- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
50

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I höga norden. Anderson-Edenberg. - Konserten på Tre Byttor. (Fredmans Epistel N:o 51.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


omkring 33 1/3 fots fall pr mil. Utom detta jemna lopp
påträffar man i afseende å Torneådalens tvenne största
vattendrag, Torneå och Kalix elfver, det sällsynta
fenomenet, att de sammanbindas genom en naturlig
kanal, Tärende elf, ehuru båda fortsätta sin särskilta
väg till hafvet. Icke ens på Europas stora norra slätt
inträffar det att två floder på detta sätt blanda
sitt vatten, oaktadt der på många ställen och långa
sträckor ingen synlig vattendelare förekommer och
oaktadt flodernas sidogrenar der, liksom flerstädes,
på det mest invecklade sätt slingra sig omkring
och bredvid hvarandra. Endast på Esmeraldas slätt
i Södra Amerika, så vidt förf. känner, förenas två
floder, Amazon och Orinoco, på likartadt sätt genom
Cassiquiare, en gren af Rio Negro.

*



Vi omnämde i det föregående den märkvärdigt höga
medelsommarvärme, som är rådande i Torneådalen,
äfvensom att i följd deraf åkerbruket derstädes icke
möter några väsentliga klimatiska hinder. Åkerbruk
idkas der ock, men, liksom nästan öfverallt i öfra
Norrland, endast som binäring. Utefter Torneå-
och Muonio-elfvernas stränder, mer än utefter
Kalix- och Lanio-elfvernas, hafva nybyggare bosatt
sig i lappmarken; men de sakna både medel och insigt
för att kunna göra sig någon väsentlig inkomst af
sitt åkerbruk, hvartill de i öfrigt sakna ledande
och undervisande exempel äfven på kustlandet, der
dock jordens skötsel af ålder bedrifvits. Med jagt,
fiske och boskapsskötsel hafva de mest sysselsättning,
äfvensom med tjärbränning, då de icke sätta yxan till
roten, hvilket dock sker ofta, för ofta. En gång,
när ej skogen har någonting mer att lemna, skall
man kanske vända sig med rätt allvar till jorden;
men då, i stället för skörd, skall man till lön för
sitt arbete få det ödesdigra svaret: för sent!

Huru skulle likväl icke Norrland, och särskilt
Torneådalen, kunna förändras, förvandlas, om dess
befolkning hade förstånd och mod och medel! Det är
icke yxan, som det tillkommer att vara det förnämsta
verktyget i Norrland, utan spaden; det är icke
skogarna som skola bort, utan träsken,
kärrdragen, det stillastående, frostförande
vattnet. Der vår Herre låtit utstaka och upptaga
så makalösa afloppsgrafvar, som Norrlands elfver,
der borde menniskan kunna torrlägga sina tegar
och ängar. Men menniskorna hafva sina underliga
tycken och sedvanor. Norrlänningarne föredraga
att taga en skörd, som slumpen gifver, mer än
den egna omtanken, och sviker slumpen, skörda de
gerna af hela landet, om det kniper. Liksom man
beskyller vår fattigvårdslagstiftning för, att den
framkallat fattigdom, kan man äfven påstå, att landets
undsättning till de norra provinserna, så prisvärd
den än på ett sätt varit, icke blifvit dessa landskaps
befolkning till verklig nytta. Den har undergräft dess
energi, den har klippt vingarne af dess omtanke, som
måste, i följd af naturförhållandena, vara långsynt.

Det är icke hjelp i form af lättfångna almosor,
som någon arbetsför menniska skall hafva, minst
norrlänningarne. Det är en planmessig hjelp till
grundläggande af deras framtida sjelfbestånd. Man har
här vid lag, såsom alltid, i ögonblickets uppbrusning,
lyssnat endast till hjertats röst, icke rådfrågat
förståndet; man har glömt eller ej känt sanningen i
dessa ord, som en stor författare och menniskokännare
yttrat: »Det gifves många slags välgörenhet, men den,
som ger arbetsförtjenst, han ger mer än silfver och
guld, han ger belåtenhet med lifvet, sjelfständighet,
aktning för en hvar och för sig sjelf och Guds
välsignelse åt alla».

