock sätta hop en gåta,
Som också er en nöt att knäcka ger:
Vi gå på nio fötter genom verlden
Och bilda för en hvar, som tanke har,
En sak, som genom strupen styrer färden
Och som är bäst, då den är stark och klar;
Dernäst hvad riktigt omsorgsfullt bör göras,
Att efteråt oss spara hvarje qval;
Hvad, om man är reel, bör aldrig röras,
Förr än man träder in i nytt qvartal;
Ett fyrdelt mått, som sätter vissa gränser
För längder, stundom öfver vårt behof;
Gudinna i en skrud, som stålblå glänser,
Men som derjemte gömmer hennes rof;
Hvad barnet kan, förutan att det lära,
Och som om englar oss en aning ger;
Hvad sjelfva Bacchus mäktar att förfära,
Då han det någon gång af misstag ser;
Ett tal, som tros gemenskap ha’ med ödet;
En tår på vårens första klädningsfåll;
Ingrediens, som sätter smak på brödet;
Hvad af försök man har uti behåll;
Benämning på en sträng och på en stämma
(Ack, ägde jag den sista skön ändå!);
Hvad oupphörligt hon mig mäktar, Emma,
Då jemt hon låtsar att mig ej förstå;
Ett jordens stoft, hvaraf man gudar skapar
(Beror på konstnärn huru pass de bli’);
Namn på en bondtös, hvilken hänryckt gapar
När herrskapsvagnen rullar stolt förbi;
En näpen skogsnymf, som sin mantel doppar
I första bästa vattendrag hon ser;
Ett menlöst djur, som tungt och smaklöst hoppar
Bland ängens granna blomster upp och ner;
Hvad upp mot toppen på ett fartyg leder;
Hvad var den man, som ej befordran fick;
Hvad till att vara ständigt är en heder
I drägt och sinne, tankar, ord och skick;
Pronomen, som för tilltal väl sig lämpar,
Om icke högmod med i spelet finns;
En sak, mot hvilken trädet fåfängt kämpar
Och hvarutaf till slut det öfvervinns;
Hvad alltid borde kärna i sig äga,
Men oftast äger intet mer än skal;
Hvad man om flera ej med skäl kan säga,
Utgjorde de ett än så litet tal;
Latinsk benämning på hvad just mig fattas
Att göra logogryfen lång och klar,
Och som jag finner kusligt att beskrattas,
Så slutar jag i tid. Au revoir!
Lea.
Charader.
N:o 1.
Mitt första ha vi varit alla,
Vi, som nu läsa detta blad.
Med rätt och orätt plär man kalla
Den tiden ständigt lugn och glad.
Mitt andra, än syperbt, än dåligt,
Man finna plär hos hvar och en.
Det följer med ... det låter tåligt
Sig trampa emot sand och sten.
När man mitt hela utnött har,
Man finner sig så klok och rar.
N:o 2.
Mitt första alla dar man gör
Till Gud och menskor, som sig bör.
Mitt andra korporal bör heta
För alla språkens alfabeta.
Mitt tredje tjufven göra plär,
Det är det första menskan lär.
Mitt hela är ett namn, bland många,
Utaf de fula och de långa.
Lycksalighet det namnet innebär,
Fast detta icke allom kunnigt är.
Rebus.
N:o 1.
N:o 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0324.html
