Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenting ovanligt. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts fr. föreg. häfte, sid. 18.) - Vårfru-kyrkan i Köpenhamn. II. Svante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ömse sidor om sig en obekant figur, som gjorde
min af att också vilja stiga upp i vagnen. Barkander
studsade och ville rygga tillbaka, men de båda
obekanta karlarne sköto honom framför sig upp i
droskan.
»Hvad vill ni mig?»», frågade Barkander och skälfde
i alla lemmar, ty han anade, hvilka de obekanta
voro. Den ene visade fram ett tjenstetecken och sade:
»Vi ha order att arrestera er.»
Barkander dolde ansigtet i sina händer och mumlade:
»För sent!» Rättvisans tjenare togo plats i droskan,
som hastigt rullade bort. Då vagnen satte sig i
rörelse, tyckte Barkander sig höra ett skri ofvan
sitt hufvud. Det var fru Ingeborg, som nu förstod,
hvart färden gällde. Med ett utrop af fasa föll hon
afsvimmad i sin dotters armar.
(Forts.)
Vårfru-kyrkan i Köpenhamn.
II.
Om kyrkans yttre, med undantag af den nyss beskrifna peristilen med sina
sköna bildverk [1], icke gör något ovanligare intryck,
lemnar deremot dess inre, redan vid första steget, en
upphöjd, högtidlig och fridfull anblick, frammanande
för hjerta och sinne himmelska tankar.
Oaktadt, som vi förut antydt, byggnaden icke är af
några ofantliga dimensioner, verkar dock dess skepp,
med sina kolonner, sitt hvälfda, hasetterade tak
och sina marmorbilder, mäktigt och anslående, mera
till och med än många för sina omfångsrika interiörer
verldsbekanta byggnader. Skälet härtill torde ock för
en del ligga uti just saknaden af brokiga detaljer:
saknaden af ett öfverväldigande flöde af ornamentala
prydnader eller den oftast tunga prakten af guld
och bjertare färger, hvilket allt kan mera störande
inverka på det helas harmoni, men hvilken
i Frue Kirke framstår med den lugna storhet, att vi
till viss grad skulle kunna förlikna den samma med de
herrliga, ljusa molnpartier, som en stilla sommardag
teckna sig mot himlens blå.
Dessa det arkitektoniska
elementets egenskaper låta derföre ock, hvad som här
är hufvudsak, de etheriska och klara marmorbilderna,
med sin halft transparenta ton, framstå som det helas
sjelfva glanspunkter; och den omgifvande arkitekturen
lemnar sålunda deråt en, om vi så få kalla det,
skön resonans.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