Det är arbetsförtjänstens välgörenhet, som bör utöfvas
mot Norrland, det är möjligheten att kunna torrlägga
sina vattensjuka, frostlända odlingsmarker, som bör
beredas dess bebyggare. Och först då skall Norrland,
efter våra omfattande begrepp om lifvets behof, kunna
tillfredsställa dem och det höga norden ej längre
förblifva ett land, på hvilket vi sydlänningar tänka
med en frosskakning och en känsla af medlidande. Först
då skola Norrlands inbyggare och nybyggare få större
skäl än nu, få verkligt skäl, att öfver sina trefna
hem i dalen, i lugnet bland sädesbärande åkrar och
gräsrika ängar, rista orden: »patria ubi bene» –
der jag befinner mig väl, der är mitt fädernesland.

Anderson-Edenberg.

Konserten på Tre Byttor.

(Fredmans Epistel N:o 51.)

Det ligger väl icke egentligen för den poetiska
betraktelsen någonting synnerligen lockande uti
karakteren: »Ett nedlagdt traktörsställe». Så
kallar nämligen herr J. G. Carlén i sin redaktion
af Bellmans samlade skrifter »Tre Byttor», som var
beläget i huset N:o 46 vid Drottninggatan och hörnet
af Clara Bergsgränd. Ett nedlagdt traktörsställe
företer for den opartiske betraktaren ett minus
af bränvinsångor, oskäligt skrål och blodviten –
ett minus, som borde vara ett plus för filantropen,
om icke närmaste (bränvins-) »magasin» påminde om
det Horatianska: »Naturam expellas furca, tamen
usque recurrit»
. Men när det är fråga om »nerlagda»
näringsställen, må vi för all del icke diträkna
dem, som Bellman besjunger bland indragna krogar
i vanlig mening. »Indragna» äro de uti svenska
poesiens historia för alla tider. Bellman är ännu i
dag innehafvare af rättigheterna och hans lägenheter
stå öppna för hela verlden. Vi ville gerna försöka att
betrakta konserten på »Tre Byttor» med Bellmans ögon,
och i anseende till föremålets aflägsenhet kommer
det oss synnerligen väl till pass att få begagna
prof. Wallanders synglas.

Nu är att märka, att Movitz, som härvidlag är sjelfva
konsertmästaren, icke för ögonblicket, d. v. s. på
herr Wallanders tafla, trakterar sitt instrument,
ty klarinetten ligger, som man ser, öfver noterna på
stolen; utan vi se honom, just som han, »röd om näsan
som en tupp, slog takten och stampa och ropa». Han
står till höger om Ulla, som sneglar på honom, med
ett skälmskt småleende sväfvande på sina läppar. Det
är Galuppis »aire», som just nu går af stapeln. Herr
Galuppi är ingen bagatell, må läsaren tro; herr
Carlén meddelar i noterna till den upplaga af Bellman,
han redigerat, följande upplysningar:

»Galuppi är den berömde tonkonstnären, kompositören
till »Dido» och »Iphigenie i Tauriden» samt en mängd
andra operor och musikstycken, »alla utmärkta genom
originalitet i idén och skönhet i melodierna». Född
1703, i trakten af Venedig, »gjorde han så ovanligt
hastiga framsteg, att han inom kort, så till
sågandes, bemäktigade sig alla Italiens teatrar
medelst sina musikaliska kompositioner»; och samma
eldiga ungdomskraft följde honom ända in i senaste
ålderdomen. En tid lefde han i Petersburg, anställd
som kapellmästare och af kejsarinnan (Catharina)
öfverhopad med utmärkelser och dyrbara skänker. Han
dog 1785.»

Behöfva vi presentera de öfriga
personligheterna? Fredmans Epistel N:o 51 gör det
vida bättre, än någon annan förmår. Låtom oss först
fästa ögonen på figuren till venster i förgrunden:

        "Mollberg satt uppå sin stol,
Jemnt med fingren han drilla och flög som hin håken,
        På sin stora basfiol
Han spelte solo och surra med stråken" o. s. v.

Nej, se på Wingmark, för hvilken pojken står
och håller notboken! Han kännes godt igen på beskrifningen:

        "Wingmark såg ut ackurat
Som på solfjedrar der man en herde ser lipa,
        Som i lunden står så flat
Och har i truten sin ljusgula pipa.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free