- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
160

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för blomstervänner. - En blomsterväns iakttagelser. - Logogryf. Lea. - Charad. And. Er. S. - Gåta. Wilhelmina. - Bokstafsgåta. - Upplösningar från föreg. häfte, sid. 128 - Rättelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Något för blomstervänner. Om man sätter en
hyacintlök omvänd i en blomkruka, nämligen med
nedåt riktad groddspets, så att denna ingår uti
hålet i bottnen, och sedan ställer den med jord
fyllda blomkrukan på ett högt, tre till fyra tum
vidt, med vatten fyldt glas, så skall man snart
hafva en vacker anblick, nämligen att se plantan
växa nedåt i vattnet och utveckla blommor i samma
fullkomlighet och med samma färgprakt, som i fri,
ren luft. Ännu mera öfverraskande är denna anblick,
när man i samma blomkruka ofvan den omvända löken
sätter ännu en annan uppåt riktad; begge växa och
blomma då så öfverensstämmande, att man vid första
anblicken lätt tager vattenblomman för en spegelbild
af luftblomman. Till detta täcka experiment kan man
ännu använda blomsterlökarne, om de också redan vuxit
till en höjd af två till tre tum; men man måste då
något vidga hålet i blomkrukans
botten, för att kunna sticka plantan igenom, utan att
skada henne. Glasen dertill borde hafva tolf tums
höjd och tre och en half tums diameter, öfverallt
vara lika vida samt upptill försedda med en fals
för blomkrukans placerande. Men till dess industrien
lemnar dylika glas, kunna också de redan tillgängliga
användas.

En blomsterväns iakttagelser. Till
plantornas mest intressanta kemiska förändring
hör utan tvifvel den artificiella förändringen af
blommornas färg genom tillförande af vissa ämnen till
deras rötter. Uppblandar man jorden, hvari de växa,
med pulveriseradt träkol, så erhålla blommorna
af georgin-, rosen- och neglikväxter m. fl. en
vida mörkare och fylligare färg. Kolsyrligt natron
färgar hyacinternas kalkar röda, jernstoft färgar
dem blåa och violetta; fosforsyrligt natron förändrar
blomsterprakten hos andra trädgårdsväxter på det mest
skiljaktiga sätt, allt efter deras förra färg.

Logogryf.

Mitt hela med smak och med omsorg man höljer,
Förstås om förmögen och smakfull man är,
Om icke, bak bomull och skinn man det döljer
Och, utfattig, fram man i dagen det bär.
Guds skapelse är det, vi alla det äga
Till låns på vår skiftande, backiga färd,
Men qvinnan, då derpå hon riktigt kan väga,
Förstår med det vapnet eröfra en verld;
Har så litet skönhet och grace hon tillika,
Se då är det färdigt, som Amor befallt,
Och kejsare, kungar och krämare skrika:
"Tag kronan, tag hjertat, tag kassan, tag allt!"
Så mäktigt, j sköna, det vapnet kan vara,
Men ack! bland miljoner en enda förmår
Att bruka det så, och de öfriga bara
Med samma resurser gå fram såsom får.
Nå, ej är det värdt på den saken att tänka,
Man gör hvad man kan, det är vackert nog så,
Och derför, j gissuga, vill jag er skänka
I dag några gåtor att gissa uppå:
Ett sjutal i famnen de tigande sluter,
Nu raskt huggen in på den gordiska knut,
Jag sitter så nöjd i mitt soffhörn och njuter
För hvart och ett ord, som ej genast ta’s ut.
Således: hvad är det som tiggaren äger
Och som han ej nå’nsin för full kan få se?
Hvad finnes på tälten i hvart och ett läger
Och som åt ett ord man kan äfvenväl ge?
Hvad afdelar trefligt den vintriga qvällen,
Då rundt omkring bordet man slagit sig ned?
Hvad vände hon fordom på murade hällen,
Den husmor, som kunskapad var med besked?
Hvad ser man alltjemt skjuta rygg i naturen,
Än grönskande täck, än en sandökens bild?
Hvad näms den prosaiska, fängslande buren
För himmelska skuren, från syskonen skild?
Hvad finnes i kort och i noter gemensamt
Och spelas i skalor och dito på bord?
Hvad är för ett ord, hvilket tyder på ensamt?
Hvad kan hon ej nå’nsin, vår irrande jord?
Hvad nämnas de hår, som sig emanciperat
Och stå som ett tankstreck i rymderna ut?
Hvad har som värdinna till stek du serverat,
Då högtidligheten som närmast var slut?
Hvad nämde man fordom en vän för sitt hjerta,
Då trohet i norden som stjernan stod hög?
Hvad var det, som, randadt med blommorna bjerta,
Vid foten af landtliga boningen smög?
Hvad nog du dig låtit i ungdomens dagar
Af någon matrona med dosa och katt;
Hvad den icke kan, som för vännerna klagar
Att ljuset förbytts till en sorgefull natt;
Hvad från sin kateder de lärde försvara
(Förstås att ett h man bör då sätta till);
En preposition, som, bland andra, bör vara,
Då rummet ordentligt beteckna man vill;
Hvad ej af sin nästa den gode plär göra,
Hur frestande skäl det kan finnas för hand;
Hvad ofta de höga tillåta sig föra
Och det uppå folkets bekostnad ibland;
Hvad Adam i eden en vårmorgon gjorde
Som prof uppå männens moraliska kraft;
Och nu mina gåtor jag afsluta torde
Med tack för det tålamod, hittills j haft!

Lea.

Charad.

Mitt första flyger i luften och simmar i vatten;
Mitt andra växer på buskar och kokas i vatten;
Mång’ gosse till mitt hela döpes – i vatten.

And. Er. S.

Gåta.

Ingen förkunna kan, nej, ingen,
Såsom jag, när våren komma skall.
Emot norden bär mig späda vingen
Och jag trotsar storm och böljors svall.
Fast en hvar mig hör och ser med tjusning,
Då jag jublar högt, vid dagens ljusning,
Det likväl ju blifva kan min lott,
Att få falla för ett mördarskott.

Wilhelmina.

Bokstafsgåta. C-l.

Efterstående bokstäfver och stafvelser,
riktigt sammansatta, bilda 6 ord, hvilkas
begynnelsebokstäfver beteckna namnet på en stor
svensk skald och slutbokstäfverna en stad i södra Sverige.

ik us mm r n a es k ss e g e r ta y r jö m u ö n a a.

De 6 orden äro:

1) Ett berg i Asien. 2) Ett svenskt karlnamn.
3) Hvad tjufvar borde bäst förstå. 4) Hvad menniskan får vid dopet.
5) En stad i södra delen af riket. 6) Ett folkslag.

C-l.

Upplösning af Logogryfen i föreg. häfte, sid. 128:
Blåsippor hvaraf fås lås, ros, so, lopp, bås, bro, bår, bål,
ris, opp, sipp, pro, rop, sår, sol, blå’r, bis, Pål,
brås, sil, pil, por, bisp, is, bi.


Lösning af charaden i föregående häfte, sid. 128: skalkaktig.

Uttydning af Rebus i föregående häfte, sid. 128:
Behöfver ni fundera så länge på en så lätt rebus?


Rättelse.

Författaren till artikeln Arvid Bernhard Horn, intagen
i föregående häfte, som sjelf läst korrektur derå,
har anhållit, att de å sid. 103 på tvenne ställen
förekommande namnen Lovisa Ulrika måtte rättas till
Ulrika Eleonora, hvilket vi härmed anmärka såsom ett
af författaren begånget fel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1871/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free