- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
152

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kaffet och dess införande.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om kaffet och dess införande.

Oaktadt de gissningar, som de lärde uppställa,
och hvilka gått ända derhän, att inblanda sjelfve
fader Homerus i saken, synes det nu temmeligen
bevisadt, att kaffet var obekant för de gamle och
att det samma måste betraktas som en den moderna
bildningens acqvisition.

År 656 efter Hedschra[1], det vill säga i trettonde
århundradet efter den kristna tidräkningen, anför
historieskrifvaren Ahmet-Effendi kaffet såsom
grundbeståndsdel af en ganska angenäm dryck och
påstår, att en dervisch var den förste, som beredde
en dekokt deraf. I motsats härtill påstår dock
franska vetenskapsakademien, att denna uppfinning
härstammar från priorn i ett kloster, beläget i den
del af Arabien, hvarest kaffebusken är inhemsk.

Denna lärda förening uttalar sig öfver ämnet på
följande sätt: »Kaffets egenskaper upptäcktes af en
prior; han hade en längre tid gjort den iakttagelsen,
att getterna, då de ätit deraf, blefvo särdeles
lifliga och muntra; derföre föll han på den tanken,
att betjena sig af fröet, för att hålla sina munkar
vakna under morgonbönerna, hvarvid de icke sällan
insomnade.»

Men vare sig nu, att kaffet, som dryck,
upptäcktes och användes af en dervisch
eller en klosterprior, så mycket är dock
visst, att dess användning ursprungligen
utgick från Persien och Abyssinien. Först år
1459 blef det inhemskt i
Egypten. Efter eröfringen af detta land införde
Selim år 1517 kaffedrickningen i Konstantinopel,
oaktadt några sultaners stränga förbud och den
fördömelse, hvarmed flere religionsifrare hotade
kaffedrickarne.

Den på téet i Amerika lagda skatten bragte
detta land i uppror, och dess afsöndrande från
England inträffade. Äfven kaffet har framkallat en
revolution. Stängandet af de offentliga kaffehusen
i Kairo hade blodiga uppträden till följd; men
mocka-amatörerna segrade, liksom senare tedrickarne.

Tiden för den arabiska kaffebönans införande i
Europa är bekant. Rouwaloff (år 1589), P. Alpin
(1591), Bacon af Werulam (1614) och Meisner (1621)
omnämna redan kaffet. Men först år 1645 visade sig
kaffet i Italien såsom handelsartikel i de merkantila
förbindelserna med Egypten och Turkiet.

I London öppnade man de första kaffehusen år 1652,
och i Paris 1669. Ett skålpund mocka-kaffe kostade
då öfver hundra riksdaler.

Nienhoff, holländsk gesandt i Kina, var den förste,
som försökte att blanda denna dryck med mjölk.

År 1675, då Carl II besteg Carl I:s blodiga tron,
räknade man i London redan 3,000 kaffehus. Besökarnes
af dessa anstalter politiska åsigter måste dock hafva
mycket misshagat konungen, ty han gaf befallning
att stänga samtliga kaffehusen. I Frankrike hvarken
blef kaffebönan så hastigt antagen, ej heller blef
hon förvisad, såsom i England. Först
då Voltaire besjöng kaffet och Procope öppnade sina
salar för njutningen af denna dryck, kom det på modet
och åstadkom en vigtig förändring inom de njutbara
vätskornas område.

illustration placeholder

Kaffebusken.



Mot slutet af adertonde århundradet öfverflyttade
holländarne kaffebusken från Mocka till Java, Batavia
och Amerika. År 1713 skänkte general Resson en planta
deraf till botaniska trädgården (Jardin des plantes)
i Paris. År 1720 blef i samma hufvudstad en planta
öfverlemnad åt herr Declieux, för att med största
sorgfällighet bringa den samma till ön Martinique. Som
resan dit varade ganska länge, så skulle den späda
plantan hafva förtorkats, om icke den samvetsgranne
öfverbringaren afknappat sin egen ration sött vatten,
för att regelmessigt och tillräckligt kunna vattna
den. Herr Declieux’ omsorg blef rikligt belönad,
då kaffeträdet genom denna planta utbreddes öfver
Martinique, Guadeloupe och San Domingo och småningom
blef en mäktig häfstång för dessa öars blomstring
och rikedom.

Kaffesorterna låta, efter de trakter hvarifrån
de härstamma, indela sig i trenne hufvudsorter,
nämligen:

1) Arabiskt Hit hörer Mocka-kaffet, med grönaktiga
eller blekbruna, på ena sidan flata, ungefär 1/4 tum
långa bönor.

2) Ostindiskt Detta
liknar i allmänhet de
största bönorna af 1/4–1/3 tums längd. De bästa
sorterna af detta äro följande, nämligen: det så
kallade Java-kaffet, med glänsande bönor af gul, brun,
blå och grön färg (de minsta af dessa blifva ofta
utsökta och sålda för Mocka-kaffe); Menado-kaffet,
från ön Celebes, med mycket stora, brunaktiga bönor;
Manilla-kaffet, bestående af grönaktiga, matta bönor,
delvis ännu beklädda med sin silfvergråa frökapsel,
samt Bourbon-kaffet, med mycket stora, hvitskiftande,
aflånga, åt ena ändan smalnande bönor af ringa arom.

3) Amerikanskt Af
detta anses såsom bäst Surinam-kaffet, med
breda, grönaktiga, ofta i ena ändan spruckna bönor;
äfven Cayenne-kaffet är ett af de bättre
slagen, ehuru ej mycket i handeln förekommande;
Santes-kaffet, från Brasilien, har blekbruna,
till en del i rödbrun frökapsel liggande bönor.
För öfrigt förekomma flera andra sorter, benämda efter
de resp. produktionsorterna, alla af mindre värde.

Som bekant, är Mocka-kaffet det bästa, och det
amerikanska (deribland det hos oss allmänt i handeln
förekommande s. k. brasilkaffet) det sämsta. Ett
undantag från det amerikanska är dock det i det
inre af Peru producerade kaffet, hvilket, enligt
Gerstäcker, är lika godt som det bästa mocka. Detta
kommer dock icke till utförsel. Då emellertid här
kan produceras en nästan obegränsad mängd kaffe, så,
när en gång ångbåtsfarten på Amazonfloden blifver fri
och dessa trakter blifva öppnade för verldshandeln,
hafva vi, visserligen i en långt aflägsen framtid,
utsigt att, i stället för det afskyvärda brasilkaffet,
få njuta af doftande »mocka» från Amerika.

-


[1] Hedschra betecknar den Muhamedanska tidräkningens
början vid Muhameds flykt från Mecka till Medina år
622 efter Kristi födelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free