Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under Eqvatorn. - Om vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett språkrör en döf stämma: »Skepp, ohoj!» Förste
styrmannen fattar språkröret och svarar: »Halloh!»
Passagerare och besättning skynda upp på däck i
den tanken, att man skall tala med ett förbifarande
skepp. Emellertid frågar den osynlige vidare: »Hvad
för ett skepp är det och hvarifrån kommer det?»
Skeppets namn, hemort och bestämmelse angifvas
samvetsgrant. Nu frågar Neptunus för tredje gången:
»Finnes någon om bord, som ännu icke passerat linien?»
På det nu följande »ja», kommer Neptunus med en
oerhörd hofstat stigande uppför fallrepstrappan. Han
bär en krona af gulmålad segelduk; skägg och hår
äro af hvit Manillahampa. Hans hermelinmantel är
en tjärad pressenning, benen omslutas af ofantliga
vattenstöflar, och till tecken att hans rike är
hafvet dryper hela figuren af vatten. I handen
håller han den väldiga treudden, ett teleskop och en
oktant. Honom följer hans förste minister i peruk
och skägg af hafsgräs samt för öfrigt kostymerad i
öfverensstämmelse med sin höga värdighet. Han bär den
enda sak, som icke är våt: en stor bok, hvari passagerarne
skola anteckna sina frivilliga bidrag. Den tredje
är barberaren med sina verktyg, som här bestå af en
kolossal träknif, ett ämbar tvålvatten, blandadt med
sot, och ett stycke gammal segelduk som handduk. De
öfriga komiska figurerna i tåget uppträda till största
antalet som musikanter, och alla föremål om bord,
som kunna gifva en ton eller något slags buller,
hafva utsigt att blifva upptagna i orkestern. Då
hela tåget kommit upp på däck, hålles först, under
de improviserade instrumenternas kraftyttringar, en
högtidlig procession, med Neptunus i spetsen, tronande
på en triumfvagn, så vida härför kan anskaffas en
kanonlavett eller någonting dylikt. Sedan göres halt;
de, som skola döpas, framkallas, en i sender, och
tillfrågas om namn, stånd o. s. v.,
hvarpå ministern förelägger dem den stora boken för
inskrifvande af deras tribut. Sedan denna vigtiga
handling är slutad, framskrider Neptunus med stor
värdighet, för att med tillhjelp af sin oäkta oktant
observera solen. Sedan denna observation lyckats,
utföres räkningen med krita på däcket och som resultat
gifves noll. Nu förkunnar ministern, att man befinner
sig rakt under linien, och inbjuder nykomlingarne
att med egna ögon öfvertyga sig härom. De sättas
ned, efter hvarandra, på ett bräde, som är lagdt
tvärt öfver ett med vatten fyldt kärl. När så en
satt sig ned, hålles kikaren framför honom och han
varseblifver nu på himmelen verkligen en linie, ty
man har förut spänt ett hår öfver ett af de inre
glasen. Nu förelägges observatorn någon fråga,
men just som han öppnar munnen för att svara, börjar
barberaren intvålningen och stryker honom kanske också
med en i den svarta mixturen doppad borste i munnen,
för att putsa tänderna. Sedan den sålunda insmorde
åter blifvit afgniden, förkunnar man honom, att han
nu kan passera fritt i Neptuns rike, men innan han
hinner stå upp, ryckes brädet undan honom och han
ser sig försatt i det våta elementet, på ett sätt,
som är raka motsatsen till det vid döpelseakter eljest
brukliga. Kanske får han också, extra, ett par baljor
vatten öfver hufvudet, ty sådana duschbad spela en
hufvudroll vid hela farsen och emottagas sannolikt
rätt gerna under den glödande eqvatorsolen.
Sedan »alle man» blifvit döpta, håller Neptunus,
under skallande musik, en ytterligare procession
och begifver sig slutligen med sitt följe tillbaka
åt hafvet. Återstoden af dagen är en fridag för
besättningen.
På sådant eller liknande sätt försiggår liniedopet,
ty matrossnillet är uppfinningsrikt nog att lämpligt
variera den gamla komedien.
-
Om vattnet.
