Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfars klinga. - För fäderneslandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ej för den du älske krig.
Det fins blott ett i hela verlden,
Som heligt är för stoftets grand,
Det är då männer draga svärden
För Gud, för kung och fosterland!
Men denna strid ej endast föres
Med svärd och klinga, krut och bly:
Hvar kraftfull arm i möda röres,
Hvar mannatanke synes gry,
Hvar hjertan klappa, blickar flamma
Och ärligt ord slår bröst i brand –
Der föres striden, än den samma,
För Gud, för kung och fosterland!
Det är först då, när tanken hånas
Och ordet mer gehör ej får,
När mödan störes, lugnet rånas
Och blicken skyms af sorgens tår,
Det är först då, som du från väggen
Må taga farfars arf i hand
Och stärka fästet, hvassa eggen
För Gud, för kung och fosterland!
Min arm är tung, min syn försvagas,
Det lider mot min sista qväll,
Och sedan vet jag, att det dagas
För gubben uti fridens tjäll!
Tag svärdet du: dess tunga klinga
Jag lägger tryggt i barnets hand,
Guds kraft är mäktig i de ringa,
Väx upp till stöd för fädrens land! – –
Så talar gubben, pilten lyssnar
Med ögon, glänsande och blå;
Och när den gamle, mattad, tystnar,
Ses barnet lyssnande än stå.
Det tänds i gossens unga sinne
En gnista, som en dag i brand
Uppflammar vid det flyddas minne,
Till heder för hans fosterland!
-ed-.
För fäderneslandet.
Du, vårt stolta, vårt gamla, vårt herrliga land,
Hvad mitt hjerta högt klappar för dig!
Under sekler mot fjällhög, mot grönskande strand
Bryta rullande vågorna sig.
Men i fjällen det växer ju jern, derutaf
Smidas billar till plog, smidas svärd.
Det är skönt att gå ned i den gömmande graf
Under striden för fädernehärd!
Väl du suckade tungt under främmande tvång
Mången gång; men din boja du bröt.
Uti häfdernas bok, uti skaldernas sång,
Af det blod, för din frihet sig göt,
Lefver minnet ännu, lifvar sinne och mod
Uti klappande hjerta i barm.
Stor är vågornas kraft i den svällande flod,
Stor är kraften i nordmanna-arm.
Der, hvar Engelbrekt drog för din frihet sitt svärd;
Der, hvar Sturarne drogo i strid
För att häfda din rätt, för att skydda din härd,
För att hägna din inbördes frid,
Veko undan besoldade skarornas här,
Så snart ej en förrädare fanns,
Ty den tiden hvar svensk hade friheten kär,
Och han vann med sitt svärd mången krans.
Gustaf Wasa likväl åt din åldriga jord
Gaf den frihet, som ännu du har.
Kraft i handling han göt, lade vishet i ord,
Och en Odin, fast kristnad, han var.
Derför följde också, der hans fana man bar,
Sverges folk honom gladt uti strid.
Snart en fiende mer ej i landet fanns qvar,
Och det växte i välstånd och frid.
Ser du Carlvagnen der, hur han rullar i skyn
Sina hjul utaf strålande gull;
Ser du norrskenets glans vid det nordliga bryn
Uppå himlen, af stjernrunor full;
Tänk med stolthet uppå denna åldriga nord,
Der du föddes och fostrades, tänk,
Att än frihetens träd växer friskt i dess jord –
Bort ett blad af dess krona ej skänk!
Tänk på Lützen och på Gustaf Adolf, som der
Göt för samvetets frihet sitt blod;
Tänk på Bälterna, på hur’ Carl Gustaf sin här
Förde öfver med djerfhet och mod.
Glöm ej Narva, ej glöm Tolfte Carl! Utaf jern
Var hans vilja, så väl som hans svärd;
Tänk på Hogland också, på Svensksund! Och till värn
Skall du stå för din fädernehärd.
Om från ost eller syd ljuder krigsgudens röst,
Sträcker örnen sin väldiga flygt,
Sänk det vingade lod i hans svällande bröst,
Sigta säkert och skjut sedan tryggt;
Ej vanslägtas ifrån dina fäder, ej fly,
Om för tio – du hellre må dö!
Akta ringa om än blifver krutsprängd din hy!
Så hon äskar, din nordiska mö.
Fatta mod, svenske man, både gammal och ung!
När det gäller, försvara ditt land
Med ditt blod, med ditt lif, och beskydda din kung –
Han är värd, att du knyter din hand
Kring svärdfästet med kraft: för ditt land och för dig
Han ju verkar och vill blott ditt väl.
Ej med rosor beströdd är hans mödande stig,
Ej bor lugnet alltjemt i hans själ!
Om för fiendens svärd du måst’ falla och dö,
När du kämpar på fädernas vis;
Från den Baltiska strand upp till nordpolens snö
Skall ditt mannamod sjungas med pris.
Om du kommer igen, utaf fiendelans,
Till din ära, rikt tecknad med sår,
Svea då kring din lock flätar segrarens krans
Och med stolthet till mötes dig går.
Rdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
