Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 13 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På en landsväg i Japan. - Ingenting ovanligt. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. fr sid. 12.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I Kavasacci, ungefär halfvägs mellan de ofvan nämda
städerna, gjorde vi halt, för att ombyta hästar,
och togo in i ett tehus, för att förse oss med
en gaffelfrukost. Der var då ett hemlighetsfullt
kokande af små stycken fisk, ris, kött, saltade
födoämnen och grönsaker. Vi gingo uppför en trappa,
afdrogo stöflarne och hukade oss ned på de vackra
rena mattorna, eller satte oss på en der befintlig
bänk. Tio unga qvinnor, alla mer eller mindre
sminkade, uppassade oss och voro oss behjelpliga vid
vår måltid.

Bland Japans egendomligheter äro dess tegårdar af
ett icke ringa intresse. Dessa äro inrättade med
smak och beqvämlighet och stadbor vandra gerna två,
tre timmar för att komma till dem, der hufvudstadens
förnäma verld håller sig. På en sådan plats finner
man ett lågt hus vid kanten af en sorlande bäck. Ett
bredt öppet galleri vetter ut öfver det silfverklara
vattnet, och från det icke långt derifrån befintliga
lilla vattenfallet bakom det gröna buskaget tränger
ljudet af det sorlande vattnet till gästernas öron. På
andra sidan bäcken finnes en förtjusande trädgård,
hvars blomsterrabatter utandas sin ljuft doftande
arom i den varma luften. Härinvid ligger en liten
kulle, hvars fot omkransas af präktiga cedrar, och
der bjuder en skuggrik park den vandrande att njuta
af en svalkande hvila. Fruktträd och prydnadsväxter
omvexla i otalig mångfald. I dessa trädgårdar ser man
sällan gräs, mossa eller ormbunkar; deremot utveckla
dvergträden sina täta
grenar; och klippafsatser med alp- och
skogsblommor höja det pittoreska landskapet,
hvarur springbrunnar kasta sitt glittrande vatten
i alla regnbågens färger. Under vägen smekes ögat
ytterligare af sällsynta växter i präktiga färglagda
porslinsvaser.


Det inre af ett tehus i Japan.

Den, som här vandrar ensam under
löfhvalfven eller bland blomsterrabatterna, finner
snart vid sin sida en ung, skön följeslagerska, som
i en lätt och intagande, visst icke vårdslösad, utan
tvärtom smakfull, toalett behagfullt bjuder honom att
medfölja till galleriet, för att der njuta af saftiga
frukter och smutta på det varma teet. Dessa unga,
hurtiga och lifliga damer, som öfverallt betjena de
besökande, äro äfven de, som dit inbjuda unga och
gamla. Deras sällskapston är icke af vanliga slaget,
ofta till och med snillrik och själfull. De flesta
hafva i sin tidigaste ungdom erhållit en väl vårdad
uppfostran, för att som unga damer med behag och
öppenhjertighet kunna betjena gästerna i dessa offentliga tehus.
Och, oaktadt dessa flickors åsigter i afseende på
sedlig renhet betydligt afvika från vår europeiska
uppfattning, så bemötas de i Japan dock med aktning
och vänlighet. Några af dem hafva till och med
genom sin älskvärdhet och sitt nobla sätt vunnit
ryktbarhet. Deras sällskap skys hvarken af herrar
eller damer, och ofta händer det, att en bland dem
gör »ett lysande parti».

Vagnar och hästar korsade floden vid Kavasacci å en
färga, och efter ungefär två timmar, under hvilken
tid vägen går utefter den vackra bugten, anlände vi
åter till Jeddo.

Ingenting ovanligt.

Berättelse af Richard Gustafsson.

(Forts. fr sid. 12.)

2.

Medaljens frånsida.

De, som kände Barkanders historia från barndomen,
berättade den sålunda:

Niklas föddes i ***köping af fattiga föräldrar och
kom tidigt i lära hos garfvare Gallström, der han
sedan beredde hudar i tusental, men förblef sjelf
alltid lika rå och oberedd, som han kom ut i verlden.

Gubben Gallstrom var enkling och den rikaste
borgaren i hela staden. Inga barn hade hans
hustru lemnat efter sig, och derför skulle garfvarens
förmögenhet en gång tillfalla några slägtingar på
långt håll. Denna tanke grämde ofta gubben, och
en dag fattade han sitt beslut att gifta
om sig. Hans val föll på en köpmansdotter,
den vackraste flickan inom societeten, och som
hon var utan förmögenhet, öfvertalades hon af sina
föräldrar att antaga ett så briljant anbud.

Den unga frun blef herrskarinna i ett präktigt hem,
och hennes gamle man gjorde allt, för att förljufva
hennes lif, men kärlekens lycka saknades i garfvarens
hus, och unga fruns lynne blef melankoliskt och
dystert.

Vid denna tid var Niklas ett par och tjugo år. Hans
kroppsbyggnad var ståtlig, och hans utseende så
fördelaktigt, att tjenstflickorna kallade honom
»vackra gesällen». Länge
dröjde det heller icke, förrän mästarens fru började
anställa jemförelser mellan den ungdomsfriske
ståtlige gesällen och den gråhårige maken, och dessa
jemförelser hade till följd, att fru Ingeborg i all
ärbarhet började att svärma för Niklas. Två hela år
dolde hon denna hemlighet i sitt hjerta, men så dog
gubben Gallstrom, och sedan sorgetiden var förbi gifte
sig den rika enkan med Niklas, som då blef mästare.

Från den tiden blef det ett annat lif för Niklas. Han
blef en matador inom det lilla samhälle, der han
förut gått obemärkt och förbisedd af alla, utom af
tjenstflickorna. Han bevärdigade icke längre sina
fordna kamrater med en blick, och sina fattiga
slägtingar, en syster och en svåger, glömde han
bort, i den glans han nu lefde. Men Niklas uppträdde
med så mycken anspråksfullhet i sin födelsestad,
att han till sist väckte en allmän storm af ovilja
emot sig. Embetsmännen sammanrotade sig mot hans
penningdryghet och gjorde lifvet i den lilla staden
så bittert för Niklas, att han beslöt att öfvergifva
de otacksamma och flytta till hufvudstaden, der han
hoppades finna ett bättre fält för sin verksamhet.

Efter några års vistande i Stockholm lyckades det
Barkander att vinna uppmärksamhet, ja, till och
med anseende,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>