Inom naturen finnes otvifvelaktigt mycket, som på
hvarje menniska gör ett stort och öfverväldigande
intryck och om hvilket derför ingen kan förblifva i
okunnighet, då
deremot det arbete, som tyst och stilla försiggår
inom naturens alla områden och först efter lång
tid – måhända årtusenden – på ett i ögonen fallande
sätt visar sina verkningar, ganska ofta icke af oss
uppmärksammas. Det är derföre vi i dag hafva fästat
våra tankar vid en anspråkslös, men icke derför mindre
verksam arbetare: vattnet, om hvars stora betydelse
i naturens hushållning vi vilja yttra några ord.
Det är alla väl bekant, att detta ämne, eller,
såsom de naturkunnige säga, denna kropp, förekommer
uti trenne olika former: såsom fast, flytande och
luftformigt. Vi vilja först betrakta det i sin
flytande form.
Man skulle nästan kunna säga, att öfverallt inom
naturen spelar vattnet en framstående roll. Om vi
först och främst tänka på den vigt, det äger för
de organiska eller lefvande kropparne, kunna vi
lätt göra oss ett begrepp derom, då vi besinna,
att t. ex. menniskokroppen består till 4/5 af
vatten. Menniskor och djur kunna derföre icke undvara
det samma, utan att tillsätta lifvet. Vid stark torka
se vi på växternas slokande blad och böjda grenar,
huru äfven för dem vattnet är oumbärligt. Det är
nämligen, till följd af vattnets upplösande förmåga,
hufvudsakligen genom dettas närvaro, som växterna
kunna ur jorden upptaga de ämnen, som tjena dem till
näring; det uppmjukar jorden så, att rötterna kunna
genomtränga den; regnet medför till växterna den
genom förruttnelse uppkomna ammoniaken, som löser
sig i luftens vatten.
Vi se dagligen bevis på, af hvilken oändlig betydelse
för industrien vattnet är. En af de egenskaper, som
utmärker det, har derinom i synnerhet blifvit tagen
i anspråk, nämligen: att vattnets partiklar eller
smådelar äro rörliga om hvarandra. Om man slår in
en spik uti en träskifva, så komma naturligtvis de
partiklar, hvilka träffas af spiken, att skjutas åt
sidan och försättas sålunda i en dock ganska snart
öfvergående
rörelse. De kringliggande partiklarne förblifva
under tiden i hvila. Annorlunda gestaltar sig inom
vätskorna ett likartadt fenomen: till följe af den
mindre sammanhangskraften hos dessa ligga partiklarne,
så att säga, så löst, att en förskjutning af några
ögonblickligen framkallar rörelse i en större del af
vätskan, kan hända i hela dess massa. Mångfaldiga
verkningar uppkomma af denna i första ögonblicket
skenbarligen ringa orsak. En af dem hafva vi dagligen
för våra ögon: att ytan af ett stillastående vatten
alltid är horisontal. Det kan ej på en vätskas yta
uppstå några qvarstannande höjder, enär de rörliga
partiklarne måste rulla utför alla af en eller annan
orsak uppkommande »backar», tilldess vätskemassan
kommer i jemnvigt. Vattenpasset grundar sig på
detta förhållande. Genom rörligheten hos partiklarne
förmår en från en högre punkt kommande vattenmassa
trycka upp det framför henne varande vattnet till
ungefär lika höjd med henne sjelf. Detta se vi
uti de s. k. artesiska brunnarne, d. v. s. i dalar
gräfda springbrunnar, från hvilka strålen stiger,
tilldess den kommer i det närmaste till lika höjd med
omgifvande berg, hvarifrån vattnet kommit. Ett ännu
närmare liggande och enklare exempel erbjuder oss en
af våra dagars största beqvämligheter : vattenledningarne.
Det förde oss allt för långt, om vi skulle närmare
fästa oss vid andra i industrielt hänseende vigtiga
tjenster, hvilka vattnet gör menniskan; det ofvan
sagda, tillsammans med en tanke på hvad ångan,
beherrskad och ledd af snillet, förmår åstadkomma,
torde vara nog för att låta oss fatta, att vattnet
på mångfaldigt sätt medverkat till menniskoslägtets
framåtskridande på det praktiskas område.
Sedan vi nu i korthet talat om vattnets värde, så
väl för det organiska lifvet, som för industrien,
vilja vi fästa oss vid den verksamhet, som blifvit
detta ämne gifven inom naturen i dess helhet.
Alla vattensamlingar på jorden hafva, hvar för
sig, stor vigt: hafven bära till många trakter den
oumbärligaste af alla kryddor – saltet; floderna
bilda vägar, deras fall utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
