Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Amager. - Enkåret. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 32.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något om Amager.
I Öresund ligger, på danska sidan, midt emot Lund
och Malmö, en fruktbar ö, som medelst en bro är
förbunden med Danmarks hufvudstad. Denna ö, om
ungefärligen en qvadratmils omkrets, heter Amager
och dess bebyggare äro af holländskt ursprung. På
förslag af modern till Christian II:s älskarinna,
den inflytelserika och förståndiga fru Sigbrit, som
var född i Holland, gynnade konungen hennes landsmäns
invandring, i afsigt att genom dem införa en bättre
ordnad trädgårdskultur. Tjugofyra familjer invandrade
och blefvo anvisade boningsort, som derefter en tid
bortåt kallades Halländarebyn. Desse främlingar
bevarade länge sitt hemlands språk och seder;
allt hos dem var så, som i deras fädernesland,
och i kyrkan predikades på holländska. Med tiden
försiggick dock en förändring, så att nu mera förstå
de flesta Amagerbor endast danska. Emellertid erinrar
dock mycket hos dem ännu om deras gamla ursprung: de
små, renliga boningsrummen, hvilkas tak, dörrar och
fönster äro bestrukna med ljusblå oljefärg, bibehålla
ännu sin holländska prägel, liksom drägterna och
namnen. Qvinnorna igenkännas på de
lysande färgerna, de breda gula och röda
kanterna på tröja och underkläder och de mörkblåa
kattunsförklädena. Karlarne utmärka sig bland annat
genom de vida svarta byxorna och halsduken, som på
fruntimmersmaner nedhänger på ryggen.
Om man från Köpenhamns praktfulla gator, Amaliegadens
palatser och paraden på »Kongens Nytorv» begifver sig
ut på den lilla ön och der ser det trägna lifvet,
liksom rörelsen i en bikupa, samt inträder i en af
dessa rika trädgårdar, som förse hufvudstaden med
grönsaker, så tror man sig plötsligen, såsom genom ett
trollslag, förflyttad till en af Amsterdams förstäder
eller till omgifningen vid Utrecht.
Inträder man i ett af värdshusen, der sjöfolk,
handtverkare och grönsaksmånglare samlas på lediga
stunder, så blir öfverraskningen än större. Der
träda ännu mera i ögonen folkets holländska prägel
och lefnadssätt.
Den danske målaren Exner har i en präktig oljemålning
framställt scener ur detta lif, hvilka vi här med
xylografens tillhjelp återgifva. Taflan är så talande
i och för sig, att någon närmare redogörelse derför
torde vara öfverflödig.
Enkåret.
Berättelse af Emilie Flygare-Carlén.
(Forts. fr. föreg. häfte, sid. 32.)
7.
Mellan svågrarne och mellan svägerskorna.
Robert Kennedy till John Kerner.
»Heders bror!
Jag litar på, att du fullkomligt noggrant
uträttar alla mina uppdrag, enligt medföljande
promemoria.
Det ofantliga arbete, som här i England väntade
mig i följd af min ädelsinnade slägtings död och
förordnanden, gör mig väl till en mera behållen man,
än jag förut var, men har äfven till följd, att jag
kommer att söka, i stället för förlängd permission,
afsked från mina befattningar i rätterna och banken,
för att hädanefter uteslutande egna mig åt det
industriella gebitet, som också mest ligger åt min
smak och mitt begär efter ständig verksamhet. Då jag
får allt klart här, bosätter jag mig likväl i Sverige
för mina gamla föräldrars skull. Emellertid inträffar
jag på bestämd tid, för att reda ut den krångliga
harf van af salig Julius’ intrasslade affärer.
Jag hoppas att Matilda då skall se mig med någorlunda
nöje. Jag är förtjust att höra från dig, det hon
alltjemt lär sig finna, att lifvet är en nog allvarsam
sak, att fordra hvars och ens uppmärksamhet.
Tusen helsningar till Minny!
Om en månad träffar du mig.
Broderligen
Robert.
P. S. Äfven här har jag, besynnerligt nog, fått
affärsuppgörelse med ett ungt fruntimmer, en slägting,
med hvilken jag dock har vida lättare att komma fort,
än med min lilla svägerska.»
John Kerner till Robert Kennedy.
»Högt aktade broder!
Alla de uppdrag, hvarmed du hedrat mig, skola
punktligt verkställas.
Jag gick till damerna med de nyheter, som ditt
bref innehöll. Minny strålade af glädje att snart
få återse dig, men Matilda, som jag, obetydliga
hvardagsmenniska, naturligtvis aldrig förstått och
hvilken jag det oaktadt alltid hembär min ödmjuka
hyllning, emedan hon synes mig lik en poetisk myt i
qvinnohamn, Matilda, upprepar jag, blef blek som en
lilja, då hon eljest nu på sista tiden blomstrat
som en ros. Hvad
har ni er då emellan, eftersom alltid ditt namn
sätter henne i något slags ängslig vibration? Hon
sade likväl icke ett ord, icke ens det vanliga:
»Gud ske lof, efter nästa sammankomst lemnar
Robert förmynderskapet!» Men hon såg så olycklig och
nedtryckt ut, att jag skulle velat göra nästan hvad
som helst, för att åter få se det älskliga leendet
på hennes läppar.
Jag hoppas, att hvad jag här öppenhjertigt skrifvit
om mina intryck i afseende på Matilda, ej inger dig
den galna tanken, att hon i någon mån bortskymmer min
förträffliga och älskade Minny! Nej – men både jag och
Minny anse henne som ett heligt testamente af Julius
... du vet, att han gaf henne en verklig dyrkan,
och hvem skulle för öfrigt kunna vara annat än öm
emot henne, som står så ensam och nu är så tålig,
om än stundom litet barnslig. Gud, och icke jag,
begriper, huru du har mod att behandla henne på ditt
allvarsamma sätt!
Välkommen hit, redlige broder och nu rike man!
Din vän och ödmjuke tjenare
J. Kerner.
P. S. Jag har också ett postskriptum att framte
... Vår unga enka, som nu icke har mer än fyra
månader qvar af sorg-året, lärer icke, efter hvad jag
kan förutse, bli i saknad af ett godt anbud. Vår nye
domare visar den mest påtagliga attraktionskraft åt
det hållet, då hon för Minnys skull antager en och
annan bjudning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
