Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tafla af Tidemand. - Skuluberget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betraktande den älskliga gruppen, kan man icke
undgå att i själen erfara ett visst intryck
af den frid och tillfredsställelse, som ligger utbredd öfver
de särskilta familjemedlemmarnes anleten, särdeles vid tanken derpå,
att lifvet i all sin enkelhet dock kan bjuda så mycken lycka och
sällhet, blott sinnet hålles friskt och hjertat
förblifver oberördt af verldens fåfänga och konstlade behof.
Och med detta goda intryck taga vi afsked från den
lyckliga fiskarfamiljen och vända ögat till någon ny
bild i det vexlande sceneri, vår tidskrift fått till
uppgift att framlägga.
Felix *
-
Skuluberget.
Ångermanland är onekligen Sveriges vackraste
provins!» utropar med oskrymtad förtjusning den lärde
Wilh. von Schubert, hvilken, efter fleråriga resor
och forskningar i vårt land, deröfver utgifvit en
beskrifning, i hvilken han lemnar de flesta af sina
föregångare och efterföljare på detta fält bakom
sig, icke allenast i fråga om lärd grundlighet,
skarpsinnighet och opartiskhet, utan jemväl genom
den varma kärlek för sin ingalunda lätta uppgift och
den innerliga välvilja för vårt land och folk, han,
främlingen, röjer på hvarje blad i sitt utmärkta
arbete.
Och Ångermanland är visserligen en herrlig
provins. Här möter oss icke denna veka, idylliska
natur, med sina slingrande »silfverbäckar» och susande
boklundar, inbjudande till hvila och drömmar, som
gjort det mångbesjungna Blekinge så ryktbart, men
deremot en natur, som till sin allmänna karakter
är full af storhet, kraft och allvar, en natur,
manande till arbete, ihärdighet och – försakelse. Ty
i Ångermanland, hvars kanske rikaste skatter ännu
ligga djupt dolda i de väldiga bergens inre, måste
man framför allt arbeta och försaka, om man skall
kunna ur de många olika näringsgrenar, som i detta
egendomliga landskap frammanat sig sjelfva, hämta
en nödtorftig bergning. Ingen vågar derföre i dessa
trakter uteslutande egna sina krafter åt jordbruket;
ty huru rik och lofvande den böljande säden än må
visa sig näst före skörden, så kommer som oftast den
smygande frostnatten och med isig tunga slickar tegen,
som, då sol åter går upp, visar den tröstlösa
bilden af svarta, sorgligt vaggande ax – den hemska
grafvården på odlarens så skoningslöst dödade
förhoppningar. Ångermanlänningen måste derföre egna
sig åt jemväl andra, ofta nog icke mindre ovissa
näringsgrenar, såsom fiske, jagt, skogsarbete, slöjd
och handel, och det är just denna så olikartade,
rastlösa verksamhet, som hos honom frammanat den
sällsynta kraft, intelligens och förmåga att finna sig
i olika lägen, som så fördelaktigt utmärker honom.
Men om å ena sidan Ångermanlands öfver hufvud
majestätiska natur med sina höga berg och djupa
furuskogar skapat det, om vi så få uttrycka oss, stålsatta, som i
invånarnes skaplynne utgör hufvuddraget, så torde man
å andra sidan med samma berättigande kunna antaga,
att den herrliga natur – mild, utan att vara vek
–, som famnar de inom detta landskap så talrika
sjöarne och vattendragen, och framför allt den sköna
Ångermanelfvens tjusande vattenspegel, hos dem alstrat
denna själens jemnvigt och hjertats godhet, som så
otvetydigt framgår och så harmoniskt sluter sig till
det djupa allvar och den medvetna kraft, hvarom vi
förut talat. Derför är också ångermanlänningen nöjd
med sin lott: han klagar icke, äfven om nöden står
för dörren eller redan inträdt i stugan.
 |
Parti vid Skuluberget i Ångermanland. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
