Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten utflygt på Mälaren. E. S-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ögon! hvem är mera skön,
Hvem mera huld af de två:
Jorden så tjusande grön,
Himlen så tjusande blå?"
Jag satt i grannskapet af ett par fruntimmer,
som afhandlade köksvetenskapen. Allting är bra
att kunna. Jag antecknade följande metod att göra
fräspannkaka:
»Ett qvarter grädde, en jumfru socker, två jumfrur
Stettinerhvetemjol, fyra äggulor, en half jumfru
smör. Då pannkakan är färdig, lindas den på en
tjock käpp», som jag förmodar att man sedan sticker
i munnen.
Min aptit retades, och jag gick ned i matsalongen och
bjöd min mage på middag. En liten trind mage, som min,
är alltid tecken till ett godt hjerta. Salongen var
ljus och rymlig och anrättningarne delikata. Kaffe
serverades på däck, der det är mera njutbart i
förening med cigarr. Enligt franskt påstående är
kaffe »une boisson intellectuelle». Vete f-n! men
godt är det.
Eckerö kyrka ligger vackert vid stranden af Mälaren,
omgifven af skog och ättekullar. Prestfjärden är
stor och vid som prestsäcken, men lärer ej vara
öppen i båda ändar, utan tilltäppt i ena ändan af
stora Mälsåker, som ligger på Sela-ön. Ön tros
ha sitt namn af konung »Davids munskänk Sela»,
hvars efterkommande, såsom varande stora åkermän,
uppodlat och förskönat den. På en ö till höger visar
sig Tynnelsö, Strengnäs-bisparnes fordna palats, och
nu, Gud vare lof! enskilt egendom. Snart sågo vi det
skyhöga tornet af den gamla biskopsstadens domkyrka,
en utkik, hvarifrån nutidens bispar kunna titta efter
Tynnelsö – men titta få de!
Strengnäs är en liten vacker stad,
Plaskande i Målarns ljumma bad.
Välluktdoftande stå skog och lunder,
Blå är himlen, blå är sjön inunder.
Allt är mjukt och hemgodt, hvart jag ser:
Man här liksom trifs att sitta ner;
Men dervid vi också ej förgäte,
Att det skaptes till ett biskops-säte.
Kyrkan, som sig bör, står midt i byn,
Med ett torn, trehundra fot i skyn;
Hon blef vid invigningen en brasa. –
Här till konung utsågs Gustaf Wasa.
Skolungdomen staden öfvergett:
Det är ännu allt för sommarhett;
Likafullt till minnes jag mig tecknar:
Blåa sammetsmössor här ha’ djeknar.
Villan är oändeligen söt,
Sprungen upp i hast ur jordens sköt:
Nyss ett rös! hur kan det sig förhålla?
Det fins men’skor än, som kunna trolla.
Se’n jag vida omkring staden rännt,
Åt jag frukost hos en assistent;
Drack Constantia, så att det knall i
Hufvudknoppen. Det var hos Cavalli.
Hur jag gått och stödt mig på min käpp,
Strengnäs riktigt fallit på min läpp,
Derför har jag, för att Strengnäs prisa,
Också sjungit denna lilla visa.
Jag stod på stadens hamnbrygga och betraktade de
glittrande vågorna, som rullade in mot stranden, matta
och medtagna i tjugufyra graders värme. Det måtte vara
skönt att vara najad och få bada så der beständigt
och slippa svettas på mellanstunderna. »Hvart
skall jag ta’ vägen?» tänkte jag, då en ångare från
Westerås landade vid bryggan, för att intaga gods
och passagerare. »Jo, till Mariefred!» Och med den
tanken gick jag om bord, sedan jag lyckligt lotsat
mig fram emellan en arkipelag af körsbärskorgar, samt
sjelf försedd med en strut i hvar hand, oberäknadt
en i hvar bakficka af min bonjour. En sotarpojke såg
på mig och skrattade med sina hvita tänder. »Det var
mig en ny sate, sa’ faen, fick se sotarn.» Framför
gick om bord ett äkta par, arm i arm, med fullkomligt
lika många bär-strutar som jag, om
icke flera. Jag påminde mig Washington Irvings
oförsynta anmärkning: »En gift man med sin hustru
under armen påminner om en ljusstake med vidhängande
ljussläckare.» Frun hade förmodligen i brådskan
uppskörtat sig nog mycket, för att kunna så mycket
bättre bevara sitt strutförråd. För mig gjorde det
ingenting, och för henne sjelf troligen lika litet. På
resor får man ej vara så noga. Enligt bibeln visade
ju sjelfva drottningen af Saba sina »lårben» för
konung Salomo.
Vi kommo lyckligt till Stallarholmen,
der passagerare alltid kunna påräkna att, på gifvet
tecken, få båt emot sig, för att komma i land till
gästgifvaregården. Taxan är 20 öre person, och då får
man sitta i en beqväm ekstock, tills man efter högst
fem minuters rodd befinner sig på det torra. Denna
utmärkta lägenhet begagnade äfven undertecknad.
Jag fick häst af Grandin
Och en trilla så fin.
Genom grindar och dam
Bar det af utaf hin,
Och i svettbad jag sam
Framför solens kamin
Stora landsvägen fram.
Jag for Histad förbi
Och till Räfsnäs jag kom;
Jag for prestgårdar om
Med små prostar uti,
Eller som skulle bli;
Och jag såg många ting:
Jag såg holmar och näs,
Jag såg råg, som man skar,
Och en häst, eller par
Såg jag larfva omkring
I det frodiga gräs;
Och jag tror, vid en grind
For jag om doktor Lind
Uti schäs.
Då man åkt ungefär fem fjerdingsväg, får man från
en hög backe, som jag vill kalla för stadsbacken, en
vidsträckt och storartad utsigt af Mariefred och dess
undersköna omgifningar. Gripsholms gamla riddarborg
presenterar sig majestätiskt vid sin glindrande fjärd,
omkransad af skogar, bördiga fält och förtjusande
öar och stränder. Gripsholm är det vackraste slott,
jag sett, och jag skulle bestämdt bo der, om det vore
mitt. Mariefred är icke heller otrefligt, ehuru en
ibland de minsta städer »i gamla Svea land».
Uti Mariefred,
Uti Mariefred,
Der gick jag gator upp och ned.
Naturen var grön att se uppå
Och fet och fet,
Fast himlen nästan var för blå
Och het och het.
Mot törsten och mot sol’n jag stred
Uti Mariefred.
Jag stadens kyrka såg,
Jag stadens kyrka såg,
Som täckt bland träd och blommor låg;
Såg damer nedanför på plan,
Begrep, begrep,
Att det var namnsdag uti stan
Och rep och rep;
Och Wilhelmina såg jag med
Uti Mariefred.
Till Gripsholms gamla slott,
Till Gripsholms gamla slott
Jag genast gått, om blott jag fått;
Men konsten är, mot vin och mat,
Chimère, chimère:
Jag åt en middag delikat
Hos Pehr, hos Pehr;
Drack superfinsta sherry med
Uti Mariefred.
Och se’n man kroppen stärkt,
Och se’n man kroppen stärkt,
Bröt natten in så oförmärkt,
Och Mälarn glatt och glansig låg
Som plån, som plån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
