Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårfru-kyrkan i Köpenhamn. II. Svante. - Då man är till. E. S-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck af den fastaste tro, den innerligaste
hängifvenhet sluter Thaddeus sina händer samman till
bön kring hillebarden – det mordvapen, som skall
besegla hans martyrskap.
Bartholomeus och Simon Zelotes afsluta hela
dubbelraden. Med undergifvenhet och lugn, men med
ett orubbligt mod, hvilket ej kan nedslås af något,
ej ens genom åsynen af den skarpeggade knif, som tum
för tum, under gräslig tortyr, skall slita huden från
hans lemmar, framstår, med det förklarade uttrycket
af en sublim barnaoskuld, den vördnadsvärde – med
den kala hjessan, fårade pannan och det sida skägget,
om en hög ålder vittnande – Bartholomeus. Den bild,
som nu till sist möter vår blick, målar sig för ögat
liksom genom ett sorgflor. Såsom en typ för den
enskilta personlighetens strid för det gudomliga
i tillvaron här – den olika striden mot en verld
af ondska – framstår slutligen Simon med uttrycket
af en fullkomlig resignation. Ifrån den förfärliga
härfvan af laster och brott tyckes han vilja draga
sin blick tillbaka, för att rikta den inåt – ej här,
men bortom tidens gräns finnes frid! Han hvilar med
tillförsigt sina händer öfver bödelsinstrumentet,
sågen, hvilket skall sönderslita slöjan, som för
honom skymmer den eviga och strålande Guds dag!
Liksom det yttre smyckas med bildverk i basrelief –
Kristi intågande i Jerusalem (öfver hufvudingången) –
så glänser ock det inre af templet med flera herrliga
reliefbilder; med i sin art ej mindre skönhet, än de
fristående bilderna.
Vi nämna de öfver korets dörrar anbragta
basrelieferna: »Kristi dop» och »Nattvardens
instiftande», samt öfver de i kyrkan placerade
allmose-bössorna: »Barnets skydsengel» och
»Caritas»[1].
Men såsom mest betydande af alla dessa reliefarbeten
framstår den stora frisen (sjutiotvå fot lång och
sex fot hög) under korets halfkupol: »Kristi gång
till Golgatha».
Redan vid första blicken in i templet hägrar denna
omfattande, figurrika bildserie likt en strålkrans
eller krona öfver och omkring altarets partier,
bildande en lointain – sjelfva afslutningen till
det underbara perspektiv, som samtliga de sublima
marmorstoderna öppna för den inträdande åskådarens
öga.
Genom bilderna i peristilens fronton – Johannes
predikande i öknen – erinras man om början till
kristendomen, då åter »intågandet i Jerusalem» öfver
hufvudporten framställer förverkligandet af de nya
budskapen från rösten i öknen: »en varder kommande,
som starkare är än jag, hvilkens skoremmar jag
icke värd är att upplösa» ... men Golgathas kors
och qval i tempelrundens slutfond framstår som en
skön kontrast till fridens palmer från »tåget till
Jerusalem»; och dessa motsatser – kors och palm –
synas sålunda bilda hvarandras
komplement i den konstens och skönhetens gloria, hvars
kärna och midt utgöres af den i templets heligaste –
öfver altaret – sig höjande Frälsarens bild.
Och så samlar sig, som vi redan i början antydt,
kyrkans hela plastiska dekorering till en enda
helgjuten komposition!
I hvilken förklarad gestalt, genom den oförliknelige
konstnärens mejsel, framstår ej här den lära, om
hvilken skalden säger: ej högre finnes spord inunder
eller öfver solen; den andas varmt på silfverhår,
men svalkar dina gyllne lockar! –
Och vid anblicken af denna rena, ogrumlade
tempelskönhet kunna vi med så mycket friskare sinne
vända oss bort från detta stora flertal af så kallade
»andlige talare», hvilka, blottade på all inre anda,
bundits inom oklara dogmers täta dunkel, för att med
sitt inskränkta uppfattnings- och framställningssätt
gifva kristna symboliken en endast bokstaflig,
fullkomligt meningslös betydelse;
– och bort från dessa »andlige» och »andligt
sinnade», som i blindt och missförstådt nit eller
under skenhelighetens mask framkalla den vansinniga
(»religiösa») fanatismen;
– bort från alla dessa »andlige lärare», hvilka icke
ens genom sitt förvända sätt kunna räkna
sig till förtjenst att hafva framkallat den fria,
ädla och sanna forskningen, hvars välgörande
resultat städse mer och mer gör sig gällande,
men deremot med allt skäl böra få bära skulden för
just den djerfva fräckhet med hvilken en bornerad,
förmäten och låg skepticism alltemellanåt framstår med
sina vidriga verk och åsigter, för att i njutnings-
och vinningslystnadens intresse försöka besudla
äfven det heligaste;
– och slutligen bort från alla de obskurantismens
ohyggliga parasitväxter, som under århundraden rotat
sig fast vid kristendomens till sin kärna rena och
friska stam!
Vi vända oss från allt detta vid anblicken af
den öfverväldigande skönhet, som inom Frue Kirkes
tempelmurar möter vårt öga: vid anblicken af alla
dessa upphöjda gestalter, hvilkas anleten stråla med
ögon af himmelskt underbar glans, på hvilkas pannor
trona lifvets heligaste mysterier och der sjelfva
rytmen af liniernas gång i draperingens veck talar
till oss, som om vi förnumme andehviskningar från
högre sferer – i allt de mäktigaste maningar till
ett högre ofvan stjernorna!
I detta tempel, som lemnar en återspegling åt tankens
finaste doft, gifver engelns vinge åt fantasiens flygt
och kommer hjertats skäraste rosor att oemotståndligt
öppna sina kalkar i oförvansklig fägring af himmelsk
frid ... här, om någonsin, finnes tillämpning
af orden: »detta är ett heligt rum, ty, – här bor
visserligen Gud!»
Svante.
Då man är till.
Gerna må du klandra färden
Genom lifvet, bäst du vill,
Det är ändå här i verlden
Roligt till att vara till.
Ha’ vi minsta skäl att bråka
Under lifvets snabba gång?
Tänk, hur präktigt vi få åka
I planetens luftballong!
Stjernorna kring himlapolen
Till vår högvakt sig förent,
Och på resan omkring solen
Ha’ vi månen till betjent.
När du föds, man klär och bär dig:
Du är all omtanka qvitt.
När du dör, är kammar’n färdig
Att begagnas hyresfritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
